Trygghet för hela staden. Fem psykologer från psykologenheten på socialförvaltningen Hisingen reder ut begreppet trygghet. Trygga miljöer och invånare är ett viktigt mål för hela Göteborgs Stad. Men varför är människor mer otrygga i dag?
Att skapa trygghet och att forma trygga miljöer är en viktig del i det arbete som socialförvaltningen Hisingen driver och ett mål för hela Göteborgs Stad.
Psykologerna Jasmine Mostofi, Maria Ottosson, Ulla Bergbom, Remziye Tokay och Eva Sossna från Psykologenheten på socialförvaltningen Hisingen samtalar om varför vi är mer otrygga i dag.
En upplevelse och en känsla
– Trygghet i sig kan vara både en upplevelse och en känsla. Och kan vara en egenskap. Vissa individer i sig är tryggare än andra. Det hänger också ihop med vår uppväxt. Självklart spelar det också in vilka miljöer vi bygger i en stad, säger Maria Ottosson.
Som exempel på hur känslan av trygghet kan vara kopplad till individ så berättar hon om sitt arbete med personer som har en bakgrund med kriminalitet och beroende.
– Där finns en känsla av att inte lita på någon annan. De litar inte ens på mig.
Går att skapa strukturer
Men det går på individnivå att skapa egna strategier och strukturer. Ulla Bergbom berättar om sitt arbete i en krisstödsgrupp. Vid en händelse när gruppen är ute så blir den tryggheten personifierad.
– Många har egna strategier. Det kan handla om att ta promenaden tillsammans med någon annan och inte ensam. Jag träffade en person som har bott i Biskopsgården i hela sitt liv. En plats många förknippar med otrygghet. Det gjorde inte den här personen. Biskopsgården var hemma. Däremot så fick personen ett jobb i ett annat så kallat oroligt område. Där blev samma person otrygg, berättar Ulla Bergbom.
Medier skapar bilder
Alla är också eniga om att social media och media skapar bilder av områden och platser som många i inte känner igen. Vad gör det med oss? Att ofta få läsa att det till exempel är på Hisingen allt ”hemskt händer”.
Jasmine Mostofi och Remziye Tokay menar att det påverkar starkt. Det nästan kan bli som en idiotförklaring om man bor kvar och trivs i ett område som utpekas som otryggt.
Mer otrygga i dag
Alla upplever en förskjutning och en förändring i människors förmåga att känna sig trygga jämfört med för bara tio år sedan. Det har ändrats. Det är komplext då det rör sig från samhällsnivån ner till individ. Även en person som är grundtrygg kanske börjar ifrågasätta då mediebudskapen om hur vi har det pratar om motsatsen.
– Trygghetsfrågor lyfts på ett helt annat sätt i dag. Jag märker att många föräldrar kan ha svårt att känna tillit till vilket stöd de kan få i till exempel föräldraskapet eller i andra frågor som rör deras barn. De känner sig ensamma och upplever att de måste vara så drivande själva för att få hjälp, säger Jasmine Mostofi.
– Tidigare fanns en känsla av att allt skulle ordna sig. Gick något fel så var man snart på banan igen. I dag är det som att vi måste göra rätt hela tiden annars går det inte väl, menar Maria Ottosson.
Könsperspektiv
Det finns också ett könsperspektiv. Flickor förväntas vara duktiga och klara sig vilket så klart sätter en väldigt stor press på dem som inte alltid ger så positiva resultat. Medan däremot det inte finns samma förväntan på pojkar.
– Jag jobbar mycket med föräldrar och barn. Det är främst pojkföräldrar jag träffar. De har pojkar som rör sig i riskmiljöer med till exempel droger och kriminalitet, säger Ulla Bergbom.
Pensionärer en annan grupp
Nu är det inte bara föräldrar och barn som i dag känner sig mer vilsna och otrygga. Det finns en stor grupp pensionärer som inte känner sig trygga i att klara sin försörjning.
– Trots att de arbetat i hela sina liv så oroar de sig för att klara sig, säger Remziye Tokay.
Flyttat till Sverige
En annan grupp som nämns är dem som flyttat hit till Sverige från oroliga länder för att skapa ett nytt liv. De kommer med tron på att Sverige är tryggt. Så blir deras upplevelse av olika anledningar inte den. Det kan skapa en känsla av att vara utanför samhället.
Maria Ottosson och Remziye Tokay framhåller att detta är en svår och komplicerad fråga. Ingenting är svart eller vitt. Det är en fråga både för den enskilde individen och för hela samhället att arbeta med.
Individualism en ny religion
– Individualismen breder ut sig. Detta i motsats till den kollektivism som rådde i Sverige för 50 år sedan. Om vi inte är lyckliga så är det vårt eget fel. Och vi låter folk tro att de ensamma ska kunna fatta alla livsval, säger Remziye Tokay.
I individualismens fotspår följer att allt fler människor i dag känner sig ensamma. Det kan också skapa en känsla av otrygghet.
– Förr fanns en annan gemenskap. Vi hinner inte med det i dag. Vi ska göra så mycket. Vi psykologer skulle kunna göra mycket mer här. Vi kan hjälpa till att sätta perspektiv på sammanhangen, säger Eva Sossna.
En öppen förskola för alla
Ett exempel på vad som hänt genom åren ger Ulla Bergbom. När hon började arbeta i Biskopsgården 1987 fanns det fullt av grupper som de flesta var med i. Det skapade gemenskap. Folk som träffades för att laga mat, ägna sig åt hantverk med mera. Sådana grupper finns nästan inte i dag.
Maria Ottosson delger en tanke och en association hon får under samtalet som om den förverkligas kan skapa större gemenskap. Och tänk om Hisingen kunde bli först tycker alla.
– Vi har en öppen förskola fast för vuxna. Dit hela befolkningen kan komma. Där ska det vara varmt och ombonat. Där får man gemenskap, trygghet, råd och stöd. Låt oss kalla den för Hisingemodellen, föreslår Maria Ottosson.
Trygg stad för alla
Alla som lever, verkar eller vistas i staden ska ha upplevelsen att Göteborg är en trygg och säker stad. Alla ska kunna röra sig fritt samt känna sig trygga i sitt hem. Ingen ska behöva begränsa sitt vardagsliv eller avstå från att besöka en plats på grund av otrygghet till följd av rädslan för att utsättas för brott. Göteborgs Stad arbetar kunskapsbaserat mot aktuella läges- och problembilder för att öka tryggheten och tilliten samt förebygga och minska brottsligheten i staden. Arbetet sker i samverkan med fastighetsägare, näringslivet, polisen och andra statliga och regionala aktörer och myndigheter samt akademin. Den samlade förmågan är även beroende av goda krafter hos civilsamhället, både i organiserad form och av enskilda.