Hamnen i Port Elizabeth, Nelson Mandela Bay. Bussarna rullar fram till grinden mot det avspärrade området vid den gamla hamnbassängen. De släpper sin last av skolklasser, och barnen lotsas förbi utställningstälten från Volvo, SKF och Göteborgs Stad.
På raka led ställer de upp, vända mot kajen. Framför dem är landgången till ostindiefararen Götheborg.
Det har kommit klasser från hela staden för att se ostindiefararen både inifrån och utifrån. De har kommit från kåkstäderna – township efter township – likväl som från de välbärgade medelklassområdena. Alla bär de sin skolas färger – skoluniform är obligatoriskt.
Arvet från den forna kolonialmakten Storbritannien väger fortfarande tungt på en del områden. De flesta barnen är i låg- och mellanstadieåldern. Och de flesta ställer upp sig i kön till landgången med förväntan; med en spänd, tyst och ordnad förväntan.
Första båtbesöker för många
Samtalstonen är låg och alla är stilla. Ända tills de släpps på landgången. Gången blir lite framåtlutande, några tittar oroligt ner genom skyddsnätet under landgången, ner i det gröna vattnet.
Det är långt ifrån alla som varit ombord på en båt tidigare. Spänningen släpper lite när de satt sina fötter på däck. De börjar prata livligt med varandra. Många leenden, många nyfikna ögon.
Barnen slussas runt efter en bana där uppspända rep fållar in dem till lejdarna ner till kanondäck. För somliga existerar bara inte de avspärrande repen: blickarna far runt på det allt intressant och repet är väl bara en mystisk sak bland alla andra på ett skepp från 1700-talet?
Pettson och Findus berättar
De ser något som fångar deras uppmärksamhet och går – eller springer – dit, rep eller ej. Dem av besättningen som posterats ut på strategiska ställen hinner inte alltid hindra barnens självständiga upptäcktsresor.
Strömmen av barn, och en och annan lärare, lotsas genom de öppna delarna av skeppet och tillbaka nerför landgången. En del fortsätter till tälten där originalskeppet Götheborgs historia berättas på skärmar illustrerade av Pettson och Findus skapare Sven Nordquist.
För det mesta verkar det bara bli ett snabbt spontant besök, även om de äldre barnen ibland stannar till framför bilder av skörbjuggsangripna besättningsmän, kinesiska marknadsgator och det stolta skeppets dramatiska landkänning och förlisning inom synhåll från hemmahamnen.
Men de flesta barnen söker sig till bänkarna i skuggan under tältduken vid serveringen. Läsk och mineralvatten fläckar snart foldrarna de fått om Götheborg.
Har fått rita och skriva
Runt ett av borden sitter några tjejer i elva-tolv-årsåldern. Shaunita Claasen, Olivia Ludick, Tracy Le Roux, Melissa Bartmann, Kayleen Prinsloo och Joslin October kommer från Astra Primary School i Bloemendal.
De berättar, på stapplande engelska, att deras lärare har förberett dem för besöket på Götheborg genom att berätta om den och sedan har de fått rita och skriva. Vet de något om staden Göteborg, om Sverige? De talar sinsemellan. Xhosa med ett och annat engelskt ord. Många huvudskakningar.
– Nää…
Dudley Dick Erasmus är lärare på G J Louw Primary School i Northern Areas. Hans elever är några år äldre.
Vet att Sverige är ett kallt land
– Jag har samlat på tidningsartiklar om besöket som jag låtit mina pojkar läsa, berättar han. Sedan har de fått gå till biblioteket för att hitta mer uppgifter om tiden för de ostindiska kompanierna.
På akterdäck står ett gäng tonåriga flickor från Victoria Park High School i stadsdelen Walmer. Emma Jacobs, Danielle Deyzel, Hayley Pauls, Ané McLeod, Angela Coverly, Caron Strydam och Melissa Dos Santos har under förmiddagen haft besök av Göteborgs Universitet och nu är de på båten.
De är helt fascinerade och undrar om de oceangående skeppen från 1700-talet verkligen inte var större än så här.
– Det måste vara trångt för besättningen!
Om Sverige vet de inte så mycket utom att det uppenbarligen görs god choklad där… Nåja, de är i alla fall överens om att det är ett kallt land, nästan alltid vinter. I mars 2006 verkar dessa ord vara alltför sanna, när göteborgarna vaknat upp på morgnarna med en yttertemperatur på neråt –10 alltför ofta.
På skeppet Götheborgs akterdäck är det nästan +30 i solen. Men vinden utifrån bukten svalkar. Och när vinden övergår till kvällsbris denna sensommardag har 1500 skolbarn i alla åldrar, från alla delar av Nelson Mandela Bay trampat ett trädäck och fått en historielektion.
Shaunita, Olivia, Tracy, Melissa, Kayleen, Joslin och några till från Astra Primary School i Bloemendal.
Fotnot:
25.000 personer var ombord på Götheborg under stoppet i Recife i Brasilien i början av januari. Enligt Nelson Mandela Municipality Metros representant Nwabisa Nkume har över 7.000 skolbarn besökt båten vilket är en tiondel av alla skolbarn i de tre kommunerna som ingår i municipalityn.