Det är en händelse som ser ut som en tanke att Piraten 120 år efter sin födelse i Vollsjö den 4 december 1895 är aktuellare än på länge – i Göteborg.
Klockan 12 om fredagen den 4 december hölls utanför Henriksberg på Stigbergsliden en ceremoni när ordföranden i stadens namnberedning, Jörgen Linder, invigde Fritiof Nilsson Piratens Plats. Inledande versaler för varje ord. Så har staden – i strid med gällande skrivregler – valt att skriva sina gatuskyltar sedan urminnes tider. Det är nästan så att man skulle tro att Piraten själv haft ett finger med i spelet.
Ytterligare stöd för Piratens aktualitet fick de som besökte Stadsteatern helgen innan den högtidliga skyltavtäckningen. Då gästade skådespelaren Michael Segerström Nya Studion med sin tolkning av Piratens novell Mannen som blev ensam. En historia om en invandrad trädgårdsmästare som blir offer för människors trångsynthet.
Stamgäst på Henriksberg
Fritiof Nilsson relegerades från läroverket i Ystad men lyckades ändå ta examen i Kristianstad och fullfölja sina juridikstudier i Lund 1914-1918.
Via anställning på en advokatbyrå i Stockholm och tio års tjänstgöring i småländska Tranås förde ödet honom en höstdag 1931 till Göteborg. I det här fallet var ödet identiskt med hustrun Karin Jerlov som redan något år tidigare brutit upp från Tranås för att bosätta sig i Göteborg och öppna tandläkarpraktik i Lerum.
Den 2 november 1931 flyttade Piraten in på Olivedalsgatan 13 i Linnéstaden. Huset är sedan länge rivet men närheten till Linnégatans många restauranger och ölstugor torde ha fallit den levnadsglade juristen i smaken. Med säkerhet vet vi att han lärde sig uppskatta restaurang Henriksberg på Stigbergsliden.
Lättgroggar och Bombi Bitt
I en intervju för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning berättade han själv hur han under våren och försommaren 1932 regelbundet sökte upp restaurangen i gränslandet mellan Masthugget och Majorna.
”Min vagga vaggade i Tosterup i Färs härad av Malmöhus län. Min fader var stins i Tosterup. Mina föräldrar voro goda och ömma. Jag var en vanartig son”.
Så tecknade Piraten de två inledande meningarna mellan lättgroggarna på Henriksbergs terrass. Nästa eftermiddag var Piraten tillbaka på krogen och snart växte de historier fram som tillsammans kom att kallas Bombi Bitt och jag. I slutet av oktober låg
Piratens debutbok i fönstret på Gumperts bokhandel i hörnet av Södra Hamngatan/Östra Hamngatan och genombrottet var lika distinkt som överraskande. Novellerna om Bombi Bitt, Eli, Nils Gallilé och Vricklund hade innan året var till ända sålts i mer än 18000 exemplar.
Lämnade juridiken åt sitt öde
Efter succén lade Piraten nöjt alla tankar på fyrkantig juridik åt sidan och hängav sig istället åt nya burleska berättelser färgade av barndomens uppväxt på Österlen.
Under 1933 blev paret Nilsson/Jerlov föräldrar till en dotter som fick namnet Eva Louise och lägenheten på Olivedalsgatan byttes ut mot en våning i det ståtliga hörnhuset med adress Arsenalsgatan 1/Kungshöjdsgatan 11, och i julhandeln erbjöds nu författarens andra bok: Bock i örtagård.
Följande vår och sommar lär Piraten allt som oftast ha vandrat över till Kungshöjds utsiktsplats mitt över den gamla befästningen Carolus Rex. Här kunde han se den stad breda ut sig som på nära håll fått följa ett litterärt och folkligt genombrott utöver det vanliga.
Men författaren och Göteborg skulle snart gå skilda vägar, precis som Piraten och Karin Jerlov. Uppbrottet från Kungshöjd 1935 följdes av formell skilsmässa 1937 och ett nytt äktenskap 1939. Piratens liv levdes hädanefter i samma skånska mylla där allt en gång börjat. Ofta i en slags växelverkan mellan huset i Kivik och vintervistelser i Malmö med Köpenhamn inom bekvämt räckhåll.
Bättrades på sitt yttersta
Den litterära utgivningen glesnade med åren, men vid åtminstone ett tillfälle återvände Piratens penna till Göteborg.
I Småländsk tragedi från 1936 finns en novell kallad Elsa får Piano där läraren Philip Strands bostad sägs ligga ett stenkast från Henriksberg med balkong mot hamnen och utsikt över varven på Hisingssidan.
Vid 76 års ålder tog Fritiof Nilsson Piratens äventyrliga liv slut. På Ravlunda kyrkogård några kilometer norr om Kivik finns gravstenen med en av landets mest kända inskriptioner. Den som lyder: Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan 1972.
Den 4 december 2015 fick platsen utanför restaurang Henriksberg officiellt namnet Fritiof Nilsson Piratens Plats. Foto: Lars Hjertberg
