I ett rum på femte våningen hos Judiska församlingen har Jacek Lech och Piotr Setkiewicz just tagit paus i intervjun med Jerzy Lipchytz, överlevande från koncentrationslägret i Auschwitz (se länk till tidigare artikel). 
De vill hinna med att fånga så många minnen som möjligt under de korta dagar de har på sig i Göteborg. Här finns ett tiotal aktuella personer, varje intervju tar mellan tre och fyra timmar.
Vår skyldighet att lyssna
Men överlevande som ännu kan och vill berätta om sin tid i Auschwitz blir färre och färre.
– Självklart är vi ganska sent ute, mer än 50 år efter kriget. Mycket borde gjorts tidigare men det är vår skyldighet att lyssna på de människor som ännu finns kvar och kan berätta. Det Jerzy har berättat för oss nu är ett mycket bra historiskt material, han minns detaljer som namn på vakter, årtal och datum, och kan beskriva sina känslor från fångtiden, säger chefen för museiarkivet Piotr Setkiewicz.
Ofullständiga register
Museet är särskilt intresserat av berättelser från de människor som fördes till Auschwitz från ghettot Lodz runt 1943. Dokumentationen från denna tid är ganska knapphändig. Den tyska organisationen hade börjat falla samman och registren är ofullständiga.
Från början registrerades alla inkommande fångar minutiöst och fick ett nummer intatuerat. När det kom många på en gång, som från ghettot i Lodz, hanns detta inte med. Det var många polska och ungerska judar som tillfälligt hamnade i lägret som reservarbetskraft.
De svagaste; kvinnor, barn, gamla och sjuka, hade redan sorterats ut och avrättats.
Många överlevande judar lämnade Polen efter 1945. Även efter 1968 lämnade judar Polen på grund av att kommunistpartiet drev fram en våg av antisemitism. En del av dessa kom till Sverige.
Flera nya pusselbitar
– Vi har ganska mycket material från polska fångar som hade högre status i lägret, nu vill vi intervjua de judiska fångarna som var längst ner i lägerhierarkin. Vi vill göra bilden av lägerlivet så komplett som möjligt, säger Piotr Setkiewicz. 
En kvinna som upplevde ghettot i Lodz har de nu intervjuat, hon kunde bidra med detaljer de inte tidigare känt till.
– Allt material vi får in vill vi använda i undervisningen på museet. Sedan 90-talet arbetar vi mycket med att berätta om individuella människoöden, personliga historier om enskilda familjer, säger Jacek Lech.
Många svenska besökare
Han berättar att fler och fler svenska besökare kommer till museet, i höstas var till exempel elever från Ingrid Segerstedt-gymnasiet där.
Resan till Sverige kunde de genomföra tack vare ekonomisk hjälp från Svenska institutet, de samarbetar också med projektet Levande historia här i Göteborg.