Det har skett en stor attitydförändring hos allmänheten de senaste fem åren. Vi har blivit bättre på att ställa upp vid krissituationer och hetsar inte upp oss i onödan. Men fortfarande är befolkningen på landsbygden mycket ”coolare” än de i städerna.

På bara några dygn föll det upp till 150 cm snö i Gävletrakten 1998. Snökaoset som varade i sju dygn, blev också vändpunkten för svenskarnas vilja att hjälpa till vid kriser i samhället. Det säger Birgitta Darrell, sektionschef på Krisberedskapsmyndigheten.

– De senaste fem åren har vi märkt en markant skillnad. Svenskarna har blivit mer omtänksamma och villiga att hjälpa till vid krissituationer. Idag tar vi själva kontakt med myndigheterna och erbjuder hjälp av olika slag.

Får medhåll

Hon får medhåll av Ann Enander, som forskar inom riskpsykologi, stress och kris vid Försvarshögskolan i Karlstad.

– Vi har en mycket god sammanhållning under början av en kris i Sverige. Men ju längre tiden går, desto högre krav ställer vi på myndigheterna att klara ut krisen själva. Detta är helt nytt och den positiva trenden har fortsatt under bland annat översvämningarna i Arvika och vid oljeutsläppen runt Ystad.

– Vad det beror på är svårt att säga. Det är säkert många faktorer som spelar in. Men vi har sett att om ett land genomgår flera svåra kriser, ökar viljan att hjälpa, säger Ann Enander. – Det är inte bara våra medmänniskor vi vill hjälpa, utan även kommuner med till exempel oljesanering. Då är det viktigt att kommunen är förberedd, bemöter allmänheten vänligt och antecknar vilken hjälp de kan erbjuda, konstaterar Birgitta Darrell.

Stor skillnad

Det är stor skillnad på hur befolkningen reagerar vid ett strömavbrott beroende på var de bor.

– I Norrbotten är till exempel folk mycket ”coolare” än i städerna. Vi hetsar upp oss mer i storstäder som Göteborg. Där har vi en annan livsstil och är inte förberedda på ett längre strömavbrott, menar Birgitta Darrell.

Generellt sett är ändå svenskarna lugna och stabila. Hur länge vi kommer att vara det, vet varken Birgitta Darrell eller någon annan. Det beror på samhällsutvecklingen.

– Antagligen skulle vi bli urförbannade på elbolagen som tar ett högt pris för elen och sedan inte kan leverera den. Men steget därifrån och att gå ut på stan med påkar, som bönderna i Frankrike, är mycket långt. Vi gnäller lite över kaffekoppen – skriver på sin höjd en arg insändare till lokaltidningen och är nöjda med det.