Erfarenheter från Backabranden delas med Nordmakedonien

Branden i Kočani bröt ut på ett diskotek den 16 mars i år. Omkring 60 unga personer dog och runt 200 skadades. Backabranden i Göteborg ägde också rum på ett diskotek, i oktober 1998. Då omkom 63 personer och 214 skadades.

– Jag jobbade som fritidsledare i Backa när branden var. Det var mina ungdomar som dog. Sedan fick vi jobba på brandplatsen och på sjukhuset. Vi mötte föräldrar, offer och anhöriga och har stor erfarenhet från det arbetet, säger Eleonor Artfors.

Ambassad bad om hjälp

I slutet av mars kontaktade den svenska ambassaden i Nordmakedonien Göteborgs Stad och frågade om staden kunde bidra med tankar och erfarenheter som kunde hjälpa Kočani i läkningsprocessen.

”Vi vill dela med oss av hur man går tillväga för att överleva en sådan här händelse. Det finns de som går ner sig, tar livet av sig eller på annat sätt drabbas av ohälsa. Allt som går att göra för att förhindra det vill vi göra. Det betyder otroligt mycket att vi med vår erfarenhet av det här fruktansvärda kan bidra till något bra”

Eleonor Artfors

Frågan hamnade på Eleonor Artfors bord. Efter samtal med ambassaden bestämdes det att Göteborgs Stad skulle sätta ihop en delegation för att resa till Kočani.

– Det är självklart att vi bistår andra länder i den här typen av sammanhang. Vid tidpunkten för Backabranden hade Göteborg drygt en halv miljon invånare och alla kände sig involverade eller engagerade på något sätt. Kočani är en stad med 30 000 invånare. Där är alla på riktigt involverade och vi vill göra det vi kan för att hjälpa dem, säger Eleonor Artfors, enhetschef inom fritid på socialförvaltningen Hisingen.

Erfarenhet som ger stöd

Delegationen som reser till Kočani består, förutom Eleonor Artfors, av personer som arbetade på stödcentren efter Backabranden, brandmän och överlevare. Resan äger rum 13–18 juni och alla kostnader täcks av svenska ambassaden i Nordmakedonien och EU-projektet Centre for psychosocial and crisis action.

– Vi kommer att träffa ambassaden, myndighetspersoner, räddningstjänst, psykologer, lokala föreningar, anhöriga och överlevande. Vi kommer att ha ett publikt event för allmänheten dit de kan komma och ställa frågor och dela med sig av sina tankar. Vi kommer också att upprätta en så kallad helpdesk där vi bara är och dit folk kan komma och prata, säger Eleonor Artfors.

Hon berättar att hon är stolt över att Göteborg fått frågan och att det är ärofyllt att Nordmakedonien litar på den kompetens som finns.

– Vi vill dela med oss av hur man går till väga för att överleva en sådan här händelse. Det finns de som går ner sig, tar livet av sig eller på annat sätt drabbas av ohälsa. Allt som går att göra för att förhindra det vill vi göra. Det betyder otroligt mycket att vi med vår erfarenhet av det här fruktansvärda kan bidra till något bra, säger hon.

Bok bidrar med råd

Det som skedde allra först efter kontakten med svenska ambassaden var att Göteborgs Stad skickade en engelsk översättning av boken Som att lägga pussel – uppföljning 10 år efter branden.

”Förhoppningen var och är att boken ska komma till särskild användning bland personal som i sin yrkespraktik möter traumatiserade människor. Den innehåller handfasta råd som vi önskar att vi hade haft då. Den ger också råd till ungdomar som drabbas av liknande händelser. Det känns väldigt värdefullt att den kommer till användning”

Ann Hanbert

Boken togs fram av Göteborgs dåvarande centrala brottsförebyggande råd, Tryggare och mänskligare Göteborg, tillsammans med överlevare och andra personer som var involverade i branden. Boken är skriven av Ann Hanbert, LarsÅke Lundberg och Lars Rönnmark. Ann Hanbert arbetade under perioden efter Backabranden som kurator på ett av de fem stödcenter som upprättades.

– Vi var tvungna att börja från början när vi skulle hantera det kaos som uppstod efteråt. Därför känns det väldigt fint att de har tagit emot boken och kan få hjälp från den. Bland annat har ett team krispsykologer som arbetar med ett långsiktigt projekt för Kočani fått den och tycker att den är mycket värdefull för dem, säger Ann Hanbert.

Boken har nu översatts till makedonska för att ännu fler ska kunna ta del av den.

– Förhoppningen var och är att boken ska komma till särskild användning bland personal som i sin yrkespraktik möter traumatiserade människor. Den innehåller handfasta råd som vi önskar att vi hade haft då. Den ger också råd till ungdomar som drabbas av liknande händelser. Det känns väldigt värdefullt att den kommer till användning, säger Ann Hanbert.