Carl Söderholms jobb är att föreläsa om sin funktionsnedsättning

Det var Carls mamma som föreslog att han skulle börja berätta om sitt liv för andra. Då hade han testat olika praktikplatser, men inte landat rätt på någon av dem. Carl tog kontakt med sin dåvarande socialsekreterare och föreslog att han skulle testa att föreläsa. Det var 2004 och på den vägen är det. Carl började berätta om sitt liv inför publik, i form av en specialanpassad daglig verksamhet inom förvaltningen för funktionsstöd.

Populär som föreläsare

Carls föreläser mestadels för arbetsgrupper och verksamheter inom Göteborgs Stad. Men han har också besökt andra kommuner och har haft ett extra gott samarbete med Alingsås kommun. Han har även föreläst för företag inom privata sektorn. Hans föreläsningar har tagit honom till olika plaster runtom i landet och även utomlands. – Jag gör cirka 50 föreläsningar varje år, berättar han. 

Berör publiken

Carl minns särskilt en föreläsning som sticker ut lite extra. – Det var precis när jag hade börjat, berättar han. Jag talade på en konferens, som ägde rum på en stor handbollsarena på Jylland. I publiken fanns tusen personer. Det var extra kul eftersom det var så stort, och jag minns att jag hade ett riktigt snyggt bildspel. Efteråt stod publiken upp och applåderade.

Under sina föreläsningar berättar Carl om hur det är att leva med autism att fungera och vilka strategier han utvecklat för att klara sin vardag. Han berättar öppet om utmaningar och livserfarenheter utan att refusera eller lägga tillrätta. Hans berättelser är starka och han berör sin publik. Han får oftast många frågor under och efter föreläsningarna.

”Jag får positiv energi”

Föreläsningarna innebär att Carl har ett arbete att gå till, som ger honom lön i form av habiliteringsersättning. Men viktigast av allt ger det honom någonting meningsfullt att göra.

– Jag får positiv energi, och tycker det är roligt att gå till jobbet. Jag får också bättre självförtroende genom att berätta min historia för andra. På frågan om han nervös säger han att han alltid är det i början, men att det brukar släppa efter ett tag.