EU-projekt ökade livskvalitet för långtidssjuka i Biskopsgården

Projektet handlar om cirka 120 personer i Biskopsgården, de flesta kvinnor med invandrarbakgrund, som står mycket långt från arbetsmarknaden och som ”hamnat mellan stolarna”.

Socialbidrag år efter år

Trots att de flesta av dem inte kan arbeta för att de är sjuka – fysiskt eller psykiskt – får de ingen ersättning från sjukförsäkringen och de får heller ingen A-kassa. Lösningen har blivit socialbidrag, år efter år. Hos sjukvården har de betraktats som ”ointressanta” och har ibland inte ens ett läkarintyg eller en läkarkontakt.

– De som omfattas av projektet är både svenskar och invandrare, varav en del är flyktingar från krigszoner. Ofta hamnar männens situation i fokus, medan kvinnornas hälsoproblem kommer i skymundan. De som har en komplex problematik med till exempel diffus smärta tenderar att inte bli utredda inom primärvården, säger Christian Brunsson, projektledare på socialtjänsten i Biskopsgården.

Hittills har socialtjänsten i många fall fått anlita utomstående experter för att utreda de här personernas hälsa. Men genom EU-projektet, som innebär samarbete mellan socialtjänsten, primärvården och Försäkringskassan, ska de bli utredda och hjälpta i sin egen stadsdel.

Primärvården bekostar fortsättningen

– Vi har satt ihop en multidisciplinär utredningsgrupp med sex professioner – arbetsterapeut, sjukgymnast, neuropsykolog, psykiater, rehab-koordinator och socialarbetare. De har bara jobbat halvtid men har på ett år hunnit göra grundliga utredningar av 23 personer. För samtliga har det lett till en förbättrad livskvalitet, säger Christian Brunsson.

– De vet nu mer om vad de kan göra för att förbättra sin hälsa, vare sig det handlar om depression, ångest, ryggbesvär eller diffus smärta. De som inte haft en diagnos upplever det som en lättnad att få veta och de som inte ens hade en läkarkontakt har nu fått en doktor som kan följa upp dem.

En annan positiv effekt är att primärvårdens läkare blivit avlastade denna grupp patienter, som egentligen var för ”tung” och komplicerad att utreda för allmänläkare på vårdcentral.

– Vi har sökt medel ur Socialfonden för att fortsätta projektet, men i väntan på det har primärvården beslutat att bekosta en fortsättning, så pass positivt ser de på projektet, säger Christian Brunsson.

17 års bidragsberoende kan inte lösas på ett år

Satsningen i Biskopsgården ingår i EU-projektet City to City, där elva europeiska städer medverkar för att utbyta erfarenheter kring migrationsfrågor, särskilt kvinnornas situation.

Biskopsgården fick 500.000 kr i EU-bidrag och har nu avslutat projektet, efter drygt ett år. Än så länge har ingen av de 120 personerna gått vidare till arbete eller studier.

– Så snabbt går det inte när det handlar om människor – en del med svåra psykiska problem – som levt på socialbidrag många år, i något extremt fall så länge som 17 år. Vi kan inte lösa 17 års bidragsberoende på ett år, det här är ett långsiktigt arbete, säger Christian Brunsson.

”Man måste utreda dem ordentligt”

– Men så här långt är vi mycket nöjda. Vi har hittat och utvecklat en egen utredningsmodell som fungerar bra. Det multidisciplinära arbetssättet gör att synfältet vidgas, man ser nya saker när man jobbar ihop med andra i stället för att utreda patienten på egen hand. Jag ser detta som ett inlägg i debatten om hur man ska se på människor som är långtidsberoende av bidrag: Man måste helt enkelt utreda dem ordentligt.

Christian Brunsson konstaterar att det räcker att ett fåtal av de 120 personerna får jobb, kan försörja sig själva och betala skatt, för att satsningen ska ha betalat sig.

– Och det kommer projektet att leda till, det är jag övertygad om. Men ännu är det för tidigt att säga hur många det kan bli.