Kompiscafé, språkträning och odling. Samtidigt som det höjts röster mot att ta emot nyanlända har det uppstått ideella, mycket starka krafter, beredda att istället ge hjälp och underlätta. En sådan kraft är Torslanda Tillsammans. Hundratals Torslandabor har bidragit med allt från skogspromenader och flytthjälp till odling av grönsaker.

Kristina Bergstedt-Josefsson är en av initiativtagarna till Torslanda Tillsammans. Hösten 2015 såg hon centralstationen fyllas med flyktingar.
– Jag kunde inte bara sitta still och åse det som hände berättar hon.

”Vi ville skapa något varaktigt”
Hennes första steg var att gå på ett möte som Rädda Barnen arrangerade på Folkets hus vid Järntorget. Förväntat besöksantal var 40 personer. Det kom 400.

Efter flera vittnesmål om de nyanländas situation blev det work shop i mindre grupper. I Kristinas grupp fanns Lina Strandäng, som hon var bekant med från Torslanda. De båda var överens om att de ville göra något där de bor för att göra det enklare och mer praktiskt för fler att engagera sig.

7336.jpg
– Vi ville skapa något varaktigt, som inte var beroende av enskilda, och som var något handfast och konkret, något som byggde på möten mellan människor, berättar Kristina.

Deras första åtgärd blev att göra ett antal studiebesök hos ideella föreningar bland annat inom idrotts- och scoutrörelserna.

– Det märktes att det fanns en risk att för få tog på sig för mycket, och blev slutkörda på några veckor.

Idogt nätverkande fick Torslandabor att strömma till
Kristina såg att det behövdes struktur i arbetet. Bland målen fanns att hitta en bra mötesplats, och att ge nyanlända nycklar in i det svenska samhället. Vid Amhults resecenter finns kyrkan som var villig att upplåta sin samlingslokal för att ordna sammankomster. Och kyrkan hade kontaktats av Kent Lundberg, stadsdelsförvaltningen Västra Hisingen, som hade till uppgift att ordna skolgång och fritidssysselsättning åt ensamkommande barn som var inneboende i familjehem i Biskopsgården.

66D4.jpg
Pusselbitarna började falla på plats. Det fanns lokal, och genom idogt nätverkande strömmade engagerade Torslandabor till och de ensamkommande barnen ville gärna både träffa nya människor, få möjlighet till aktivitet och samvaro samt öva på svenska språket.

Därmed var Kompiscaféet fött. Varje onsdag mellan 18 och 20 är det öppet. Alla hjälps åt med att hålla ordning och städa och så ordnas det olika aktiviteter som individuell språkundervisning och diskussion kring olika teman. Det kan handla om exempelvis jämlikhet, hur man spärrar ett kort och föräldraledighet.

Kunde fylla kunskapsluckor
När så småningom Lilleby camping öppnades för nyanlända familjer fick de besök av Torslanda Tillsammans. De bjöds in till Kompiscaféet och så ordnades det söndagspromenader i de vackra omgivningarna. Verksamheten växte och efter ett halvår brukade det komma ett hundratal personer till Kompiscaféet. Hälften nyanlända och hälften Torslandabor. Det visade sig att de intresserade Torslandaborna, merparten i åldrarna 50+, hade många kunskaper och färdigheter som kom väl till pass.

16B6.jpg
– Vi blev förvånade hur samhällets olika organ jobbade var för sig så det uppstod vattentäta skott, där individerna föll emellan, säger Kristina Bergstedt-Josefsson och tar ett exempel:

– En person från Eritrea som fick ett andrahandskontrakt fick beskedet att snarast ställa sig i kö till Boplats. Hur lätt är det om man varken vet vad bostadskö eller Boplats är för något. Här kunde vi komma in och fylla de kunskapsluckor som fanns.

Berättar om vardagliga ting
Kristina berättar stolt om hur de boende i Torslanda på olika sätt ställt upp för de nyanlända, och i gengäld fått belöningen att vara behövd. Det har skett genom att besöka campingen, knacka på och fråga om allt är bra, eller att agera ”flyttvärdar” och berätta om vardagliga ting som tvättstugan, källsortering och kollektivtrafik.

– Men det gäller att ha fingertoppskänsla och inte ta över, utan att bara stötta och uppmuntra.

Även om Göteborgs Stads avtal för mellanboende på Lilleby camping går ut under hösten är Kristina Bergstedt-Josefsson säker på att Torslanda tillsammans kommer att behövas även i fortsättningen. Det bor många nyanlända i Västra Hisingen, och Kompiscaféets nätverk omfattar numera stora delar av stan.

177C.jpg
Ett lågmält surr hörs i Kompiscaféet. Antingen pluggar man på någon av de många språkuppgifterna eller så utbyter man erfarenheter.

Fouad längtar efter familjen och ett jobb

371E.jpg

Fouad Omar trivs bra på Kompiscaféet. Det ger honom möjlighet till både trevligt umgänge och språkinlärning.

För sju år sedan hade Fouad Omar ett blomstrande företag som försåg de boende i Homs med fräcka skal till mobiltelefonerna. Men så kom kriget. Idag bor han på Hisingen. Han längtar efter sin familj och ett jobb att försörja sig på.

Fouad Omar är född och uppväxt i Homs cirka tio mil norr om Damaskus och öster om Cypern. Pappan hade en charkuteributik och mamman var hemma och tog hand om barnen, fem döttrar och fem söner. Fouad gick en yrkesinriktad gymnasieskola och utbildade sig till ventilationstekniker.

– Men det var ont om jobb, och de var dåligt betalda, så många flyttade till andra länder för att arbeta, berättar Fouad Omar. Själv sökte han sig till Dubai, där han fick jobb i en bageributik. Efter en rad olika jobb etablerade han sig som ägare till en klädesbutik.

Varje sommar reste han hem till Homs, och när han 1997 hälsade på hos en vän träffade han sin blivande fru Marwa. Tre år senare gifte de sig och bosatte sig i Dubai där Fouad fortsatte att utveckla sin affärsverksamhet. Men efter flera framgångsrika år blev längtan tillbaka till Syrien för stark.

Allt förändrades när kriget bröt ut
2010 flyttade familjen, som nu även bestod av sönerna Omar och Abdlurhman och dottern Rwaida, till Homs. Faoud startade nu en grossistfirma som importerade accessoarer till mobiltelefoner från Kina, och frun återupptog sitt jobb som högstadielärare. Familjen bodde i en trevlig lägenhet. Affärerna gick bra och företaget expanderade och flyttade in i nya stora lokaler.

Men så i mars 2011 utbröt kriget och allt förändrades.

– Det var otäckt, men vi hoppades och trodde att det kanske skulle sluta efter ett par månader.

Men så blev det inte. I samband med den allmänna förstörelsen av Homs plundrades Fouads företag på allt av värde, och därefter brändes byggnaden ner. Fouad berättar att han satt hemma ett halvår. Därefter öppnade han en liten butik för reparation av mobiltelefoner. Men det var en ren förlustaffär och kriget bara fortsatte. Efter mycket vånda bestämde makarna att Fouad skulle fly till Sverige, och att familjen skulle komma efter.

Med gummibåt till Grekland

I augusti 2015 lämnande han Syrien och reste till Turkiet. Där blev det en månads väntan innan han för motsvarande 10 000 kronor kunde komma vidare med en gummibåt till Grekland.

– Vi var 61 personer på gummibåten och den vara bara cirka 15 meter lång, säger Fouad om den vådliga färden över Medelhavet.

Väl i Sverige hann han se flera orter, bland annat Solna, Kristinehamn, Sunne och Ekshärad innan han så småningom hamnade på Lilleby camping i Göteborg. Nu bor han i en enrumslägenhet och går på svenskundervisning under vardagarna. Fouad beskriver hur Torslanda Tillsammans betytt mycket för honom. Det hela började med att han och övriga boende på Lilleby camping fick besök och blev inbjudna till skogspromenader.

Utredningen dröjer
– Varje onsdag besöker jag kompiscafét. Det är bra att få träffa nya människor och få lära sig svenska. Dessutom har jag fått hjälp med att skaffa möbler och få dem körda hit, säger Fouad. Han nämner torslandaparet Ulla och Sten Anse speciellt:

– De är mina jättebra kompisar. Jag hälsar på dem ibland och de har tagit mig med ut på trevliga bilutflykter.

Det som förmörkar Fouad Omars himmel är väntan på besked från Migrationsverket.

-Jag har fått besked att utredningen för att min familj ska få komma hit kommer att dröja till december 2018. De tycks inte förstå vilka effekter det har på människor att sakna sin familj, och att den lever i ett land där det är krig, säger Fouad Omar.

Maria startade en köksträdgård

441E.jpg

Maria Manning kan se tillbaka på en framgångsrik odlingssäsong på Lilleby camping. Förutom den fina skörden har odlingen gett trevliga stunder och åtskilliga vänskapsband mellan nyanlända och Torslandabor.



Maria Manning bor nära Lilleby camping och kände att hon ville göra något för de nyanlända.
”Jag tänkte direkt på att anlägga en köksträdgård på campingen. Först ville jag göra något permanent, men insåg de nyanlända bor här en begränsad tid”, säger Maria, som till vardags jobbar som trädgårdsmästare och trädgårdsdesigner.
2B52.jpg

Hon fick ett överväldigande positivt mottagande från det lokala näringslivet, som snabbt var med på noterna. Från byggfirman skänktes pallkragar, och växt-butiken bidrog med jord, stormarknaden med täckbark och trädgårdsredskap.
Det var klart att gå till verket.

– Det var fantastiskt att se hur alla ideella krafter hjälpte till, både torslandabor och de boende på campingen. Det kunde ösregna, men det fanns ändå så mycket positiv energi i arbetet. Och trädgården blev en jättefin mötesplats, säger Maria Manning, och drar sig speciellt till minnes hur en man från Syrien berättade om hur man gjorde med grödorna i hans hemland.

Vid vårt besök är Maria Manning i full färd med att plocka upp potatis tillsammans med syskonen Bailasan och Nayaf Mouhammad. Potatisstånden får samsas med en rad olika örter och växter som basilika, gojibär, tomat, gurka, pumpa, sockerärt, persilja, gräslök och mynta.

– En sådan här grön miljö borde finnas på alla platser där man tar emot nyanlända. Att odla är universellt och ett enkelt sätt att skapa något som är meningsfullt och bra för människor, säger Maria Manning.

5ED8.jpg
Skördetid på Lilleby camping. Den kollektiva odlingen har gett en liten men god potatisskörd.

Karin vill dela med sig


1614.jpg

Karin Löwing i den gröna soffan med Saaed Jarkas från Syrien. Det har blivit åtskilliga timmar av logistiskt pusslande för henne efter att hon drog igång ”jag villdelamedmig”. Bild: Lo Birgersson

Torslanda tillsammans har fått flera positiva sidoeffekter. En av dem är ”jagvilldelamedmig” som drogs igång av Karin Löwing.

– Det var i slutet av förra året som jag började gå på kompiscaféet för jag kände att jag ville göra en insats, men mycket kändes så abstrakt, berättar Karin Löwing.

Den konkreta chansen dök upp några veckor senare då några av de som bodde på Lilleby camping skulle flytta till lägenhet. Men de hade varken möbler eller husgeråd.

Det personliga mötet blir bonuseffekt
– Då tänkte jag, att jag har ju lite grejer över som jag kan köra hem med till dem, säger Karin Löwing.

Därmed var bollen i rullning. Hon hade hittat ett konkret arbetsområde och snart anslöt även Sara Petrén Olauson. De båda skapade ett nätverk som var villiga att dela med sig, inte bara av möbler och husgeråd, utan även var villiga att ställa upp med tid, och flytthjälp.

– Grundidén är att alla som har något de vill ge bort åker och lämnar detta hos de nyanlända. Bonuseffekten blir det personliga mötet där både givare och mottagare känner glädje. Kanske med en kopp kaffe, säger Karin Löwing.

Inte förvånad över det stora gensvaret
Den svällande verksamheten har fått en egen hörna, den gröna soffan, i kompiskaféet, och det har blivit oräkneliga timmar som Karin och Sara lagt ned på att organisera arbetet.

– Sammanlagt är det drygt 600 människor som varit med och hjälpt till, och vi har på olika sätt ordnat med inflyttning i mer än 160 lägenheter, säger Karin Löwing som inte är förvånad av det stora gensvaret från Torslandaborna:

– Jag har en känsla av att de flesta människor är omtänksamma och generösa och gärna vill hjälpa till om de kan, säger Karin Löwing.