Hon var dotter till superkargören, ansvarig för lasten och högste chefen ombord, i Ostindiska kompaniet Anders Gothén och hans hustru Margareta Elisabeth Gadd och föddes 1749. Fadern, som under åren 1750-1785 gjorde åtta resor till Kina (varje resa tog 18 mån!) var förmögen.
Rikast i landet
När Christina var 16 år gifte hon sig med en av Sveriges rikaste män, handelsmannen John Hall d.ä. som var 14 år äldre än hon. Paret fick två barn John Hall d.y. född 1771 och Christina Hall d.y. född 1773.
Christina Gothén var känd som en stor skönhet och känslan för det sköna var något makarna hade gemensamt. 1777, förvärvade John Hall d.ä. (namnet uttalas med långt a som i bal) Gunnebo hemman och där lät han uppföra en herrgård, som gåva till sin hustru.
Som brukligt är nämns byggherren i första hand men det finns all anledning att ge äran även åt hans hustru, som med fast hand och sin känsla för skönhet och harmoni för framtiden skapade en av våra vackraste minnen från tiden kring sekelskiftet 1700-1800.
Nåväl, arkitekten Carl Wilhelm Carlberg får väl ges huvudrollen. På makarna Halls uppdrag ritade han inte bara huvudbyggnaden utan även ekonomibyggnader, möbler, kakelugnar, parketter, staket, trädgårdssoffor och även kombinationen av tuktad fransk trädgård och engelsk park.
38 tunnor guld
Husets herre hade sina affärer i staden att sköta, hans enorma förmögenhet kom från järn och trä. Hustrun Christina vistades desto oftare ute på Gunnebo och följde uppbyggnaden, som tog åtta år och kostade ”38 tunnor guld”.
”Jag tiger med Gunne Bo och Carlberg som alltför mycket tömmer kassan och exercerar vårt tålamod. Min man är ideligen uti elakt humeur, då kan Ni därav döma hur roligt jag har” skriver Christina Hall 1794 till hjälten från Jutas, Georg von Döbeln i ett av sina många brev till honom.
Hon var en flitig brevskrivare inte minst till sonen John Hall d.y samt till många av dåtidens kända kulturpersonligheter som statssekreteraren Elis Schröderheim och skulptören Tobias Sergel, som beskriver henne som ”en mycket älskvärd kvinna”. Till honom kan hon äntligen 1796 skriva ”Jag har nu fått uppleva den dagen då vi för första gången ätit i Stora Huset på Gunne Bo. Det skedde d. 22. Julii, då Riksdrotsens åt på Gunne bo. Dagen var högtidlig och glad.” (Riksdrotsen var dotterns svåger Carl Axel Wachtmeister).
Christina Hall hörde till det ledande skiktet i Göteborgs societet, och detta berodde inte bara på att hon hade råd att klä sig så att hon utkonkurrerade alla andra. Hon såg bra ut, var kvick, beläst och belevad, talade flytande franska och var en utpräglad sällskapsmänniska. Hon älskade maskerader, konserter och baler och bakom den teater som maken lät bygga i anslutning till sin fastighet vid Östra Hamngatan/Postgatan (tidigare Sillgatan) anar man hennes initiativ.
Hon bjöd in franska teatersällskap och var naturligtvis en strålande värdinna på tillställningarna i det Hallska hemmet. Hon väckte uppmärksamhet hos herrarna, även kungen Gustav III nämnde henne med beundran. Och även om det fanns de bland damerna som bara hade gott att säga om henne väckte naturligtvis även avund hos sina medsystrar, som inte var sena att sprida ryktet att hon var ”torr, ihålig och elak”.
Intellektuell och musikbegåvad
Trots att hon älskade att roa sig och spela en roll i sällskapslivet var hon både intellektuell och konstnärligt begåvad. På Gunnebo i sitt sovrum förvarade hon ett bibliotek med framförallt böcker på franska. Hon hade sinne för musik och lämnade efter sig en anteckningsbok där hon skrivit ner de visor hon tyckte bäst om. Något att se fram emot är att trubaduren Martin Bagge håller på att sätta ihop ett program med visorna ur Christina Halls visbok.
När det gällde Gunnebo sparade John Hall d.ä. inte på slantarna. Men själv var han en anspråkslös person som inte gjorde mycket väsen av sig i sällskapslivet. Han hade dessvärre en svaghet och det var sonen John Hall d.y. ”som inte behövde arbeta för han kunde aldrig bli fattig”. Som så ofta sker blev den bortskämde ynglingen en odåga. Han oerfarenhet, dåliga val av rådgivare och halsstarrighet ledde till att han dog utfattig på en gata i Stockholm.
Christina Hall hade förgäves försökt förmå far och son att ändra beteende. Hon ansåg att man måste ställa fodringar på sonen och släpphäntheten i hans uppfostran skulle leda honom i fördärvet, vilket det också gjorde. Samtidigt månade hon om sin förstfödde och skrev nästan dagligen brev till honom, fulla av förmaningar.
Förmögenheten som smalt
Christina Halls liv kan inte ha varit lätt. Efter makens död 1802 – han fick faktiskt aldrig uppleva Gunnebo helt färdigt – gick det utför med affärerna. Det skar sig mellan mor och son, 1803 skriver hon ”Huset i staden kan inte mera bära namn av fruns hus, det är min sons och han har nekat mig nyttja något rum uti mellersta våningen”.
Därför bosatte hon sig året runt på Gunnebo 1803-1819. John Hall gick i konkurs 1807 och modern 1818, då hon tvingades bosätta sig i Göteborg i betydligt mindre förhållanden än vad hon varit van vid. Hon avled 76 år gammal 1825.
En oemotståndlig hjälte
Christina Hall har också genom sin skönhet och personlighet skaffat sig en plats i världshistorien genom sitt förhållande med den venezuelanske frihetshjälten Francisco de Miranda.
Han kämpade i amerikanska frihetskriget och önskade frigörelse från Spanien för bland annat Venezuela. Han blev deporterad och reste runt i Europa bland annat Frankrike, England och Ryssland för att väcka intresse för de spanska kolonisternas frigörelse från Spanien. 1787 besökte Francisco de Miranda Sverige och kom då till Göteborg där han togs emot i familjerna Gothén och Hall. Miranda skrev dagbok och har skildrat sina resor till Norge och Sverige, liksom till de övriga länder han besökte.
Ingående beskriver han allt han ser och människor han möter. En framträdande roll i hans anteckningar har de kvinnor, hög som låg, som han lyckas charma och lägra. Till dem hörde Christina Hall d.ä. Hon var då 38 år. Under tio dagar umgicks de tätt, hon visade honom Gunnebo och när han reste följde hon honom en bit på vägen till Gåsevadsholm där de tog ett ömt farväl. Miranda är förbluffande frispråkig, det råder inga tvivel om hans närmanden och hennes varma känslor för honom. De sågs aldrig mer men skrev brev till varandra i många år.
1806 landsteg Miranda vid Caracas och utropade republiken Venezuela. Han förde med sig det som skulle bli landets flagga med färgerna blått, rött och gult. Rött och gult ingår i Spaniens flagga, rött symboliserar även de fallna patrioternas blod, den blå färgen står för havet som skiljer Venezuela från Spanien. Men i Mölndal vet man bättre. Det gula är Christina Halls gyllene hår, det blå färgen på hennes ögon och det röda hennes varma läppar. När diplomater och andra representanter för Venezuela kommer till Sverige brukar de uppsöka Gunnebo och har till Mölndals kommun donerat avbildningar av frihetshjälten som var Christina Halls älskare.
T v Gunnebo 1809, t h Gunnebo från söder. Akvareller av J.F. Weinberg.