Generationsmöte med sång, skratt, sjalar och fallskärm

– Ole, dole, doff. Kinke lane koff. Koffe lane, binke bane. Ole, dole doff! Den hade jag glömt bort. Men nu när barnen ska komma dök plötsligt ramsan upp, skrattar Ingrid.

Närmaste och verkligt goda grannar

Eivy sitter vid fönstret. Där kan hon se förskolebarnen när de kommer. Förskolan och vård- och omsorgsboendet är närmsta, och verkligt goda, grannar. Mimmi Bergman är äldrekonsulent på Sockens Vård- och omsorgsboende. Det är hon som, tillsammans med sin kollega Maria Nilsson och förskolepedagogerna Lena Jakobsson och Kicki Karlsson på förskolan Sockenvägen 26, planerar för besöken. Idag står dans, lek och sång på programmet och det är Mimmi som håller i aktiviteten.

Iklädda färgglada overaller och mössor kommer förskolebarnen skuttande i den nyfallna snön. Snart hörs glada barnröster från entrén. När barnen kommer in i rummet tillsammans med sina två förskolepedagoger, Kicki och Lena, har ytterligare seniorer tagit plats på stolarna för att vara med på stunden med barnen. Det hejas och småpratas. Senast de sågs var då barnen med flaggor i händerna kom och hejade på seniorerna i rullatorloppet. De har gemensamma minnen och förväntan ligger i luften.

”Vi börjar med namnleken”

Mimmi Bergman samlar alla i en ring.

– Det är några som inte har träffats förut så jag tänkte att vi börjar med namnleken. Jag heter Mimmi och tycker om att dansa, säger Mimmi och dansar runt.

”Hej Mimmi”, säger alla i kör och tar danssteg de också. Så fortsätter leken runt i cirkeln. Eivy gillar att leka med barn och Selma tycker om att pyssla. Valle gillar handboll och Kicki tycker om att titta på sport. Till Honkeydonk-sången tar sedan alla efter bästa förmåga i tur och ordning på sitt huvud, sin mage och sina knän. När Mimmi tar fram påsen med alla färgglada sjalar höjs stämningen ytterligare. Blå, gula, rosa sjalar, alla hittar sina favoritfärger.

Sjalarna möts i en färgstark dans

– Hugo, du har samma färg som jag, säger Selma och viftar med sin rosa sjal och Hugo vinkar glatt tillbaka med sin sjal. De är bekanta sedan tidigare, senast sågs de då Hugo deltog i rullatorloppet och Selma var ett av barnen som hejade på.

– Nu ska vi färga världen med härliga färger i ”Solskensdansen”, säger Mimmi. Följ din kropp och gör som du själv tycker känns bra.

Barnen dansar runt mellan seniorerna och sjalarna möts i en färgstark dans.

– Och där, där dansade vi fram solen! säger Mimmi och pekar mot fönstret där solen letat sig fram mellan de tunga snömolnen och nu sträcker sina strålar in i rummet.

Små jamande kattungar under fallskärmen

Mimmi vecklar ut en färgglad fallskärm. Barn, seniorer och pedagoger sträcker det stora tygstycket mellan sig. Genom att samarbeta lyckas man tillsammans, under stort jubel, få en boll i fallskärmens mitthål.

Seniorerna, Mimmi, Lena och Kicki, håller därefter upp fallskärmen. Alla barnen kryper ner under den och låtsas vara stenar.

– Simsalabim, nu blir alla stenar till … ja vad då? undrar Mimmi.

– Katter! fyller Ella i och barnen blir till små jamande kattungar under fallskärmen. De hinner också bli både chokladbitar, clowner, julklappar och troll innan allra sista förtrollningen då barnen smyger omkring i änglagestalt.

”Nästa gång ska vi pyssla”

Efter hejdå-sången är det dags att skiljas åt, men snart ska de ses igen.

– Nästa gång ska vi pyssla, lovar Mimmi.

Besöken av barnen leder till fortsatta samtal bland seniorerna.

– Vi äldre skulle tycka om att se hur barnen har det också, på sin förskola, säger Hugo.

– Vi ska snart hälsa på dem, lovar Mimmi.

Uppskattade möten som ger mersmak

Lena Jakobsson och Kicki Karlsson, förskolans pedagoger, uppskattar samarbetet med vård- och omsorgsboendet.

– Barnen ser alltid fram emot att komma hit och de berättar om besöken för sina föräldrar.

Aktiviteterna planeras för ett halvår i taget i ett gemensamt årshjul för förskolan och vård- och omsorgsboendet. Barnen och seniorerna bidrar med sina önskemål och aktiviteter planeras runt högtider och andra särskilda dagar, som Rocka sockorna-dagen.

– Vi turas om att hålla i aktiviteterna. Rörelse som idag kan vi varva med lugnare aktiviteter, som kreativt skapande, pussel och lego, säger Mimmi Bergman.

Kontinuiteten leder till relationer

Broar byggs och relationer växer mellan generationer.

– Vi ser hur kontinuiteten, att vi träffas regelbundet, leder till relationer. Barnen och seniorerna pratar med varandra på ett naturligt sätt efter att ha träffats några gånger. Det känns jättebra att göra mötena möjliga, säger Mimmi. Vi vinner alla på det. I förskolans värdegrund finns trygghet, förståelse och respekt. I äldreomsorgen brukar vi prata om KASAM – om vikten av att uppleva en känsla av sammanhang. Generationsmötena bidrar till det. Jag har också alltid tyckt det varit viktigare att umgås över intressen än att ta hänsyn till ålder.

Med musiken de använder lär de känna varandras världar.

– Vi blandar musik och sånger som barnen kan med musik som seniorerna är välbekanta med. Jag tror det är så som George Bernard Shaw uttryckte det: ”Vi slutar inte leka för att vi blir gamla, vi blir gamla för att vi slutar leka”, säger Mimmi Bergman.