Glädje och sorg i Göteborgs partnerstad

Två av hans fem barn, 18-åriga sonen Siseko och tioåriga dottern Fundiswa, visar sin pappas grav. Det är hett och torrt och sanden yr in i ögonen i den hårda blåsten på kyrkogården Forest Hill. Barnen och deras morbror Sindisa Maqina måste leta i över en halvtimma innan de hittar graven.

Det är första gången de är här efter begravningen i november. Kyrkogården ligger en bra bit från deras hem och familjen har så många andra bekymmer att de inte har möjlighet att komma hit. Vid begravningen för tre månader sedan låg graven i den yttersta raden på kyrkogården. Sedan dess har många nya rader med gravar kommit till för de många aidsoffren. Så de känner inte igen sig.

Barnen och deras morbror gräver bort en del sand så att hela gravskylten syns. De knäböjer, lägger var sin sten på graven och ber. Barnen är tydligt tagna av att vara tillbaka vid sin fars grav.

Aids skördar många offer

Ntsikas jordfästning var en av väldigt många begravningar i Nelson Mandela Bay. Aids skördar idag många offer i ett av de hårdast aidsdrabbade länderna i världen. På helgerna sker begravningarna på löpande band med kilometerlånga köer. Så fort en jordfästning är över, börjar nästa för att hinna med alla.

Kyrkogårdarna kräver också allt mer plats. Alla begravs i kista vilket gör att kyrkogårdarna snabbt breder ut sig. Vart man än kör i staden ser man stora kyrkogårdar.

Många kom till Ntsikas begravning, till och med ett av stadens kommunalråd. Hans arbete för de unga i kåkstaden Walmer gjorde honom till en välkänd och uppskattad person. Begravningsgudstjänsten hade titeln ”Den sista konserten”. Familjen fick många kondoleanser från människor runt om i Sydafrika.

Satsade på de unga i Walmer

ANC-kämpen och pastorn Ntsika valde att bo kvar i kåkstaden Walmer trots att han var relativt välutbildad. För att hålla de unga i Walmer från droger och kriminalitet startade han Ntsika´s Hope Trust Vuka Arts and Culture Academy. Ungdomar i Walmer har fått chansen att spela i marimbabandet eller dansa lokal traditionell afrikansk dans. Verksamheten fick en del stöd, bland annat från kommunen. Gruppen så duktig så att femton av dem förra året reste till Frankrike och Schweiz och uppträdde.

Mycket har hänt på tre år

Det var tre år sedan som Vårt Göteborg besökte den vita medelklassfamiljen Graham och den svarta, betydligt fattigare familjen Tokwe i Göteborgs partnerstad Nelson Mandela Bay. De två familjerna är tydiga exempel på de många utmaningar och förändringar som Sydafrika står inför.

Ntsika blev 39 år. Han avled i november i sitt hem efter en längre tids sjukdom och sjukhusvistelse. Han dog av en kombination av TBC och aids, vilket är vanligt i Sydafrika. Han lämnar efter sig fru och fem barn.

Sörja eller försörja

Hans död är ett hårt slag för familjen. Det är dåligt med tid för att sörja. Det handlar istället om att försörja. Ntsikas fru Jackquline, som kallas Jackie, har inget arbete, precis som de flesta andra som bor i kåkstaden. Idag klarar de sig på barnens barnbidrag och hjälp från släktingar. Att hjälpa varandra är viktigt. De som har jobb får ofta stötta andra släktingar.

För att klara familjen har Jackie tvingats splittra familjen. Tioåriga dottern Fundiswa bor hos sin morbror Sindisa i New Brighton, en annan kåkstad i Nelson Mandela Bay. Varje dag åker hon tillbaka till Walmer för att gå i skolan.

Musiken – ett släktdrag

Ntsikas passion och glöd för sång och musik och för att hjälpa de unga i den fattiga kåkstaden lever vidare genom hans barn. 18-årige sonen Siseko, dansar och spelar det typiska slaginstrumentet marimba. Flera av hans syskon spelar också.

– Jag vill fortsätta med musiken när jag slutar skolan, säger Siseko som har två år kvar i skolan.

Hans morbror tycker att han ska bli ljudtekniker. Ett arbete som han kan försörja sig på. Men för att kunna utbilda sig krävs pengar. Kanske kan han hoppas få ett stipendium.

Han fru Jackie försöker nu axla musiktruppens arbete. Det verkar vara ett släktdrag med musiken. Jackie pappa har också en danstrupp som uppträtt för turister i viltreservaten kring Nelson Mandela Bay. Hans grupp var också med och välkomnande ostindiefararen Götheborg när den anlände till Nelson Mandela Bay på sin seglats mot Kina. Jackies bror försöker också försörja sig på att dansa och sjunga och hoppas få jobb i Spanien så han kan skicka hem pengar till släkten.

Besöker ostindiefararen

Vårt Göteborg bjuder syskonen Siseko och Fuwdiswa ombord på ostindiefararen Götheborg som just är på besök i Nelson Mandela Bay på sin resa till Kina. Inga-Lill Wester som är fartygets sjuksköterska och stewart visar runt på det återskapade 1700-talsfartyget.

Siseko och Fuwdiswa är nyfikna och mycket fascinerade. De har aldrig varit ombord på en segelbåt förut. När de kommer hem till kåkstaden har de mycket att berätta för sina kompisar.

Grahams vill byta yrke

Familjen Graham, som Vårt Göteborg också besökte för tre år sedan, har inte råkat ut för så stora dramatiska förändringar som familjen Tokwe. Men både Leslee och hennes man jobbar både hårt med sitt dataföretag. För hårt tycker hon, speciellt hennes man. De funderar nu på att sälja firman och sadla om till fastighetsbranschen. Huspriserna har kraftigt skjutit i höjden de senaste åren i Sydafrika.

– Vi funderar på att bli fastighetsmäklare, berättar Leslee.

Leslee tycker fortfarande att Nelson Mandela Bay är en förhållandevis trygg stad i Sydafrika där hon gärna ser sina två barn, Victoria 13 år och Alexander 9 år. Men drygt tio år efter apartheidregimens fall så växer problemen inom vissa områden. Hon menar att myndigheterna idag inte planerar tillräckligt väl. Som exempel tar hon att det blir allt vanligare med strömavbrott.

Familjen Grahams som haft viss kontakt med familjen Nitiska har försökt hjälpa så mycket de förmått, bland annat med ekonomisk hjälp för barnens skolgång. Hon har också skrivit brev till kommunen och bett om stöd till familjen och Ntsikas dansgrupp.

Besviken på politiker

Leslee är besviken på politiker som inte hjälper alla de människor som har stora problem. Hon menar att korruptionen är tydligt. En del politiker har själva fått det så bra att det tappat kontakten med sina tidigare olycksbröder och den verklighet många invånare lever i.

– De har blivit förförda av pengarna. Och makt korrumperar, menar hon.

Samtidigt så växer det fram en allt större svart medelklass i Sydafrika. Men klyftorna är stora och växer. Fler och fler fattiga och lågutbildade människor flyttar in från landsbygden till kåkstäderna i de större städerna.

– Läget är desperat i många townships. Många människor befinner sig hela tiden utanför den ekonomiska loopen. Samtidigt blir de rika rikare, anser Leslee.

Tror ändå på framtiden

Men hon är fortfarande hoppfull inför framtiden. Både svarta och vita har ett band till landet och de kan lösa problemen tillsamman menar Leslee.

Hon hoppas att den afrikanska kulturen och själen ska smitta av sig till hela världen. Hon tror att det kan leda till en bättre värld där människor bryr sig mer om varandra istället för att bara skaffa fler och fler prylar.

– Jag tror Afrika har lösningen på världens problem.

Sindisa Maqina tillsammans med sina systerbarn Siseko och Fundiswa som provar en av hängmattorna ombord på ostindiefararen Götheborg vid skeppets tillfälliga besök i mars i Nelson Mandela Bay.