På senare år har Rothstein kommit att intressera sig för vad det är som producerar det ”sociala kapitalet” och den ömsesidiga tilliten i samhället – alltså det förtroendekapital som är stommen både i ett lands ekonomi och demokrati.
Som bekant är en aspekt av förtroende och tillit att man kan arbeta effektivare: om jag litar på någon är det i alla sammanhang enklare att komma överens och fatta gemensamma beslut. Därför säger man att det sociala kapitalet sänker transaktionskostnaderna i samhället.
Fler föreningar – mer tillit?
Rothstein startade den här forskningsriktningen i den amerikanske statsvetaren Robert D Putnams anda. Tanken var då att det är föreningslivet och nätverken som skapar tilliten.
Det var vad Putnam hade kommit fram till i sin studie av Italien: I syd var tilliten och föreningsengagemanget låga, och i nord var de höga. Slutsatsen var litet grovhugget: ju fler föreningar, desto mer socialt kapital och desto mer tillit.
Men kanske är det i själva verket tvärtom? För många mätningar av folks attityder har visat att det är de just sådana människor som redan hyser tillit till andra, som också är benägna att sluta sig samman.
Att det ofta är ”höglitarna” som organiserar sig, men att å andra sidan aktivitet i frivilliga organisationer i sig inte skapar mer tillit till andra människor. I Sverige säger sig omkring 60 procent hysa tillit till andra medborgare i landet. Motsvarande siffror i Tyskland är 45 procent, USA, 35 procent, Sydeuropa 30 procent och knappt 10 procent i länder som Turkiet, Brasilien och Rumänien.
Och om de här siffrorna inte är en konsekvens av högt respektive lågt föreningsengagemang, vad är då orsaken till att de varierar så kraftigt?
Har samband med korruption
Hjärtpunkten är, menar Rothstein, att ett samhälle producerar ”höglitare” när medborgarna har förtroende för de offentliga myndigheternas oväld.
– Om jag däremot tror mig veta att min granne genom kontakter eller på andra sätt får särskilda orättvisa förmåner av myndigheterna så rasar min tillit till både myndigheter och grannen. Det finns ett klart samband mellan låg grad av korruption och hög grad av mellanmänsklig tillit, säger Rothstein.
– Vem är de myndighetspersoner som bedömer? Är handläggarna att lita på? Gör de inte subjektiva val? Och om man inte litar på myndigheterna då är det lätt att man också gör antagandet att människor i allmänhet fifflar. Då blir det på något sätt ”tillåtet” att fiffla själv, menar Rothstein.
Det finns ett tydligt samband mellan förtroende för andra människor och förtroende för polis och domstolar. Och det finns också ett tydligt samband som visar att människor som har mycket kontakter med myndigheter som sysslar med individuell behovsprövning (t ex socialtjänsten) har lägre förtroende för andra människor.
Det kan självfallet också tänkas bero på att det vid behovsprövning är svårt att agera opartiskt och att man uppfattar själva behovsprövningen som orättvis eller kränkande.