Frivilligföreningar inom socialt arbete vill vara med och påverka
Samlingen skedde på Dalheimers hus lördagen den 15 mars i form av en open space-verkstad, ett slags ”brainstorming” i grupper. Ett 90-tal representanter för föreningarna träffade politiker och tjänstemän för att lära känna varandra och vaska fram viktiga utvecklingsområden.
170 föreningar får 100 miljoner i kommunalt stöd
Ett skäl till nystarten är att sociala resursnämnden tagit över besluten om stöd till föreningar och sociala arbetskooperativ från stadsdelsnämnderna i Majorna, Lundby och Frölunda.
– Vi ville visa föreningarna hur mycket deras arbete betyder för samhället. Och föreningarna och kommunen är överens om hur viktigt det är med en pågående dialog, säger Marie Larsson, enhetschef på sociala resursförvaltningen.
Totalt finns 170 föreningar i Göteborg inom området. De delar på ett kommunalt stöd i storleksordningen 100 miljoner kronor varje år. Här finns fyra kvinnojourer, BRIS, RFSL, Länkarna, sociala arbetskooperativ och flera stora handikappförbund, men också många små patientföreningar.
Föreningsstödet ganska oflexibelt
– De flesta har ju bildats för en speciell målgrupp, vare sig det är missbruksproblem, rörelsehinder eller psykisk problematik. Därför vill de också ha en öppen kanal för att kunna berätta om villkoren för deras grupper i samhället, säger Marie Larsson.
– De vill inte bara ha bidrag, utan kunna påverka samhällsplaneringen, skolan, fritidslivet i stadsdelen – hela kartan.
Konkreta resultat av dialogdagen 15 mars blev att föreningarna och kommunen nu bildar fortsatta dialoggrupper för att diskutera vidare kring ersättningssystemet och utveckling av verksamheten.
– Vi tar ju beslut ett år i taget om ersättningen, något som föreningarna kan uppleva som osäkert och oförutsägbart. De vill veta mer om vad de kan förvänta sig och vad som förväntas av dem, säger Marie Larsson.
Dessutom är föreningsstödet på området idag ganska likriktat och oflexibelt.
En miljon avsatt för utvecklingsarbete
– Kanske bör stödet utformas mer utifrån de olika föreningarnas behov och möjligheter. En del är mycket små medan andra är nästan som professionella verksamheter. Vi kan inte ha samma krav på innehållet i en liten patientförening som på Göteborgsfontänen, som är del i en världsomspännande organisation med egna kvalitetssystem.
En tredje stor fråga som lyftes på dialogdagen – förutom ersättningssystemen och en pågående dialog – var och hur arbetet ska utvecklas.
– Vem ska styra utvecklingsfrågorna? Vem bestämmer vilka utbildningar och utvecklingsinsatser som ska pågå? Det ska vi också bilda en referensgrupp och diskutera vidare kring, säger Marie Larsson.
I kommunfullmäktiges budget för 2008 finns en miljon kronor avsatt för sådant utvecklingsarbete.
Ska fortsätta träffas och utbyta erfarenheter
Föreningsfolket påpekade också hur viktigt det är för dem att träffa varandra och utbyta erfarenheter, något de själva oftast inte har tid eller resurser att ordna.
– Det ska vi också jobba vidare med. Till hösten ska vi hyra in oss i kulturhuset Kåken i Härlanda en kväll i månaden, då föreningarna själva får sätta ihop temaprogram. Det kan säkert leda till samordningsvinster vad gäller lokaler, kompetenta människor och andra resurser som idag finns på olika håll, men som skulle kunna ha nytta av varandra, säger Marie Larsson.