Föräldrar till knarkande barn berättar i ny rapport
– Vi ville undersöka hur relationerna i familjen påverkats och hur man klarat av den svåra situationen, säger Annika Hallén-Hemb, socionom och psykoterapeut vid Ungdomsteamet Mini Maria om syftet med rapporten.
Oron blir till ångest
Tillsammans med kollegan Pia Färdig har hon intervjuat Kristina, Yosef, Bengt och Bianca – fyra föräldrar de som anställda mött på Mini Maria. Alla har haft söner som missbrukat droger. Bianca berättar att hon ”kände sig som den sämsta föräldern i livet” efter att hon upptäckt att sonen använde droger.
– Ensamhet och isolering drabbar många föräldrar i den här situationen. Man vet att ens barn gör något oacceptabelt och känner sig därför själv misslyckad. Det finns också en väldigt tydlig moral i samhället som säger att har man bara goda föräldrar och en god uppväxt så blir det inte så här. Även om det ligger mycket i det är det inte alltid så enkelt, säger Annika Hallén-Hemb.
Samtliga föräldrar berättar om hur drogerna trasade sönder relationerna i familjen. De slutade lita på sina söner. Efter hand blev oron till ångest.
– Det utvecklades närmast till en jakt. Man kunde till exempel ringa tio gånger på mobilen på en kväll, leta igenom kläderna, granska vad sonen skrivit på msn eller kontakta kompisar och myndigheter för att få mer kontroll.
Skilda föräldrar lyckades samarbeta
Relationerna försämrades ytterligare. Ju mer föräldrarna ifrågasatte, kontrollerade och jagade desto mindre blev tilliten. En ond cirkel uppstod. Det var i det här skedet, när avståndet mellan föräldrarna och sönerna blivit för stort, som man sökte hjälp på Mini Maria, berättar Annika Hallén-Hemb.
Idag, drygt två år senare, är sönerna drogfria och relationerna i familjerna bättre. Att man klarade av den svåra situationen beror enligt Annika Hallén-Hemb mycket på att föräldrarna inte var ensamma om problemen.
Alla hade någon annan vuxen, till exempel vän, släkting eller professionell samtalspartner att vända sig till. Föräldrarna lyckades också samarbeta med varandra och hämtade stöd från varandra, även om de var skilda.
– När någon i en familj får problem är det annars lätt hänt att konflikterna ökar. Man kan ha olika idéer om vilka strategier som fungerar eller så skyller man problemen på något som den andre gjort, säger Annika Hallén-Hemb.
Aldrig för sent reparera kontakten
Viktigt var också att man lyckades att återupprätta dialogen i familjen. Vändpunkten kom när man slutade jaga och började lyssna på vad barnen hade att säga.
– Har man inte en fungerande relation så spelar det ingen roll hur många gränser och regler man sätter upp, det framgår tydligt av de här föräldrarnas berättelser, säger hon.
Det var först när det fanns en relation, när föräldrarna visste hur sonen mådde och hur han levde sitt liv, som de fick kontroll, menar Annika Hallén-Hemb. Hon hoppas att rapporten ska leda till en ökad kunskap om att det aldrig är försent att reparera kontakten mellan förälder och barn.
– Vi tror på kraften i nära relationer. Det går att återskapa dialogen även om den tagit stryk, säger hon.
Fotnot:
Rapporten ”Att bemästra missbruk bland ungdomar” har finansierats av FoU i Väst/GR och kan beställas via www.fouivast.com (se länk nedan). Den finns också att låna i Kunskapskällar’ns bibliotek. FoU i Väst kommer även att anordna en diskussionscirkel om ämnet till hösten.