Varje vecka samlas tiotusentals göteborgare i bridgeklubbar, scoutstugor och idrottshallar. Andra rider, bygger modellflygplan eller spelar fotboll. Ofta är de med i en förening, med stor sannolikhet någon av de mer än 1.000 föreningar i Göteborg som får kommunalt stöd.
Att bygga ishallar och stötta föreningar ekonomiskt är ingen tvingande kommunal uppgift. Men av tradition är det kommunerna som bygger fotbollsplaner och sporthallar i Sverige och det finns en stark tilltro till nyttan med ett blomstrande föreningsliv.
– Det svenska föreningslivet bygger på folkrörelseidén och styrkan är att det finns en sådan bredd, säger Thomas Tibell, direktör för Idrotts- och föreningsförvaltningen.
Föreningsaktiva minskar i storstäderna
Det finns en trend att andelen föreningsaktiva bland befolkningen i storstäderna minskar. Särskilt gäller det i värdeorienterade organisationer, till exempel politiska och nykterhetsföreningar.
Enligt Göteborgs Stads fritidsvaneundersökning, Frivan, minskar även andelen barn och ungdomar som är medlemmar i idrottsföreningar mellan 2002 och 2005. Dock är det stora skillnader mellan olika idrotter, det finns också de som ökar.
Dessutom har det tillkommit en mängd nya sporter där utövarna, främst ungdomar, bildar nätverk och inte traditionella föreningar. De kanske tränar skateboard, inline eller BMX-cykling och håller kontakt med varandra över internet. Liknande nätverk finns bland ungdomar som håller på med exempelvis rollspel.
– Men den utveckling vi framför allt ser, och vill göra något åt, är att samhället är segregerat även när det gäller föreningslivet. Många är aktiva i flera föreningar medan andra står helt utanför, säger Thomas.
Sprida engagemanget över stan
Uppdraget är alltså inte bara att öka engagemanget i stort utan också att sprida det bättre över hela Göteborg. Det är framför allt i de nordöstra stadsdelarna och i Biskopsgården som kommunens förvaltningar tillsammans med föreningarna arbetar för att på olika sätt engagera fler ungdomar.
– Det är också därför som vi bygger nya anläggningar i de områdena, trots att trycket kan vara hårdare i andra delar av stan, säger Thomas.
Fler anläggningar brukar stå högt på listan när idrottsföreningarna får frågan om vad de tycker är viktigast för deras verksamhet. Många har ungdomar på kö som vill vara med, men det finns helt enkelt inte tid och plats för fler. Och det är inte konstigt om det är trångt.
En utredning som Idrotts- och föreningsförvaltningen gjorde 2001, visar att Göteborg under åren fram till 2010 behöver ytterligare elva sporthallar, tre ishallar och två simhallar.
Flera sporthallar på gång
Sporthallarna är på gång. De i Härlanda och Hammarkullen är klara liksom baskethallen som Högsbo Basketklubb har fått hjälp att bygga. I Kärra, Bergsjön och Björlanda blir anläggningarna klara det närmaste året och beslut har nyligen tagits om att etablera en i södra Askim.
Alla är en form av ”diversehallar” som ska kunna användas så brett som möjligt – från friidrott till konserter. På dagtid är de gymnastikhall för skolorna och på kvällarna tar föreningslivet över.
Förutom att bygga anläggningar ger Göteborgs Stad även ekonomiskt stöd till föreningslivet i form av hyressubventioner och kontanta bidrag. Subventioner av lokalhyror är en stor del av stödet, i genomsnitt betalar föreningarna 20 procent av den faktiska lokalhyran.
Kontanta bidrag baseras på föreningens medlemsantal och aktiviteter. Sammanlagt uppgår det ekonomiska stödet och subventionerade hyror till cirka 160 miljoner kronor i år. – Det är mycket pengar men jag hoppas ändå att vi ska få ekonomiskt utrymme att öka det kontanta stödet framöver eftersom det är väl använda pengar, säger Thomas.
En tredje viktig del i stödet till föreningslivet är att hjälpa till att få fram ledare.
– Det har aldrig varit en kommunal uppgift, men det finns ett stort värde för samhället att människor genom sina föreningar tar ansvar för varandra. Därför vill vi också hjälpa till att skapa goda förutsättningar för föreningarnas ledarrekrytering, säger Thomas Tibell.
Elisabeth Gustafsson