"En käftsmäll för alla oss som har minsta intresse att veta hur det svenska socialpolitiska systemet verkar för de allra fattigaste". Så beskriver Peter Dellgran, professor i socialt arbete, den unika rapport där 15 Biskopsgårdsbor som lever på socialbidrag på grund av sin ohälsa, har intervjuats om sina kontakter med myndigheterna.

Det är tre socialsekreterare på utredningsgruppen i Biskopgården, som själva initierat, ordnat finansiering och genomfört studien om denna sällan omtalade grupp.

– Vi ville ge röst åt människor som lever av socialbidrag på grund av att de är sjuka säger Birgitta Lindkvist, en av de tre författarna till rapporten.

750E.jpg
– Vi ville visa hur det kan bli när personer blir sjuka men saknar SGI-placering, eller när de själva bedömer att de är för sjuka för att arbeta, men försäkringskassan har gjort en annan bedömning.

”Skrämmande att se”

I hela Sverige finns enligt Socialstyrelsen över 35.000 hushåll där någon har det såhär. Utredningsgruppen har kontakt med 120 i Biskopsgården. Alla dessa blev tillfrågade om att intervjuas, femton ställde upp.

– Det var mycket stark läsning, säger Birgitta Lindkvist. Någonstans innerst inne visste vi ju att det här är en grupp som far illa och står utanför det mesta. Men det var skrämmande se det svart på vitt, hur utsatta de egentligen är.

– Vad det får för konsekvenser, att du varje månad måste vända ut och in på dig och redovisa din ekonomiska situation för att få socialbidrag … när du är sjuk! Och ingen tar ansvar för att du ska få vare sig medicinsk eller arbetsrelaterad rehabilitering.

Rapporten fokuserar på de fyra största myndigheterna, socialtjänsten, sjukvården, försäkringskassan och arbetsförmedlingen.

”Ingen tar huvudansvaret”

Intervjuerna visar att många av de intervjuade känner sig orättvist bedömda och bemötta av en eller flera av myndigheterna. Många också saknar personlig kontakt.

– Myndigheternas insatser är inte alls anpassade efter individen. Ingen tar huvudansvaret, säger Birgitta Lindkvist.

Många har svårt att förstå de besked de får

De flesta intervjupersonerna har svårt att förstå informationen de får från myndigheterna, de tycker den är otydligt och byråkratiskt formulerad.

1EBA_3.jpg
En intervjuperson, som frågade sin socialsekreterare varför han inte fått bistånd för hela sin medicinkostnad, men ändå inte förstod, säger såhär:

”Jag frågade men det var svårt. Du vet, jag vill inte klaga varje dag och ibland när det kommer sådana besked, så klagar jag inte. Då äter jag hellre inte någon gång.”

– Någonstans måste myndigheten ta ansvar för att information om hur myndigheten fungerar, vilka krav som ställs och beslut om insatser uppfattas rätt av dem som berörs. Individen behöver bjudas in till en dialog, säger Birgitta Lindkvist.

Intervjuerna visar att de flesta ser arbete som något mycket viktigt, men det största hindret är ohälsa. Flera av de intervjuade ser sig själva som för sjuka för att arbeta.

Myndigheterna upplevs som motståndare

När det gäller hinder för tillfrisknande spelar myndigheternas handlande en stor roll. Flera intervjupersoner upplever att myndigheterna arbetar mot dem och inte för dem.

– Många upplever att de inte görs delaktiga i planeringen av sin egen framtid, säger Birgitta Lindkvist.

– Här får du en svetsutbildning, får man höra fast man kanske inte alls passar till att svetsa utan skulle passa bättre till att köra buss. Det prackas bara på.

Vill inte peka ut enskilda tjänstemän

285A_2.jpg
Slutsatsen i rapporten är att det är mycket tydligt att vare socialtjänsten, sjukvården, försäkringskassan eller arbetsförmedlingen är anpassade efter de mest utsatta. Varken var för sig eller sammantaget.

– Vi vill inte peka ut någon enskild myndighet eller tjänsteman. Det finns ju jätteduktiga tjänstemän inom alla yrkena, som alla jobbar häcken av sig. Det är handlar om ett systemfel,
säger Brigitta Lindkvist.

Hon hoppas att detta ska leda till att politiker och beslutsfattare ska inse att det finns en stor grupp människor som inte omfattas av det trygghetssystem finns idag, och har svårt att göra sig hörda.

– Och så hoppas jag att de funderar på hur systemet är uppbyggt och om man kan göra på något annat sätt.

Hoppas det leder till diskussion

Eller som Lennart Rådenmark, länssamordnare på länsstyrelsen i Västra Götaland, skriver i sitt förord:

– Den här rapporten pekar på stora brister i samverkan mellan myndigheter och förmågan att gemensamt sätta ”individen i centrum”. Min förhoppning är att erfarenheterna från den här studien ska bidra till diskussioner bland beslutsfattare och medarbetare i alla delar av svenska välfärdsorganisationer. Inte minst på nationell nivå.