Den här artikeln publicerades 2002-03-06 och kan ha hunnit bli inaktuell.
På Medicinhistoriska muséet finns en uppstoppad kanin vid namn Elisabeth. Det är en gåva från doktor Jörgen Lehmann, som tog de lyckade blodproven i öronen på Elisabeth, som senare visade AP- eller dikumarol-medicinens framgångar vid bekämpning av blodproppar. Ursprunget till dikumarolet fann han hos en klöverart som växte rikligt på Hisingen. Behandlingsresultaten publicerades 1942 och än i dag används dikumarol, eller numera apekumarol, mot blodproppar.
Uppfann läkemedel mot tuberkulos
Mest känd har emellertid Jörgen Lehmann blivit tack vare sin andra stora innovation PAS – para-amino-salicylsyra, det första verksamma läkemedlet mot tuberkulos. Lungsoten, sin tids aids och cancer, skördade tusentals offer varje år i Sverige. Fattiga men även rika i alla åldrar dog, invalidiserades eller hospitaliserades efter årslånga behandlingar. Idag är tubekulosen utrotad i Sverige, enstaka fall inträffar genom att smittan kommit utomlands ifrån, men den går i allmänhet att bota.
Knuten till Sahlgrenska
Jörgen Lehmann var född i Köpenhamn 1898 men flyttade till Sverige 1914. Förutom 1937 då han var professor i Aarhus levde han hela sitt liv i Sverige, från 1938 knuten till Sahlgrenska sjukhuset. Parallellt med Lehmanns forskningar fann man i Amerika ett annat medel mot turberkulos – streptomycin. En kombination av PAS och streptomycin visade sig ge de bästa behandlingsresultaten. Streptomycinets upptäckare fick Nobelpris, många anser att det borde Jörgen Lehmann också ha fått. Han blev 92 år gammal och året han skulle ha fyllt hundra, 1997, blev en gångväg, Doktor Lehmanns Backe, upp mot södra Guldheden mitt emot Sahlgrenskas östra entré, uppkallad efter honom.