Den 31 januari äger denna engångsföreteelse rum som en del av Göteborgs filmfestival. Dirigent är Sjostakovitjexperten Alexander Lazarev. Det är första och kanske sista gången denna livevisning görs i Sverige.
Storslagen film
Eisensteins klassiker från 1925 är en av filmhistoriens viktigaste konstverk. En storslagen och gripande film om brutal maktutövning, myteri, militärmassakrer mot civila och folkets uppror som är lika aktuell som någonsin.
Filmen skildrar historiska händelser i Ryssland 1905 med individuella öden som blivit klassiska filmrutor: Matrosen som vägrar äta maskangripet kött och skjuts till döds, modern som dödas av tsarens trupper och hennes spädbarn i vagnen som rullar ner för den stora trappan i Odessa.
Eisensteins rappa klippteknik öppnade helt nya vägar för filmkonsten. Tidigare hade biofilm i stort sett varit filmad teater med skådespelare som agerar i ett vardagsrum eller på en gata, och sedan klipps till nästa scen – ett nytt rum, en ny gata.
I Pansarkryssaren Potemkin däremot klippte Eisenstein en närbild av ett ansikte mot stora folkmassor, fast kamera mot rörlig kamera. Det går inte att överskatta hans inflytande på filmens utveckling.
Symfonier gav ett lyft
Till premiären i Moskva 1925 hade det inte skrivits någon filmmusik, möjligen improviserade en pianist eller mindre orkester. Senare skrevs ”soundtracks” i Tyskland och Sovjet, men av andra rangens tonsättare. 
Det verkliga lyftet kom 1975 när filmen fyllde 50 år. Då arrangerades passande partier ur Sjostakovitjs symfonier till filmen. Det var ett genigrepp.
Sjostakovitj hade liksom Eisenstein genomlevt revolutionen vid första världskrigets slut och sympatiserade inledningsvis med Sovjetstatens utveckling på 1920- talet då vardagsmänniskan fick större frihet och bättre levnadsvillkor.
Sjostakovitj hade brutit ny mark inom musiken och hans moderna men samtidigt typiskt ryska musik ger filmen ännu större genomslagskraft. Kompositören hade i sin ungdom också försörjt sig och sin familj som – stumfilmspianist. Han kunde filmens dramaturgi utan och innan.
Kunde inte samarbeta
Sjostakovitj och Eisenstein ville samarbeta men planerna förverkligades aldrig. Eisenstein var av judiskt ursprung och mötte motstånd av Stalin. Han dog 1948, 50 år gammal.
Sjostakovitj levde till 1975 men fick heller inte se samarbetsprojektet fullbordat. I filmen ingår musik ur hans symfonier nr 4, 5, 8, 10 och 11. Den sista har som underrubrik ”Året 1905” och skildrar det ryska folkets revolutionsförsök.
För den som vill bekanta sig med filmmusiken framförs elfte symfonin i Göteborgs konserthus den 29 januari, två dagar innan visningen i Scandinavium.