Åsa bytte bana från bilindustrin till vård och omsorg

Åsa Nordlund är en av många fastanställda som börjat en karriärresa inom Göteborgs Stad som timvikarie. Idag arbetar hon som fastanställd stödassistent på ett boende med särskild service för vuxna med funktionsnedsättning.

– Efter många arbetsår med bilar och vinstmarginaler längtade jag efter att få jobba med människor. När min tjänst inom bilindustrin försvann, fick jag möjlighet att göra något nytt, säger Åsa Nordlund.

Kvällspassen som montör löste vardagspusslet

I sin ungdom arbetade Åsa som lärarassistent, med drömmen om att en gång få arbeta med pedagogik. Som småbarnsförälder var det svårt att få vardagspusslet att gå ihop med ett jobb som lärare. Lösningen blev kvällsarbete inom bilindustrin.

– Det var perfekt, jag arbetade fyra år som montör på kvällarna och kunde vara hemma på dagarna när barnen var små, säger Åsa.

”Jag är stolt varje dag över det jag gör i jobbet. Den välkomnande kramen jag får när jag kommer till jobbet, det goa samtalet innan jag går på helg. När glädjen glimmar i ögonen för att någon upptäcker något nytt de klarar av eller att de kan uttrycka en vilja eller önskan och vet att vi ska försöka genomföra den”

Åsa Nordlund

När barnen blev äldre ökade behovet av att skjutsa till aktiviteter och läsa läxor och Åsa bytte kvällspasset till att köra truck under dagtid. Därefter arbetade hon som internkonsult med verksamhetsutveckling och kombinerade jobbet med en ettårig kvalificerad yrkesutbildning (KY) inom ledarskap. Med ny kunskap i bagaget arbetade Åsa vidare inom bilindustrin, först som arbetsledare för kvällspasset och sedan som chefsassistent.

För ett par år sedan omorganiserades verksamheten och arbetsgivaren omplacerade 1300 personer. I samband med det blev Åsa erbjuden ett avgångsvederlag som hon accepterade.

Möjlighet att göra något helt nytt

– I den stunden upplevde jag känslan av att hela världen öppnades och jag kunde göra något helt nytt, säger Åsa.

Hon kände till att funktionsstödsområdet erbjuder många olika stödinsatser och verksamheter att jobba inom. Här såg hon också möjlighet att förverkliga drömmen om att än en gång kunna arbeta inom pedagogik och tog kontakt med bemanningsenheten inom förvaltningen för funktionsstöd.

– Min yrkeserfarenhet och kunskap bedömdes motsvara kraven för ett arbete som stödbiträde. Jag började som timvikarie med målet att vidareutbilda mig till stödpedagog, säger Åsa.

Som timvikarie kunde hon läsa in de kurser som krävdes och samtidigt skaffa sig värdefull erfarenhet från verksamheten. Hon studerade vidare till stödpedagog på heltid under ett år, fortfarande som timvikarie.

– Jobbet som timvikarie när studierna tillät det, gav mig möjlighet att koppla ihop teoretiska kunskaper med praktiskt arbete. Samtidigt kunde jag ställa frågor till chef och kollegor och genomföra uppgifter för skolarbetet. Kombinationen var perfekt, säger Åsa!

Lyckad yrkesväxling

Idag har Åsa sin examen och den formella kompetens som krävs för ett arbete som stödpedagog. Hon arbetar dock kvar som fastanställd stödassistent ett tag till för att samla på sig mer praktisk erfarenhet och bygga vidare på sin förståelse för yrket.

– När jag väl kliver in i rollen som stödpedagog vill jag ha med mig så mycket som möjligt för att verkligen kunna bidra till utveckling på arbetsplatsen, säger Åsa.

Förutsättningarna att göra det bättre för individen och på riktigt kunna se människor växa, gör att Åsa älskar sitt jobb inom funktionsstödsområdet. Hon drivs av att hitta intresseområden som utvecklar och stimulerar brukaren till självständighet.

– Jag är stolt varje dag över det jag gör i jobbet. Den välkomnande kramen jag får när jag kommer till jobbet, det goa samtalet innan jag går på helg. När glädjen glimmar i ögonen för att någon upptäcker något nytt de klarar av eller att de kan uttrycka en vilja eller önskan och vet att vi ska försöka genomföra den. Det är i dessa stunder jag känner att jag gör skillnad på riktigt, säger Åsa Nordlund.