Den här artikeln publicerades 2002-10-05 och kan ha hunnit bli inaktuell.
Man kan lätt få intrycket att brottsligheten bara ökar och ökar, och att den också blir allt grövre och mer organiserad och svårbekämpad.
Den massmediala brottsrapporteringen är omfattande, men den förmedlar mest utsnitt och fragment, ofta med uppmärksamheten riktad på dramatiska och avvikande händelser och kortsiktiga trender.
Kriminaljournalistiken domineras generellt av en fokusering på våldshandlingar och traditionell individanknuten brottslighet.
Men det är inte bara media som ”talar” om brott. Många av oss har själva drabbats av brott, och vi har närstående och vänner som gjort samma erfarenheter.
Dessa erfarenheter blandas med den medieframställda brottslighetens olika aspekter, med nyhetsrapporteringens, krönikornas och ledarkommentarernas utsagor, såväl som med den rent fiktionaliserade iscensättningen.
I det privata såväl som det offentliga rummet kommuniceras denna mix av erfarenheter och fantasier, kategoriserade och värderade inom tolkningsramar som betonar allvar, vrede, rädsla, avsky men också fascination och attraktion inför det moderna brottspanoramats många skiktningar.
”Trygghetsbranschen” som affärsidé
Av betydelse för förmedlingen av uppgifter om brottsrisker och utsatthet är också ett växande antal aktörer – inom både den offentliga och privata sektorn – direkt verksamma som entreprenörer inom vad vi kan kalla ”trygghetsbranschen”, eller med politiska intressen i denna ”bransch”.
Deras affärsidé handlar om erbjudanden av olika ”trygghetslösningar”, en verksamhet som bygger på att para ihop budskapet om en växande brottslighet med människors uttryckta behov av ökad trygghet och säkerhet.
Källa: Utdrag ur Tryggare och Mänskligare Göteborgs konferensrapport från december 2001 som har tagits fram av docent Sven-Åke Lindgren vid sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Så här fördelar sig brotten
Som vi ser dominerar tillgreppsbrotten stort, följt av brott mot person (våldsbrott) och skadegörelsebrott.
Det överensstämmer med den nationella brottslighetens sammansättning, låt vara att andelen tillgreppsbrott där är mindre, medan skadegörelsebrotten utgör en något större andel. Även för övriga kategorier kan det slå på någon enstaka procentenhet, men grunddraget är detsamma.
Proportionerna mellan olika brottskategorier är viktiga att hålla i minnet. Våldsbrotten utgör som framgår en mindre del av den totala mängden brott.
Så här mycket har brotten ökat
Under den aktuella perioden har de anmälda brottsbalksbrotten fördubblats.
Ökningen är särskilt påtaglig från år 1975 till 1986. Under 1990-talets första hälft sker en nedgång och under slutet av decenniet sker en viss stabilisering på en något högre nivå.
Under den aktuella 25-års perioden har befolkningen i regionen ökat påtagligt (från 715000 invånare till 793000 invånare), eller rättare sagt den minskade
under de tio första åren för att sedan öka markant, särskilt under 1990-talet.
Uppgångskurvan i början av perioden är här lite brantare (de anmälda brotten ökar samtidigt som befolkningen minskar) medan kurvan i slutet blir något flackare (den mer måttliga ökningen under denna period ”äts” delvis upp av befolkningsökningen).
Stölderna har minskat
Eftersom tillgreppsbrotten dominerar så stort styr de, i kraft av sitt antal, den totala brottslighetens nivå och trender.
En nedgång av dessa ger följaktligen en nedgång av den anmälda brottsligheten i stort. Det är också vad som skett under 1990-talet i Göteborgsområdet.
Figuren visar den sammantagna utvecklingen för några olika kategorier av tillgreppsbrott, utslaget per 100000 invånare. (Avser biltillgrepp, cykelstöld,
inbrottsstöld, stöld/snatteri ur och från motordrivet fordon samt stöd/snatteri i butik/varuhus).
Våldsbrotten: betydande ökning
Ökningen av anmälda misshandelsbrott per 100000 invånare är betydande.
Antalet är ungefär 2,5 gånger så stort i slutet av perioden som i början.
Två markanta ökningsperioder kan noteras – den första från år 1982 till 1988 och den andra från år 1992 till 1999.
Ser vi till relationen mellan misshandelsbrott och grovt misshandelsbrott kan vi notera en relativ minskning av det anmälda grova våldet under slutet av 90-talet – från 11 procent år 1995 till 8 procent år 1998. Ökningen av anmälda våldsbrott under denna period kan med andra ord primärt skrivas på det lindrigare våldets konto.
Antalet anmälda misshandelsbrott mot kvinnor har antalsmässigt ökat från 1112 år 1982 till 2080 år 2000, en knapp fördubbling. Men som andel av de
totala anmälda misshandelsbrotten har den anmälda kvinnomisshandeln minskat – från 40 procent år 1982, till 38 procent år 1990 och 36 procent år 2000. Det är en trend som vi återfinner om vi söker oss till den nationella brottsstatistiken.
Enligt den minskade andelen anmälda misshandelsbrott mot kvinnor för de aktuella åren från 38 procent (1982), 36 procent (1990) till 35 procent (2000).