Göteborg ska ta vara på erfarenheterna. 500 år av diskriminering och förtryck sätter sina spår, hos både offer och förövare, och att bryta med invanda strukturer och fördomar är tyvärr inte gjort över en dag. Men ”Vitboken om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet” är i alla fall ett försök att göra en del av historien känd, för att förstå nuet och göra framtiden bättre. På måndag 28 april presenteras den under två seminarier i Göteborg.

– Det har varit ett nästan två år långt arbete som känts tungt men samtidigt väldigt, väldigt viktigt, säger Diana Nyman, ordförande i Romska rådet i Göteborg och en av de sakkunniga som bidragit med sina erfarenheter i skapandet av den så kallade vitboken.

”Den mörka och okända historien” är bokens huvudtitel, vilket väl beskriver hur Diana Nyman upplever den svenska allmänhetens kunskapsnivå om romernas situation.

– Vitboken tar bara upp vad som hänt under 1900-talet och framåt, men romer har funnits i Sverige i 500 år. Ändå är vår historia i princip okänd bland gemene man i samhället, framförallt alla ”åtgärder” mot romer som var sanktionerade av stat och kommun långt in i vår tid. Det handlar om alltifrån tvångssteriliseringar till tvångsassimilering, en ständigt diskriminerande och förtryckande myndighetsutövning som med lagens hjälp gått ut på att utrota romerna som folkgrupp, säger Diana Nyman.

Den 309-sidiga vitboken, som regeringen och Arbetsmarknadsdepartementet står bakom, ser Diana som ett viktigt steg på vägen för att öka förståelsen för romernas situation, men hon är också noga med att boken inte är en slutpunkt.

Ville inte bo i tält och vagn
– Diskrimineringen mot romerna fortsätter än i dag, även om vi på pappret numera är en erkänd nationell minoritet, med samma rättigheter som alla andra. Problemet är att de gamla strukturerna och mekanismerna är så ingrodda i samhället och i människors synsätt att de är svåra att komma åt, säger Diana, som fortfarande dagligen möter attityder som att ”romer vill ju inte gå i skolan eller bo i lägenhet”.

– Men det handlar inte om att romer inte vill eller om att vi själva har valt något. Det var inte förrän i slutet av 60-talet som romska barn omfattades av skolplikten, innan dess fick vi inte ens lov att bo på samma plats i mer än tre veckor, sedan var vi tvungna att flytta. Så det finns en anledning till att vi bott i vagnar och tält, och det är inte att vi tycker att det är mysigt och trevligt att bo så när det är 20 grader kallt. Det beror på ett övergrepp som vi har varit utsatta för av samhället, som sett oss som andra klassens invånare i hundratals år, säger Diana Nyman.

Problemet idag är att inte bara romerna är formade av alla år av diskriminering, utan även resten av samhället. Lagar och regler må ha förändrats, men fördomarna är djupt rotade och finns i högsta grad kvar.

Gemensam historia
– På så sätt är ju romernas historia vår gemensamma historia. För att kunna gå vidare måste vi samlas kring den och enas om hur det har varit, men då måste alla också bli upplysta om vad det egentligen är staten och landets kommuner har gjort. Först därefter kan man göra den 180 graders svängning i tankesättet om romer som krävs för en verklig förändring, säger Diana Nyman, som fortfarande är kritisk till de offentliga institutionernas bemötande gentemot romer.

– Eftersom antiziganismen så tydligt lever kvar runt om i samhället hamnar ett stort ansvar på myndigheter och instanser att vara uppmärksamma på det, eftersom effekterna till slut hamnar på deras bord. Tyvärr har de oftast inte den kunskap som krävs för att förstå sammanhangen, men med vitbokens hjälp hoppas jag att det blir en förändring. Det är kommunens arbetsgivaransvar att se till att medarbetarna får tillgång till den och tar till sig budskapet, och sedan är det tjänstemännens ansvar att tillhandahålla våra rättigheter när andra i samhället sviker, säger Diana Nyman, vars önskan åtminstone delvis blir tillgodosedd på måndag 28 april.

Då arrangeras nämligen två seminarier på Göteborgs Stadsmuseum, där vitbokens innehåll och slutsatser ska diskuteras. Först ett mindre möte, där ett 30-tal politiker, tjänstemän och romska företrädare diskuterar boken ur ett lokalt göteborgskt perspektiv, och därefter hålls ytterligare ett seminarium, med 150 deltagare i Wallenstamsalen och ytterligare 150 personer som kan följa diskussionerna via videolänk i ett angränsande rum.

Ingen quick fix efter hundratals år
Göteborgs Stad är sedan 2012 en av fem så kallade pilotkommuner i landet för inkludering av romer och Andréa Selvén, planeringsledare och samordnare för romska frågor på stadsledningskontoret, ser vitboken och seminarierna som ypperliga avstamp i det fortsatta arbetet med att förändra attityderna gentemot romer och tillgodose deras mänskliga rättigheter.

– Det senaste året har vi ägnat åt att bygga upp förtroendefulla och hållbara relationer mellan kommunen och bland andra romska rådet, men det handlar ju om hundratals år av utanförskap och ibland ömsesidigt misstroende, så tyvärr finns det nog inga snabba lösningar på romernas utsatthet. Det krävs ett konsekvent och systematiskt arbete för att både påverka attityderna i samhället och för oss i kommunala verksamheter att utveckla nya arbetssätt för att möta deras behov. Nu finns mycket kunskap och information samlad i vitboken och med den har vi fått ytterligare ett verktyg att utgå ifrån för att enas om hur vi bäst går vidare, säger Andréa Selvén.

Fem grundläggande områden
Hittills har man tillsammans definierat fem områden som det är viktigt att jobba vidare med: Arbetsmarknad, bostad och socialtjänst, utbildning, kultur samt hälsa och äldreomsorg. Inom varje område har arbetsgrupper kommit igång med att hitta konkreta förslag på hur romernas situation kan förbättras. Insatser som Diana Nyman såklart hoppas mycket på, även om hon är luttrad.

– Det har startats en hel del kortsiktiga projekt genom åren, ofta drivna av romerna själva. Och vi romer har såklart ett stort eget ansvar, men återigen stöter vi på strukturella problem, eftersom projekten oftast baseras på våra ideella krafter, där vi ska jobba ”för” eller ”mot” kommunen och staten, inte ”med”, säger Diana Nyman.

Meta-händelse på hotell
Att det fortfarande finns mycket att jobba med vad gäller romsk inkludering fick en bisarr illustration just samma dag som vitboken presenterades i slutet av mars, då Diana Nyman själv, som skulle närvara vid presentationen i riksdagen, utan anledning blev avvisad från frukostmatsalen på det hotell hon bott på över natten. Uppmärksamheten blev stor, vilket Diana tycker är både sorgligt och bra.

– Det som hände mig där och då är vardag för oss romer, framförallt kvinnor. I vanliga fall är det ingen som reagerar fastän det sker helt öppet i det offentliga rummet, eftersom det är legitimerat sedan generationer tillbaka. Både de som utför diskrimineringen och de som står bredvid är så vana vid den att de inte ens tänker på det, men jämför med om det hade varit till exempel en synskadad person som blivit utsatt. Då hade det direkt ansetts som upprörande och fördömts av medmänniskorna runt omkring, men det sker inte när det handlar om romer, säger Diana Nyman, som trots allt ändå ser vissa ljusningar vid horisonten.

– Jag tycker mig faktiskt märka en lite annan och mer kritisk attityd mot diskriminering hos barn och unga numera, när jag är ute i skolor och pratar. Precis som alla andra generationer har de fått höra av äldre släktingar om hur det gick till när zigenarna kom till byn och det stals en höna, men barnen idag är mer ifrågasättande och gillar inte att man dömer ett helt folk för vad ryktet säger att en individ har gjort. Det är precis så vi måste angripa diskrimineringen: våga stå upp och ifrågasätt när du hör den och ser den!