– Biskopsgården är en spegel av Göteborg. Där kan man följa hela samhällsutvecklingen, menar bokens huvudförfattare, arkitekten Einar Hansson.
Unga arkitekter fick fritt spelrum
Ungefär så heter också boken: ”Biskopsgården – en spegel av Göteborg och världen”, kompletterad av underrubriken ”Historien Förändringen Mosaiken”.
Boken tar avstamp i forntid och medeltid, då nuvarande Biskopsgården låg i gränstrakterna mellan fientliga nordiska kungadömen. Området utgjorde utmark till ett par gårdar i Lundby socken, användes mest som betesmark och var bebyggt med några enstaka torp.
Sedan hände egentligen inte så mycket förrän den expansiva industristaden Göteborg i mitten av förra seklet behövde ny mark för att bygga bort den akuta bostadsbristen.
I Biskopsgården gavs unga och oprövade arkitekter och nya byggmetoder fritt spelrum. Resultatet blev enligt Einar Hansson en mycket varierad stadsdel – långt från den storskaliga monotoni som kom att prägla mycket av miljonprogrammet tio, femton år senare.
Tomma lägenheter blev ett problem
De K-märkta punkthusen vid Blidvädersgatan och de svängda så kallade bananhusen i Södra Biskopsgården hör till de arkitektoniska pärlor som pekas ut.
Även om tonvikten i boken ligger på det arkitektoniska och stadsplanemässiga, så förtigs inte det faktum att stadsdelen genom åren brottats med sociala problem.
Delar av Biskopsgården blev snabbt slitna och stadsdelen uppfattades inte längre som attraktiv. Tomma lägenheter blev tidvis ett problem när bostadsbristen minskade. Husen fylldes av nyanlända invandrare och flyktingar.
Redan i början av 1980-talet var det dags för de första omfattande renoveringarna och ombyggnaderna. Som Einar Hansson konstaterar: Allt prövades.
Från varsamma upprustningar till totala förvandlingsnummer med terrasser och burspråk. Liksom omvandling från hyresrätt till bostadsrätt. Vissa flerfamiljshus revs också för att ge plats åt villor och radhus.
En rimligt positiv bild
I bokens avslutade del, den så kallade mosaiken, skildras dagens mångkulturella stadsdel och några av dess invånare kommer till tals. Allt ifrån de numera grånade pionjärer som flyttade till den nybyggda stadsdelen i slutet av 1950-talet och som stannat kvar – till dagens infödda Biskopsgårdsbor med många olika etniska rötter.
– Boken vänder sig till en intresserad allmänhet, men också till elever och lärare. Det har saknats en bok som skildrar en hembygd, fastän den ligger i en storstad, säger Lennart Rosén på Biskopsgårdens stadsdelsförvaltning, som varit projektledare.
Han påpekar att syftet inte varit att skönmåla stadsdelen, men att ge en rimligt positiv bild.
– Här ute pågår en lärprocess som ännu inte nått fram till många andra delar av Göteborg, tillägger han.
Fotnot:
Boken kostar 75 kronor och finns att köpa på Biskopsgårdens bibliotek på Vårväderstorget.