Abborren var ett av Göteborgs första landshövdingekvarter

– Kan du förstå det, när du tittar på den parkeringsplatsen idag? Alla butikerna som låg där? Nä jag tycker de har förstört hela Gamlestan! säger Kent Brodén.

Han och Gullmaj bodde som nygifta på Artillerigatan 13.

– När vi flyttade ut till Gamlestan 1956 så var det väldigt vackert på Artillerigatan, just vid Kulan. Det var en massa träd, vackra träd som blommade så grant med röda blommor. Det var ju en idyll tyckte vi, dessa hus med sina vedbodar. Det är klart, jag kanske romantiserar lite men jag trivdes väldigt gott i den gamla stadsdelen, berättar Gullmaj.

– Gårdarna, de gamla landshövdingehusen med utedassen. Utsikten över taken och bodarna. Alltihop är borta och jag tycker att det är det finaste i Gamlestan som de jämnat med marken.

En krona extra i hyra för rostfri diskbänk

De stora kvarteren med landshövdingehus byggdes i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet som bostäder åt arbetarna på Gamlestadens fabriker. Kvarteret Abborren var bland de första. Det började byggas kring 1890 mellan den nedre delen av Artillerigatan, Hornsgatan och Säve Strandgata. Det revs i omgångar mellan 1971 och 1973. Då var det förfallet och tämligen ruffigt.

Idag står bilar i jämna rader, kringgärdade av lönnar och häckar. Säveån är sig lik där den rinner fram under alarna. Men att här en gång låg ett livligt befolkat kvarter kan vara svårt att tro för den som inte minns.

Gullmaj berättar om den rostfria diskbänken som kostade dem en krona mer i hyra. 25 kronor i månaden fick de betala för lägenheten på andra våningen i gårdshuset.

– Och innanfönstren som vi satte dit på vintern fick tätas med pappersremsor. Ibland lossnade de och fladdrade och pep i vinddraget i springorna.

”Barnen kunde leka på ett helt annat sätt”

Hon minns när våren kom och hon tog ut innanfönstren, och ljuden som var helt annorlunda än idag. Folk pratade och piskade mattor eller högg ved.

– Det var inte så mycket bilar då i slutet på 50-talet, det var spårvagnen och en och annan bil, sen kunde ungarna vara ute och cykla på trottoaren. Det var mera park, man kunde röra sig och barnen kunde leka på ett helt annat sätt.

Abborren var ett blandat kvarter, med både bostäder och arbetsplatser. Längs hela Artillerigatan låg butiker och små verkstäder.

– Man kunde gå ut och köpa allt i Gamlestan. Det var specialbutiker, Kahls kaffe, tobaksaffärer, charkuteriaffären, speceriaffären, grönsakshandeln, fiskaffär. Och tyger och kläder, man behövde inte åka in till Göteborg och köpa någonting.

– Ja, på hörnet vid Hornsgatan låg en tobaksaffär, sen en radioaffär, vägg i vägg låg Citybasaren, som hade porslin och en massa annat, berättar Kent.

– Sen kom en port, det var nummer 15, nej nummer 13, sen kom cykelaffären, efter den kom en speceriaffär, och en grönsaksaffär och en tid låg där en liten tygaffär. Sen kom en godisaffär, Gamlestadens ramaffär och längst ut på hörnet tvättanstalten Gloria, säger Gullmaj.

Kanonvagnar med järnhjul

Kent bodde i kvarteret Abborren också som barn, på Hornsgatan 4. På den tiden var Artillerigatan kullerstensbelagd, och regementet A2 på Kviberg hade sina övningar och utryckningar.

– De drog förbi ute på gatan med alla sina hästar och kanonvagnar med järnhjul, det var ett öronbedövande väsen.

Trafiken skulle fram

Men Abborren hade börjat förfalla redan när familjen Brodén bodde där på 1950-talet. Husen renoverades inte. Stora trafikplaner skulle sättas i verket, sådan var tidsandan.

De nya förorterna skulle förses med stora matarleder och riksväg 45 byggas ut till sexfilig stadsmotorväg rakt genom Gamlestaden upp mot Karlstad. Gamlestadstorget skulle utformas till ”en effektiv trafikmaskin”. Därför måste Abborren bort, precis som flera andra stora kvarter med landshövdingehus.

Men den största delen av de storslagna trafikplanerna sattes aldrig i verket, fast då var Abborren redan bortom räddning.

Det enda som mot slutet var i någorlunda skick i det nedgångna kvarteret var dasset nere på gården som Gullmaj och hennes grannar höll noga rent. De turades om med att städa trappor och dass.

– Jovisst, det var omodernt, men jag är ju uppvuxen med omodernt. Med kaminer och dass på gården. Det var bara att ta varmvatten i spannen, gummihandskar och hård skurborste och så ner och skura dasset tills det sken!

Träden längs Artillerigatan som Gullmaj minns var hagtornsträd som blommade med röda blommor på våren, de sista träden fälldes i januari 1971. Vid den stora ombyggnaden av Artillerigatan 2003-2004 flyttades spårvägen, körfält togs bort och nya träd planterades från Bellevue ner till Gamlestads bro.

Den här artikeln publicerades första gången i juni 2003.