När Anna Mohr 1919 hämtade ut sin arkitektexamen vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, höjdes det på ögonbrynen. Norska medborgare fanns det visserligen flera på KTH, men en kvinna?
Gjorde praktik hos Gunnar Asplund
Prästdottern från Bergen hade tillräckligt med motivation och skinn på näsan för att klara åren i den extremt manliga miljön. Fast när professor Lars Israel Wahlman lät förstå att Anna borde välja kontorspraktik framför den tuffa miljön på en byggarbetsplats: ”fröken kommer att bara att förstöra sina händer…” – då knöt Anna ilsket näven i kjoltyget.
Som flicka hade hon drömt om att bli läkare. Men en besvärlig scharlakansfeber lämnade en hämmande hörselskada som besvärande minne och förstörde allt hopp om en karriär i vit rock. Efter praktik hos några av landets största arkitekter (Gunnar Asplund, Sigurd Lewerentz, Hakon Ahlberg), påhugg i Oslo och vidarestudier i USA, vände hon tillbaka till Bergen för att 1923 gifta sig med den svenska arkitektkollegan Sten Branzell.
Tog plats i debatten 
Paret hade inte mer än provisoriskt hunnit etablera sig i sin lilla Göteborgslägenhet innan Alvar Aalto knackade på dörren. Finske Aalto, som så småningom skulle bli en av Nordens största arkitekter, var ännu en oprövad bohem men hade tidigt etablerat en nära vänskap med Sten Branzell. Nu kom han till Göteborg för att titta närmare på den stora Göteborgsutställningen – fick sova på en madrass i köket, och gav sig inte av förrän paret Branzell lyckats låna ihop pengar för en returbiljett.
Redan 1926-1927 gjorde Branzells ett markant avtryck genom sitt tävlingsbidrag inför utbygganden av Kvibergs kyrkogård. Deras ritningar med mottot ”Liffsens träd” belönades med andra pris efter Gunnar Asplund.
Samtidigt som familjen Branzell växte sig allt större tog Anna Branzell plats i debatten. Ofta med ett socialt patos, argumenterande för kollektivhus, parker, lekplatser och barnens rätt i samhället. På Uddevallagatan 14 i Bagaregården kan man än idag studera hennes om- och tillbyggnad för ett barnhem.
Flitig besökare på Stora teatern
I Region- och stadsarkivets samlingar finns massor av ritningar signerade Anna Branzell. De allra flesta härrör från hennes många år på stadsbyggnadskontoret. Flertalet tar utgångspunkt i familjens fritidsliv. Gärna med barnen i huvudrollen, och inte sällan med en plaskdamm som ett slags signum.
En av alla lekplatser hon planerade var den vid Hedens sida mot Engelbrektsgatan.
– Där lekte jag ofta själv som liten, säger sonen Arne som fyllde 80 i höstas och nu själv kan se tillbaka på ett långt liv i arkitekturens och konstens tjänst.
– Mamma var klok, omtänksam och dessutom väldigt kulturintresserad, fortsätter Arne Branzell och minns såväl flyhänt pianospel som täta besöka på Stora teatern.
Öppnade dörren för en lång rad kvinnor
Efter tidiga år i centrum flyttade familjen så småningom in i det hus som Sten (stadsarkitekt 1944-1957) ritat på Esbjörns väg på Skårs höjder. När Anna 1959 blev änka hade paret Branzell för länge sedan lämnat Örgryte till förmån för en lägenhet på Dr Heymans gata i Guldheden. 1945 års Bo Bättre-utställning i norra Guldheden hade uppenbarligen gjort intryck.
Ännu upp i åren brann Anna för fredsrörelsen och tvekade aldrig att sluta upp i ledet för en demonstration.
Sommaren 1983 avled Anna Branzell 88 år gammal. Kvinnan som öppnade dörren för en lång rad av skickliga kvinnliga arkitekter begravdes på den kyrkogård hon som nybliven göteborgska själv skissat på.
1921 slogs det en gång för alla fast att kvinnor välkomnades som ordinarie studenter på KTH. Den handfasta praktik Anna Mohr undanhölls har på senare år lyfts bort från utbildningen. Räkna med att Anna höjt rösten om hon vetat…
Anna Branzell ritade om- och tillbyggnaden av huset på Uddevallagatan 14 i Bagaregården. Foto: Lars Hjertberg
Familjen Branzells hus på Esbjörns väg i Skår, ritat av Sten Branzell. Foto: Lars Hjertberg