Anouschka bytte från arbetsledare på H&M till stödassistent

Plötsligt en dag sade hon upp sig. Efter många år som arbetsledare på H&M hade Anouschka Lennartsson fått nog. Hon hade jobbat i ledningsgrupp, i butik, med inköp, administration och planering. Men hon ville jobba med något som hade ”själ och hjärta”. Hon började då på bemanningen på förvaltningen för funktionsstöd, som gjorde att hon fick hoppa in här och där.

Kommunicerar med hjälp av tecken

Det var ingen trygg start på det nya livet. Men hon fick jobba med människor, känna sig viktig och betydelsefull. Det dröjde inte länge förrän hon fick jobba allt fler timmar på Lindhultgatans dagliga verksamhet. Idag har hon haft fast jobb där i tre år. Hon har studerat och fått sina kunskaper validerade så att hon kan titulera sig som stödassistent.

– Ingen dag är den andra lik. Det som funkade igår kanske inte funkar idag. Man behöver hela tiden vara beredd på att hitta nya sätt att få förtroende och få kontakt, säger Anouschka Lennartsson.

När hon började på detta jobb kunde hon inga tecken alls. Men hon har lärt sig och tecknar flitigt med deltagarna i den dagliga verksamheten som inte kan höra. De har en tidig utvecklingsnivå och kommunicerar med hjälp av tecken och bildstöd.

”Skönt för sinnena när det doftar nybakt”

– Det är så härligt när man känner att man får kontakt, när man får känna en hand i sin hand, får ögonkontakt och förtroende, säger hon.

Idag ska deltagarna baka. En kul uppgift verkar det som. De kommer in i köket med ett leende på läpparna och rullar fram sina rullstolar runt ett bord. De har fått en liten bit deg i sin hand som de ska kavla ut. Mjölet dammar lite på bordet.

– Det ska bli pannbröd, som vi steker i pannan. Det är skönt för sinnena när det doftar nybakt, säger hon.

Anouschka Lennartsson förklarar att det är viktigt att få öva sin motorik med små rörelser med händerna. När en av deltagarna ska duka brukar hon göra det lite svårare genom att lägga muggarna upp och ner, så att det ska bli en liten övning i att ställa muggen rätt och placera besticken där de ska vara. Han kämpar på med besticken, men vet precis hur de ska ligga. Hon pratar och skojar med honom.

Att öva sinnenas upplevelser är extra viktigt

– Du gillar när man skojar och retas lite, skrattar hon och tittar honom i ögonen.

Han ler och nickar som svar. En varm kontakt som uppstått. En stund av samförstånd. En stund av värme, där både motoriken fått övas och sinnena vidgas.

Hela verksamheten är fullt av sådant som kan öva sinnenas upplevelser, som är extra viktigt för den som inte hör eller som inte ser. Det finns sinnesrum med vattensäng och en TV på väggen där man kan få lyssna på en porlande bäck för att få lugn och ro. I det svarta rummet kan man också få ro, där det hänger neonfärgat fiberregn som lyser upp mörkret. Där finns en sittpuff med musikvibrationer som är kopplat till en stereo.

– Man känner rytmen i kroppen när man sitter i den sittpuffen, vilket kan vara skönt för alla som inte kan höra musik, då kan man känna musiken istället genom kroppen. Man kan också sitta i mörkret och bara varva ner om man vill, säger hon.

I djungelrummet som är inrett – ja, som en djungel, med gröna blad längs väggarna och målade apor och stora färgglada fåglar, samt en hammock där man kan sitta och gunga.

Önskar att alla skulle prova på

– I hammocken kan man få lyssna på fågelkvitter i djungeln, eller få känna på storm, åska eller regn, för att få uppleva den känslan, säger hon.

I sagorummet hänger mörkröda orientaliska tyger som ska ge känslan av tusen och en natt.

– Här läser vi sagor och kan ha en mysstund.

Hon minns plötsligt ett särskilt tillfälle som gjorde henne extra rörd. Det var när de bjöd in alla deltagarna på bio – i gymnastiksalen.

– Filmaffischer hade satts upp och de fick biobiljetter och snacks att smaska på. Det var en så fin upplevelse för dem att jag blir alldeles rörd när jag tänker på det, säger Anouschka Lennartsson.

– Det är såna små tillfällen som gör livet och jobbet så meningsfullt, säger hon och önskar att alla någon gång skulle få prova på att jobba med människor med intellektuell funktionsnedsättning.

– Då skulle vi kanske få en varmare värld.