Den här artikeln publicerades 2003-05-08 och kan ha hunnit bli inaktuell.
Bakom ett litet köksbord i en ombonad lägenhet i Lunden i Göteborg sitter Petra. Hon har tjockt, mörkt, kort hår, mörka, klara ögon och dagen till ära en ljusblå tröja utan kräkfläckar. I hennes famn ligger en liten ljushårig krabat vid namn Isak och viftar. Han blir tio veckor på onsdag.
Petra innehar numera titeln tvåbarnsmor på grund av Isaks storebror Theo som ska börja i ettan nästa år. Idag är familjen faktiskt nästan ensam i sin bekantskapskrets att precis ha fått tillökning.
– Det är klart att många kvinnor inte vill ha barn när det inte finns några andra mammor att umgås med. Av mina väninnor är det nästan bara jag som är mammaledig. Och just den ensamheten kan för många vara tung att handskas med när man får det första barnet. Nu har jag ju Theo också, så jag är inte ensam.
Social gemenskap
Om man går tillbaka några decennium så byggdes hela villaområden för just stora familjer. Mammorna var hemma, barnen lekte på gatan, man kände sina grannar och gemenskapen mellan de hemmavarande fruarna var stor. Petra, nu med en slumrande Isak på axeln, fortsätter:
– När vi fick Theo så var det annorlunda eftersom många av mina väninnor fick barn samtidigt. Vi var ett gäng på säkert fyra fem mammor som gick i Slottsskogen på långa barnvagnspromenader och hade picknick och myste rent allmänt. Det var en slags social gemenskap man byggde upp kring barnet, förklarar hon och klappar sonen på ryggen.
Petra tror att orsaken till att allt färre kvinnor blir mödrar är både ett resultat av en stressig och snabb värld och en karriäranda bland kvinnor. Man ska ha högskoleutbildning, rest jorden runt, ha ett toppjobb med hög lön, träffat ”Mr. Right”, ordnat boende och slutligen en eller två ungar. Helst innan trettio. Det finns ingen tid för ett avbrott i karriären.
Barnafödandet minskar alltså i takt med kvinnans frammarsch i arbetslivet.
Isak har vaknat till och ligger nu på en tjock fårskinnspläd på golvet och betraktar skeptiskt den uppochnervända världen omkring honom. Nu har hans mor glidit över till ämnet familjeförmåner.
– Jag såg på tv om en syrisk man som flyttat hit till Sverige. Han tyckte att Sverige var ett fantastiskt land för just barnfamiljer. ”Här kan man skaffa många barn!” sa han. Det är ju faktiskt sant. Man får maxtaxa på dagis, mamma- och pappaledighet och barnbidrag varje månad. I Storbritannien får man bara bidrag de tre första månaderna, sen får man leva på luft resten av tiden. För att inte tala om Syrien, om de alls har något bidragssystem.
Det är alltså väldigt förmånligt att vara en barnfamilj i Sverige, men ändå är det få kvinnor som klarar av att lämna arbetet till förmån för ett års mammaledighet. Man vill ha barn, men ”inte nu”. Det ligger längre fram i tiden.
Späckat schema
Precis när vi konstaterat detta är det dags för Isak att få en ny blöja. Det byts ungefär sju åtta gånger per dag på honom. Men det är mycket mer också. En vanlig dag för en tvåbarnsmor kan se ut så här:
06:30 – Isak vaknar och vill ha mat. Blöjbyte.
07:00 – Väcker Theo och hjälper honom med frukost.
08:00 – Ibland tvättid, men oftast sova med Isak.
08:30 – Frukost framför 4:ans nyheter, Isak fortsätter att sova.
09:00 – Amning och mer sömn.
10:30 – påklädning av Isak, blöjbyte och han halvslumrar några timmar. Petra fixar med hemmet så länge.
13:00 – Lunch, läser dagens post, Isak sover.
14:00-16:00 – Hämtar Theo från dagis, simskola, handling, småärenden. Isak hänger på, sovandes.
16:00-20:00 – Maken Tony kommer hem, ibland med Theo om inte Petra själv hämtat honom. Isak vaknar till och äter, blöjbyte. Leker lite med Theo, telefonsamtal, allmänt familjepyssel. Gos med Isak som vaknar till liv lite mer.
20:00 – Theo lägger sig, sagoläsning. Isak vaknar fram mot kvällen och är antingen orolig och skrikig eller glad och nöjd, det pendlar.
23:00 – Läggdags, amning, blöjbyte, sova.
02:00, 05:00 – Isak vaknar (ofta på klockslaget) och ska ha mat och ny blöja.
Ungefär så här ska Petra ha det nu i minst ett år, och hon stortrivs med det. Efteråt tror hon inte att hon går tillbaka till att jobba heltid som hon gjorde innan.
Vill jobba deltid
– Nej, jag vill hellre jobba deltid för att kunna vara med mina barn så mycket som möjligt. Se dem växa upp och bli större, att vara där för dem. Hon understryker nyss nämnda mening med ett ömt moderligt leende mot sin lille viftande son där nere på fårskinnspläden.
Petra håller med om klyschan att det är det absolut största som kan hända två människor överhuvudtaget – att frambringa nytt litet liv.
– Man kan egentligen inte beskriva känslan, om man inte varit med om det. Det är så enormt stort alltsammans. Och så låter folk sin karriär och jobbet gå före en sådan liten underbar skapelse, säger hon och skakar på huvudet. Det är ett litet mirakel att det överhuvudtaget går.
Petra värderar sina två söner långt högra än sin karriär. Inga heltidsjobb kan överträffa den lycka och gränslösa kärlek ett barn kan ge.
Hon böjer sig ner och plockar ett alltmer oroligt litet mirakel från fårskinnspläden på golvet.
– Är det okej om jag ammar?
Mika Dempe
MP2T, Munkebäcksgymnasiet, Göteborgs mediegymnasium
http://www.munkeback.educ.goteborg.se/ 
Under vinjetten ”Mitt Göteborg” skriver elever från Munkebäcks- gymnasiets och Studiums medie- och kommunikationsutbildningar.
Dessa skribenter har stor frihet vad gäller ämnesval och upplägg på artiklarna. Materialet är fristående från nättidningen Vårt Göteborgs nyhetsinnehåll.