Etnisk röstning att föredra visar ny demokratirapport

Att kandidater med invandrarbakgrund väljs in i politiska församlingar med hjälp av personröster från folk med samma etniska bakgrund är ett ganska nytt fenomen i svensk politik. Men från de senaste valen finns ett antal sådana exempel.

”En av få ljuspunkter”

Det handlar om kandidater, framför allt i storstäderna, som sannolikt inte skulle ha blivit invalda om det inte hade varit så att de fått ett stort antal kryss från sina landsmän. Några av dem intervjuas i boken Personval vägen in, utgiven inom ramen för det så kallade Demokratiprojektet i Göteborgs Stad, i samarbete med Kulturförvaltningen i Stockholms Stad.

– Den här nya tendensen är en av ganska få ljuspunkter på en i övrigt dyster himmel, anser samhällsvetaren Kristian Käll , som skrivit boken på uppdrag av Enheten för mångkulturell utveckling.

Sedan 1976, då utländska medborgare för första gången fick rätt att rösta i kommunvalet, har valdeltagandet stadigt sjunkit. Från 60 procent vid premiären till bara 35 procent vid de senaste två valen.

I Göteborg är det närmare 35 000 personer med utländsk bakgrund som inte utnyttjar sin rösträtt. Det motsvarar ungefär 10 procent av de röstberättigade.

– Det är inte nödvändigtvis bristande politiskt intresse som ligger bakom. Utan snarare att majoritetssamhällets politiska liv inte avspeglar den verklighet som de här människorna lever i, tror Kristian Käll.

Lockar dem som inte skulle röstat alls

Men han anser också att möjligheten till personval skulle kunna bryta den negativa utvecklingen. I boken påpekas det faktum att reglerna kring personvalet är utformade på ett sådant sätt att det krävs ganska få kryss för att få upp en kandidat från icke valbar till valbar plats.

Detta gäller framför allt i de mindre partierna. Är det då verkligen bra för demokratin om etniska faktorer börjar styra hur människor röstar i valen – i stället för ideologier och partiprogram?

Nja, menar Kristian Käll, det handlar inte om antingen eller. Det som är positivt är att dessa kandidater lockar många människor till valurnorna som annars inte hade röstat alls.

– Men det gemensamma etniska ursprunget bara en ingrediens i sammanhanget. Det ska snarast ses som ett komplement, något som kan fungera som en utlösande faktor till att folk går och röstar.

– De politiker som jag intervjuat har dessutom alla meriterat sig på olika sätt genom att vara aktiva i lokalsamhället innan de blev valda, säger Kristian Käll.

Invalda fick inga uppdrag

Han tillägger att möjligheten till personvalskampanjer av det här slaget även kommer att skärpa kraven på de politiska partierna.

– Det är vanligt att partierna raggar till sig utländska namn som placeras långt ner på valsedlarna – bara för att dra invandrarröster. Det kallas för ”listpynt”, berättar Kristian Käll.

I boken ges exempel på hur kandidater med invandrarbakgrund mot all förmodan faktiskt blir invalda, men då inte tilldelas några uppdrag av sina partier.

– Med tanke på de möjligheter som en personvalskampanj kan ge så måste partierna i fortsättningen se till att samtliga kandidater på listorna verkligen är kompetenta att ta ett uppdrag.