– Jag är ett Wallenbergbarn, född på samma dag som Raoul Wallenberg. Tack vare honom kom jag till världen.
Ferenc Flamm befinner sig våren 1998 i London för att ställa ut på Ben Uri Art Gallery. Hade inte utställningen haft ett judiskt tema hade han aldrig fått se sin mammas unika skyddspass, det dokument som i oktober1944 hade räddat henne och hans två bröder undan de ungerska nazisterna. Unikt för att det förmodligen inte finns något liknande pass. Hon hade vägrat lämna den svenska ambassaden, om hon inte fick passbilder på de två sönerna intill sin bild i passet.
”Allt som var svenskt var underbart, nästan heligt”
– Mamma var enveten och noggrann. För mina föräldrar symboliserade Wallenberg räddningen och hoppet. För dem var allt som var svenskt underbart, nästan heligt. Jag föddes efter kriget, den 4 augusti 1946, ett mirakel som började innan jag kom till världen. På sommaren 1944 anlände den svenske unge diplomaten till Budapest med uppgift att rädda så många judar som möjligt från deportation och undergång.
Mölnlycke 1997, Ferenc arbetar med ett judiskt tema hemma i sin ateljé. Han tar en paus, häller upp en kopp kaffe och slår på nyheterna teve. Men han tittar inte, har den på som bakgrundsskval. Om han inte hade hört Raoul Wallenbergs namn nämnas hade han knappast hajat till. Ett stort ögonblick hade gått förlorat.
– Jag började lyssna eftersom jag kände igen namnet. En ungersk kongressman talade i Förintelsemuseet i Washington. (United States Holocaust Memorial Museum, Washington DC)
Men intressantare just då, vad var det för porträttbild han hade bakom sig? Först uppfattar Ferenc något bekant över den, men strax mer än så. Det är hans mammas ansikte uppförstorat, med blicken rakt mot honom. Men varför i det här sammanhanget?
– Jag fick reda på att kongressmannen hette Tom Lantos och använde uppförstorade foton från skyddspass, som bakgrund till sitt tal. Det var en märklig upplevelse.
Livet har fått en ny färdriktning
Ferenc har inget behov att analysera händelser som på ytan ser oförklarliga ut. Mirakulösa händelser tappar budskapet med rationella förklaringar.
– Det blir bara kallt och säger ingenting.
Händelserna har förändrat hans liv, gett livet en ny färdriktning. London och Washington är två sådana omdanande händelser. Det finns många fler. Själva startpunkten, ett paket, kommer Ferenc strax att berätta om.
Dessa ögonblick är den röda tråden, när han söker sin förlorade judiska identitet. Den tar honom bakåt i tiden, till barndomen i Ungern, när han var så liten att han inte har egna minnen, och lite senare då han inte vet om det är egna minnen eller andras hågkomster som han gjort om till sina.
Hans mamma berättade ofta om flykten under januari månad 1945, om Wallenbergs svenskhus som de bodde i på Jókai-gatan, på Pest-sidan. Hon berättade detaljerat om den 7 januari 1945 när ungerska nazister, pilkorsare, bröt sig in i huset på natten, för att de fått information om att där fanns pengar och guld. Under kriget tog man med sig alla värdesaker, det visste de. I stället för guld hittade de tre hundra skräckslagna judar, bland dem Ferenc föräldrar, bröder, morföräldrar och andra släktingar. Trots de svenska skyddspassen jagades de ut. De som inte kunde följa med sköts på plats. Det minns Ferenc från det han hört, så starkt som om han upplevt det själv.
Det var en iskall natt, de hann aldrig sätta på sig skorna. Ferenc mamma gick barfota med sina små pojkar, tre och fyra år gamla, en på varje sida. Hans mormor fick en hjärnblödning och ramlade ihop på gatan. Hans morfar försökte hjälpa henne och hans mamma ville vända tillbaka och hjälpa till. En ung pilkorsare skrek: ”Går du till dem skjuter jag dig på en gång.”
Bar med sig skuggorna av Förintelsen
– Mamma blev tvungen att lämna sin föräldrar bakom sig i snön. Marschen gick till Pilkorshuset på Városház-gatan där pilkorsarna fortsatte att förnedra och tortera dem och leta efter värdesaker. Min 17-åriga kusin blev våldtagen och mördad av pöbeln. Över två hundra av fångarna blev sedan skjutna i Donaus vatten. Men åttiotre personer, bland dem mina föräldrar och mina bröder, lyckades hamna i gettot, jag vet inte hur, bara att det var två veckor innan ryssarna kom och befriade dem.
Hur gammal var du när du hörde detta för första gången?
– Sex, sju år, tror jag. Mamma var inte en person som ville gräva ner sig i det förflutna. Men det var så pass nära. Hon ville samtidigt säga att vi inte skulle hålla på med detta. Det var många som inte kunde komma ur sina hemska minnen. Hon blev upprörd när hon berättade och pappa försökte stoppa henne.
– Men att detta hände i Budapest, och att de som utförde dessa fruktansvärda saker inte var tyskar, utan ungerska pilkorsare, var extra ondskefullt. Att ungrare gjorde så mot ungrare. Fast vi judar betraktades inte som ungrare.
– Under min barndom bar jag sen med mig skuggorna av Förintelsen, i form av en beredskap att fly, och hålla våra rötter hemliga.
Hur blev ert liv i Ungern efter kriget?
– Ganska behagligt i början, faktiskt, fram till början av 1950-talet. Men sen blev allt annorlunda. Pappa var körsnär och hade en egen verksamhet. Vid den här tiden ville kommunisterna utplåna alla kapitalistiska drag hos människor, så firman togs ifrån honom. Jag kommer inte ihåg att det var någon uttalad antisemitism längre. Men jag kallades alltid rutten jude i skolan. Vi judar och romer pekades ut. Det finns i Ungern en så kallad folklig antisemitism, som funnits i flera hundra år.
Levde ni ett judiskt liv?
– Hemma hade vi inget judiskt liv efter kriget. Möjligen i början, mina bröder kommer ihåg att vi tände ljusen fredag kväll. Så jag växte upp utan judisk identitet.
Föräldrarna litade inte längre på Gud. De sa att det var farligt att vara jude. Släktingar hade mördats. Därför hade Ferenc aldrig blivit omskuren på åttonde dagen efter sin födsel. Han kommer ihåg att de berättade om hans kusin, en pojke, som var på ett tåg. Pilkorsare tvingade honom att dra ner byxorna. När de såg att han var omskuren sköt de honom på en gång.
Familjen hade kunnat lämna Ungern och komma till Sverige redan när hans mamma väntade Ferenc. Hans pappa ville det. Det fanns jobb i Stockholm. Men hans mamma orkade inte. När Ferenc var nyfödd och gränsen ännu öppen försökte hans pappa igen att komma iväg med sin familj. Men hans mamma klarade det inte då heller. Sista gången 1956, då närmare 200 000 ungrare, både kristna och judar, lämnade landet under Ungernrevolten, höll inte hennes nerver.
Ingen tillfällighet att flytten gick till Sverige
– När revolutionen ägde rum i oktober var vi instängda under två veckor i källaren. Vi bodde precis mitt i allt krig. Det var krig med sovjetiska stridsvagnar inne i Budapest. Någon hade sett en lista hos vicevärden, på alla familjer som bodde i huset, kanske 25 familjer. Två judiska familjer var förkryssade.
– Då sa vi att nu börjar det igen. Det var kaotiskt.
Att familjen inte lämnade Ungern den här gången heller skapade en sorg och ett sår, som Ferenc pappa aldrig kom över.
Långt senare i Göteborg. Ferenc blev den i familjen som skulle flytta till Sverige. Det kan se ut som en tillfällighet, men var det knappast. Under sin barndom hade han ju hört berättelserna om den svenske ängeln, Raoul Wallenberg och hans skyddspass, om och om igen. Ferenc hade påmints om att han var ett Wallenbergbarn. Men familjens judiska arv hade sen gömts undan som en hemlighet.
Behöll sin judiska bakgrund för sig själv
På en turné i Europa 1973, Ferenc var musiker i en poporkester och det var fortfarande svårt att få tillstånd att resa ut ur det kommunistiska Ungern, då gjorde de också ett kort gästspel i Göteborg. Ferenc blev förälskad i en svensk flicka.
– Den första frågan jag ställde till henne var om hon hade något emot judar. Hon blev chockad. Vad menade jag? Sen väntade hon på mig i tre år.1975 gifte vi oss på en neutral plats.
– Min bittra lärdom från barndomen levde kvar. Jag vågade inte närma mig en judisk församling. Kunde inte tänka mig att bli registrerad på en lista som jude någonstans igen.
I sitt nya hemland var Ferenc därför rätt och slätt ungrare i Sverige. Han utbildade sig till grafisk formgivare, arbetade på reklambyråer och startade eget. Familjen växte med fyra barn, tre pojkar och en flicka, och flyttade till Mölnlycke. På det hela taget hade han ett bra liv, socialt och utåtriktad. Men sin judiska bakgrund behöll han för sig själv.
Paket blev dramatisk vändpunkt
En höstdag 1987 kommer det ett paket, som blir en dramatisk vändpunkt i Ferenc liv. Han är nyss fyllda 40 år. Båda hans föräldrar har nyligen dött, strax efter varandra.
Vad var så stort med paketet?
– Det innehöll mitt judiska arv, som mamma hade gömt undan i nästa hela mitt liv. Mina bröder hade hittat det på en undanskymd plats i en garderob. Jag fick nu min mördade morfars kippa (judiska huvudbonad), hans tallit (bönesjal), en hebreisk-ungersk bönbok med mina släktingars hebreiska namn inskrivna på insidan, två gamla shabbat-ljusstakar, den gula judestjärnan som mamma tvingats bära och mina föräldrars två skyddspass som Wallenberg hade utfärdat1944.
Bröderna i Ungern ville inte behålla vad de hittat. De var rädda för att det kunde vara farligt att ha judiska föremål framme.
– Att konfronteras med alla minnen och tankar, att hantera en hemlighet, blev helt oväntat en öppen fråga. Tog jag paketet till ett skåp igen skulle det bli liggandes där till ingen nytta.
Ferenc hustru sa: ”Du måste göra dina förfäders arv levande. Ni räddades inte för att ni var ungrare, ni räddades för att ni var judar. Ta barnen och lär dig om ditt arv.” Hon hade rätt.
Bearbetade genom att måla
De började bygga upp ett judiskt liv och gick till judiska församlingen och skrev in sig. Det var ett stort steg och starten på en ny resa.
Konsten, när kom den in i ditt liv?
– Det var i samband med att jag fick paketet. Jag mådde dåligt och bar på den där känslan från jag var liten, att jag måste springa, måste packa, otryggheten av att allt kan börja igen, när som helst.
Ferenc bearbetade sin bakgrund i Förintelsen genom att måla. Han gjorde en serie målningar som han kallade Längtan, längtan efter släktingar, kultur och identitet. Han målade sin mördade 17-åriga kusin, sina morföräldrar som blev skjutna vid floden Donau. Han målade ett porträtt av Raoul Wallenberg. Det blev tjugo verk som visades i många städer, i bland andra Köpenhamn, New York och London.
En grafisk serie med judiska legender (Legender av Baal Shem Tov från Östeuropa), den han höll på med när han fick se sin mammas ansikte i teveinslaget om Raoul Wallenberg, blev färdig. Femton färglitografier trycktes på sten utanför Budapest och visades sen i USA, England, Sverige och Ungern.
Stark upplevelse vid staty i London
– När jag ringde kongressmannens fru, Anette Lantos, innan utställningen på Rotunda i Capitol Hill, för att diskutera förberedelserna; vi hade pratat ett tag då hon tystnade tvärt. Hon frågade efter mitt namn, en gång till. För på väggen bakom henne, på hennes och makens kontor, hängde kopian av min mammas skyddspass.
En av de starkaste upplevelserna var den i London, våren 1998. Galleristen tyckte att Ferenc borde se Wallenbergstatyn, som hade avtäckts av drottning Elizabeth två år tidigare. Men han sa att han inte hade tid, det var så mycket annat omkring honom just då. Men hans värdinna var ihärdig och plötsligt satt de i en taxi på väg till parken inte långt från synagogan i Marble Arch. Där visade hon honom bronsstatyn.
– Jag tyckte den var väldigt fin. Jag gjorde som jag brukar när jag betraktar, se från olika vinklar. Jag gick runt statyn som vanligt. Och allra längst ner på statyn, på baksidan, hade skulptören låtit ett enda pass glida ur högen av skyddspass.
Ungerska nazister, de så kallade pilkorsarna, samlar judar i Budapest 1944
Ungerska judar köar för att ansöka om svenska skyddspass i Budapest 1944.
Tre av Ferenc målningar: ”Längtan efter mormor”, ”Blå Donau” och ”Kusin Rachel”.