Från Svenska Bokförlagets ambitiösa verk om OS 1912 hämtar vi den dramatiska skildringen av spjutfinalen:
”Han stegar noggrant upp sin ansats, ställer sig i utgångsställning spjutet balanseras en sista gång i handen, och så är denna kastmaskin af kött och blod i väg fram mot ansatsgränsen.
Fem meter från den hvita ribban sträckes armen blixtsnabbt fullt rakt bakåt för att i nästa bråkdel af en sekund med utomordentlig kraft slunga det darrande spjutet framåt och uppåt.
I en väldig båge flyger spjutet – det är dödstyst i Stadion – men då det borrar sig ner i gräset långt bortom de öfriga vimplarna, då bryter jublet löst, då darrar Stadion, då slites luften sönder af hurrarop och ”cheers”, då är Lemming för tredje gången olympisk mästare, då har Lemming skänkt Sverige den första guldmedaljen i allmän idrott, och svenska flaggan går i topp på segerstången.”
Kanske var bokverkets författare alltför exalterad för att hålla reda på Lemmings alla guld. Möjligen ville han inte ge triumfen vid extraspelen 1906 samma status som de ”riktiga” olympiska spelen, men i den atletiskt byggde Eric Lemmings långa meritlista räknas fyra olympiska guldmedaljer till de främsta troféerna.
• 1906 i Aten: Guld i spjut. Dessutom tre bronsmedaljer i kulstötning, antik femkamp och dragkamp.
• 1908 i London: Guld i spjut fri stil och dessutom guld i spjutdisciplinen med fattning om spjutets mitt.
• 1912 i Stockholm: Guld i spjut med bästa hand.
Den idrottskarriär som började lite försiktigt i Majornas Gymnastikförenings Idrottsklubb 1892, fick sin fortsättning hos Idrottssällskapet Lyckans Soldater och kom så småningom att avrundas i Örgryte IS. Egentligen hade Lemming redan 1915 lagt ner karriären men frestades till comeback och vann sitt tjugofemte och sista SM-guld 1917 (kulstötning). Ytterligare fem år senare noteras han för ett SM-brons i slägga. Och den som till äventyrs trodde att karriären var över bedrog sig grundligen.
Lemming, som i unga år tjänstgjort som bankman och polis, anställdes 1910 som kamrer vid Göteborgssystemet och när Systembolaget 1923 erbjöd honom tjänsten som direktör var det med förbehållet att man inte längre ville se hans namn i tidningarnas tävlingsreferat. Lemming accepterade tjänsten, men kunde – trots löftet– inte hålla sig borta från arenorna. Så kom det sig att en tidigare helt okänd idrottsman vid namn Eric Otto dök upp i resultatlistorna. Lemming räknade med att hans fiffiga pseudonym inte skulle väcka uppmärksamhet bland herrarna i Systembolagets styrelse.
Georg Rydeberg hans utomäktenskaplige son
Vid sidan av idrotten visade Eric Lemming tidigt musikaliska talanger. Säkert inspirerad av pappa Oscar, musikdirektören. Det berättas att Eric redan åtta år gammal spelade orgel i Garnisonskyrkan, och ett år yngre systern Verna blev så småningom Göteborgs första biografpianist.
Den musikaliske och atletiskt byggde Lemming gifte sig med sin Ella och paret fick två söner. 1907 blev Erik Lemming, utanför äktenskapet, far också till en tredje son. Pojken växte upp och blev likt sin biologiske far en känd aktör med sociala talanger. Och den som studerar ett foto av den store skådespelaren Georg Rydeberg (1907-1983) ska snart känna igen dragen hos en av världens mest kända svenskar olympiaåret 1912.