Den här artikeln publicerades 2002-09-07 och kan ha hunnit bli inaktuell.
Ingen kan väl påstå att vi är nöjda över hur vår värld ser ut idag? Ju mer jag tänker på det desto mer märker jag att vi alla gör desperata försök för att förända, men jag undrar om vi någonsin kommer att få tillbaka makten att kunna göra det. Jag är så politiskt oengagerad som man kan bli men det betyder ju inte att jag inte ser att någonting är fel.
Visst ska jag rösta
Nu har det ju blivit dags att använda den egna viljan, till att välja eller inte välja. För mig, som nyss fyllt 18 år, är det första gången jag kan utnyttja min rösträtt.Och visst – jag ska rösta. Mina kompisar har peppat mig till det. Att använda sin demokratiska rättighet, att lägga sin röst på ett parti och en person, kan kanske förändra något till det bättre, även om jag aldrig tror att det blir riktigt bra. Varför?
Idealen, för att ta ett exempel, äter upp oss invärtes. Vi strävar efter något ouppnåeligt. Något som inte ens existerar. Men vi blundar, för vad kan vi göra åt saken? Vi är som myror i en myrstack, vi är för många för att kunna se till var och en. Vi drar våra strån till stacken utan att märkas. Det är klart att vi inte mår bra! Vi måste kämpa för att bli sedda. Inte bara i det stora hela utan även i privatlivet.
Ni förstår, det finns nämligen oskrivna regler även för en 18-åring.
Media är skit
Regler som måste följas för att man ska läggas märke till och bli respekterad. Media är skit! Men kan vi egentligen skylla allt på media och samhället? Nej, för vilka är det som har skapat media och samhället? Just det. Människan. Vi har skapat oss denna värld och vi ska fanimej ta oss igenom den! Bara dom svaga dör… Det är inte heller sant. Den här världen kan ta kål på vem som helst.
Du måste vara bra på något. Att vara bra på något innebär att vara bättre än den bäste. Och den bäste finns det gott om. Hur ska man kunna vara bra på något när någon alltid är bättre? Det räcker helt enkelt inte att vara bra. ”Var dig själv” Hur många gånger har vi inte hört dom orden? Berätta då för mig hur jag ska kunna vara mig själv när alla andra förväntar sig att jag ska vara någon annan. Vi duger inte till mycket som oss själva. Antingen blir vi stampade på eller så blir vi upphöjda. Allt eller inget. Och ibland ges vi inte ens en chans.
Vi ska inte ens gå in på allt onödigt våld. Alla krig. Allt oskyldigt blod som rinner ner i rännstenen. Vi måste helt enkelt distansera oss från denna värld och alla dess förväntningar. Aldrig begrava oss på grund av andra. Aldrig låta någon stampa på oss tills vi går sönder. Vi måste bilda oss en egen uppfattning och leva med den och, på något vis, inte låta världen äta upp oss.
Är gud blåögd
Jag undrar om Gud, när han ser ner på oss från sitt paradis, ser detsamma som vi. Någonting på väg mot kaos. Eller kanske är han lika blåögd som han var den dagen han gav människan den egna viljan. Om han hade sett, skulle han inte ha gjort något åt det då?
Jag tycker inte om den här världen och kommer nog aldrig att göra det.
Men är man smart så gör man det bästa av den tid man har här. Man vet aldrig, imorgon kanske vi är i himlen med Gud.