Bättre stöd till de boende med teckenspråkig personal

På Kaggeledsbacken arbetar Johan Rudin, Nicole Diakiewicz och Hawra Faraj som stödassistenter.

– När man är döv är det viktigt att bli förstådd och få bo tillsammans med andra som talar teckenspråk för att inte känna sig ensam, säger de.

Att alla i personalen kan teckenspråk gör Kaggeledsbacken till det enda boendet i Göteborg med teckenspråkskompetens. 14 av de 16 medarbetarna är själva döva vilket betyder att teckenspråk är deras förstaspråk.

”Ingen dag är den andra lik”

Johan Rudin, Nicole Diakiewiczoch HawraFarajarbetar som stödassistenter och är döva och teckenspråkiga. De berättar om jobbet och vad som gör det roligt.

–  I jobbet ingår att ge stöd till hyresgästerna i deras dagliga liv. Det är ett bra jobb och ingen dag är den andra lik. Att få se de boende utvecklas inom något område motiverar mig, berättar Johan.

Det finns några ögonblick som lyser lite extra starkt.

– Så fort man får någon av de boende att skratta och le känns det extra fint. Ett exempel är en boende som hade svårt att uttrycka sig och plötsligt sa personen precis det hen tyckte, det var ett fint ögonblick, berättar Nicole.

Hawra tycker det är svårt att välja något särskilt och tycker det skapas fina minnen varje dag.

Kan ta lång tid att bli accepterad

På boendet bor hyresgäster som förutom dövhet har olika funktionsnedsättningar vilket betyder att personalen behöver ha kompetens om flera olika funktionsnedsättningar.

Gruppen berättar om några saker som kan vara svåra i jobbet.

– Det finns brukare som kan vara utmanande, till exempel kan det vara någon som inte vill tvätta eller handla. Då brukar vi byta personal som har kontakt med den personen, då fungerar det oftast bättre, berättar Hawra.

En annan sak som kan vara jobbig är att det kan ta lång tid att bli accepterad eller att de boende föredrar en ur personalen framför en annan.

Har god förståelse

– Att de boende är ärliga och säger precis vad de tycker kan också vara jobbigt. Men det är också väldigt befriande! säger Johan.

Eftersom Johan, Nicole och Hawra själva är döva har de god förståelse för hur viktigt det är att kunna kommunicera på teckenspråk.

De berättar att det kan vara svårt när externa besökare dyker upp och det inte finns någon teckenspråkstolk på plats. Samma problem kan ibland uppstå med personal som jobbar i förvaltningen.

De är överens om att de som stödassistenter ibland kan hamna i en knepig sist, eftersom de får dubbla roller.

– Även om det inte är vårt ansvar ställer vi upp och hjälper till med att tolka. Men det är svårt att hålla sig neutral alla gånger och bara tolka, säger Nicole.

”Vi borde samla alla teckenspråkiga brukare här”

De tre stödassistenterna framhåller hur viktigt det är att få bo tillsammans med andra som också talar teckenspråk och ha tillgång till personal som talar deras språk för att kunna få ett bra liv.

– Vi borde samla alla teckenspråkiga brukare här hos oss, då skulle ingen behöva sitta ensam, säger Nicole.

För att illustrera hur viktigt det är att göra sig förstådd drar Hawra en parallell till att vara hörande men behöva tolkning till ett annat språk:

– Om en hörande skulle bo här och skulle vara beroende av att vänta på en tolk, hur skulle det vara?

”Vi döva är lite mer nära varandra”

Att själv vara döv och fungera på jobbet har de också några tankar om, men ser ingenting som särskilt problematiskt. De berättar att det finns en särskild dövkultur som kan vara svår för hörande att förstå om man inte är van.

– Vi döva är lite mer nära varandra och rör varandra eftersom vi inte kan ropa. Vi har mycket ögonkontakt och ett mer visuellt språk. Det finns också andra saker, exempelvis att man prasslar eller klampar mer när man går eftersom man inte förstår hur högt det låter. Sådana saker kan ibland vara lite svårt att förklara för hörande.

Avslutningsvis lyfter de fram hur bra de trivs på jobbet.

– Jag tycker om att komma till jobbet och kan vara mitt bästa jag här, säger Johan Rudin. Och vi har en chef som är toppen!