Ingen av dem är göteborgare av ursprung. Egon kommer från Åmål och Birgit har fortfarande kvar lite av sin skånska dialekt.
Det var en vecka före jul 1953 som Birgit, Egon och de två sönerna flyttade från ettan på Falkgatan Redbergslid till en tvåa på Månadsgatan. Att få en nybyggd lägenhet i Kortedala var som att vinna på lotteri.
– Vi hade toalett på svalen där vi bodde förut. Det var helt underbart att komma hit och få badkar, minns Birgit.
Körde den ”bruna vagnen”
Det Egon särskilt minns från den första tiden är hur spårvagnen bara gick till Bellevue, därifrån fick man åka buss upp till Kortedala.
Kanske inte så konstigt att han minns just detta – han var spårvägare under 40 yrkesår och körde även den ”bruna vagnen”, det vill säga 7:ans spårvagn till Kortedala under en period.
Som en egen liten stad
De trivdes från första stund bland alla barnfamiljer som haft lyckan att få en lägenhet i den nya stadsdelen, som så småningom skulle rymma 20 000 människor.
De första åren byggdes det hela tiden – bostäder, skolor och torg. Kortedala torg, Citytorget, Norra Centrum (som i dag heter Årstidstorget).
Parker med lekplatser och plaskdammar – och massor av skog bevarad mitt bland bebyggelsen. – Det är just det som är bra med Kortedala. Att det inte är som en stadsdel – utan som en egen liten stad, säger Egon.
Birgit, som var hemma på dagarna, fick snabbt vänner.
– Vi kände nästan inte någon i början, men man lärde känna massor av människor. Alla hade ju barn. Hon minns hur sonen Thomas, som bara var tre när de flyttade in, kunde släppas ut själv och leka med alla barnen från morgon till kväll.
Han ville inte ens komma in för att gå på den nya, moderna toaletten… Innan skolorna var färdigbyggda fick deras äldste son, och många andra Kortedalabarn, gå i skolan i tillfälliga lokaler.
Oförtjänt dåligt rykte
– Ett tag hade Kortedala väldigt dåligt rykte. Jag förstod aldrig vad det kom ifrån, det var helt oförtjänt, säger Birgit och ser riktigt förnärmad ut.
Hon och Egon har blivit kvar i södra Kortedala. En enda gång har de flyttat. Det var 1961 och sedan dess bor de på Kalendervägen.
– Jag tycker att södra Kortedala blev vackrast, säger Birgit och Egon visar på grönskan i Kalenderparken utanför fönsterna.
– Du skulle ha kommit för någon vecka sedan, då blommade alla träden här ute. Det är något alldeles fantastisk, säger han.
De har stortrivts i alla år. Långt innan stadsdelen Bergsjön fanns gick de genom skogen för att bada i sjön. Semestrarna har de dock tillbringat i sommarstugan mellan Säffle och Åmål.
På senare år, när stugan var såld, har Egon odlat eterneller på kolonilotten nere i Burmabacken.
– Fast nu orkar jag inte. Benen är för dåliga. Vi är ju ändå över 80 år.
Det döda torget
De tycker fortfarande att Kortedala är det bästa stället man kan bo på. Det enda negativa de har att säga handlar om ”avfolkningen” av Kortedala Torg. På senare år har antalet handlare blivit färre och färre.
– Det är tråkigt. Vi kallar det döda torget, säger Egon.
Stadsdelens 50-årsjubileum firar de tillsammans med andra hyresgäster som har bott hos Bostadsbolaget i Kortedala ända sedan 1953.