Att pratas vid är trevligt och betingar ingen kostnad, i alla fall om det inte sker i telefon. Att se film kan också vara billigt, det vet ungdomar som hyr video.
Men att bidra till att starta tillitsfulla dialoger mellan människor som annars aldrig skulle träffas kan vara både kostsamt och svårt. Och ändå är det något av det allra viktigaste i en tid då livet i storstaden präglas av främlingsrädsla och otrygghet hos många.
Neutral mötesplats
Det krävs goda mötesplatser, neutrala platser, där de som möts kan känna tillit. Det kan krävas beskydd, reträttvägar och stöd, ungefär som vid en fredsförhandling. En sådan mötesplats i Göteborg är fritidsgården Mixgården i Hammarkullen.
Ledningen för stället – ”Pelusa”, Teddy, Ulla och de andra – har lyckats med vad många andra har gått bet på: att skapa en plats där olika ungdomsgrupper, men också en hel del vuxna kan få plats. Där man kan bortse ifrån mycket.
Där man kan lägga bort ”titlarna”: bortse från etniskt ursprung, ålder, kön och rikedom och faktiskt göra saker tillsammans. Och det viktigaste av allt: miljön är så bra att också främlingar kan känna sig välkomna, på villkor att de vill dela någonting med folket som vanligen besöker gården.
Filmkvällar
Ett exempel på vad som är möjligt på Mixgården är de filmkvällar om rättvisa, lag och rätt som ordnas nu i höst. I samarbete med Tryggare och mänskligare Göteborg visar man filmer som ”Medan vi faller”, ”Bowling for Columbine” eller som nu sist ”Den lugna staden” av den franske regissören Robert Guédiguian.
Och bjuder in forskare, politiker, social-arbetare och poliser för att tala ut om hur livet är i Hammarkullen eller i Göteborg, eller i Sverige. Och om hur det borde vara. Man talar om hur det är att vara ung från Hammarkullen och ge sig ut på resan i till Göteborg.
Om hur man blir behandlad på kaféer och krogar och om hur hårfin gränsen ibland kan vara mellan att hota och att hotas: för att inte behöva vara rädd, måste man vara beredd.