Förskolan på Toredalsgatan jobbar normkreativt

Arbetet med normkreativitet startade redan 2014 och pågår ständigt på Toredalsgatans förskola. Förskolan har bland annat köpt in litteratur som är normkritisk, där till exempel starka flickor har huvudrollen. Men det handlar också om att förskolan inte ska förstärka könsroller, som att ha en särskild hörna med dockor eller bilar.

– Allt handlar om ett samspel med barnen, att inte peka ut det som är en icke-norm. För då säger vi ju att det inte är normalt. Där vill vi inte hamna, säger Christin Töresson, förskolechef.

Finns missuppfattningar
Hon förklarar att det finns en del missuppfattningar kring vad normkreativt arbete innebär.

– En del vårdnadshavare tror att normkreativitet handlar om att kritisera det som finns i miljön och arbetssättet, och om att plocka bort saker. Föräldrar kan till exempel fråga om vi ska ta bort bilarna nu. Så är det inte alls. Det handlar snarare om att lägga till saker, säger Christin Töresson.

Marlene Elofsson är förskollärare och leder arbetet med normkreativitet på Toredalsgatans förskola.

– Vi vill inte ta bort att det finns olika kön, men vi vill heller inte lägga på barnen en könsidentitet, säger hon.

Kräver drivna pedagoger
Marlene Elofsson förklarar att arbetet kräver drivna pedagoger och att det gäller att tidigt involvera vårdnadshavare genom möten och brukarråd.

– Det har hänt att en pappa vid grinden sagt till sin son att ”du ska inte gråta”. Hur bemöter vi sådant? Det är viktigt att vi visar att inga känslor är förbjudna, säger Marlene Elofsson.

Kollegan Mirela Susko är också förskollärare. Hon berättar att tilltalet är viktigt i arbetet med normkreativitet.

– Jag säger alltid ”kom barnen”, istället för ”kom pojkar” eller ”kom flickor”. På så sätt exkluderar vi ingen.

Normer kan också vara bra
Marlene Elofsson framhåller att normer samtidigt kan vara bra.

– Vi förhåller oss hela tiden till normer om hur vi ska vara mot varandra. Det gäller att se vilka normer som gör att människor faller utanför. I förskolan pratar vi svenska, men då exkluderar vi samtidigt alla dem som inte kan svenska utan bara pratar arabiska till exempel. Det är viktigt att tänka på, säger hon.

”Viktigt att barnen kan säga nej till kramar”
Förskolechefen och de båda pedagogerna utvecklar förskolan tillsammans. De tycker att deras arbete har gett resultat, inte minst genom att det verkar vara oviktigt för barnen om pojkar och flickor leker med varandra eller om till exempel en pojke har klänning på sig.

– Vi har pratat med varandra och med föräldrar om att det är viktigt att barnen själva bestämmer över sina kroppar. Bland annat är det viktigt att barnen kan säga nej till att ge kramar. Där ser vi resultatet att barnen faktiskt inte alltid ger en pedagog en kram om föräldern säger att han eller hon ska göra det. Barnet kan faktiskt säga att ”nej, det vill jag inte”, säger Christin Töresson.

Här är det barnens lärande och utveckling som står i centrum. När personalen har arbetsplatsträffar diskuterar pedagogerna och förskolechefen vilka framsteg som har gjorts i arbetet och vad som kan bli nästa steg.

– Vårt arbete har väckt många bra diskussioner och tankar, både i personalen och bland vårdnadshavare. Det handlar i slutänden om att barnen själva ska få välja hur de vill vara som människor, säger Mirela Susko.