– Det finns inga elaka människor, vi blir som vi behandlas, säger hon.
Irene ”knôr” in en stor plastpåse full med insamlade begagnade kläder i bagaget i sin lilla röda bil. De hemlösa letar hon själv upp under Älvborgsbron, i Nordstan eller på andra ställen där hon vet att hon kan hitta dem. Hon har till och med ordnat en barack åt fyra hemlösa, ett ställe för dem att bo i en tid åtminstone.
– Jag är inte rädd att ge mig ut ensam. Människor är i grunden inte farliga. Det gäller att behandla alla med samma respekt, på det kommer man långt, säger Irene.
Björkdungen – här trivs man
I Tynnered är hon känd, för många är hon faktiskt känd som just Moder Teresa, och alla där vet att man kan gå till Björkdungen och äta gott och billigt samtidigt som man träffar andra att snacka med en stund. Men lunchrestaurangen och trivselföreningen är långt ifrån allt som Irene har startat och jobbar med.
Bakgrunden kan nog sägas bero på, i vart fall i stora drag, två saker; Irene kan inte sitta still och vara passiv och dessutom fick hon sig en rejäl tankeställare när hon tidigare arbetade inom hemtjänsten och träffade gamla och ensamma.
– När de lade ner LV6 där jag först jobbade sökte jag mig till hemtjänsten och det var där jag upptäckte människors behov av någon som bryr sig. Jag insåg vikten av att folk har det bra på alla plan, säger Irene.
Vägen från tanke till handling var snabb och den röda före detta scoutlokalen på Rubingatan i Tynnered fick bli grunden för verksamheten med lunchrestaurangen, träffpunkten och trivselföreningen ”Björkdungen” som i dag har 108 medlemmar. (Det kan dock vara på sin plats att påpeka att man inte behöver vara medlem för att gå till Björkdungen). Lokalen behövde dock en rejäl ansiktslyftning så Irene tog en väninna till hjälp och damerna tapetserade, målade och fixade i ordning stället.
Fadderverksamhet och väntjänst 
Och det blev avstampet till ett omfattande arbete på många olika plan. Förutom fadderverksamheten, som samlat 24 intresserade pensionärer som går hem till gamla och ensamma och hjälper dem på olika sätt och hjälpen till de hemlösa, har Irene också startat en väntjänst. Det handlar om frivilliga som följer med äldre till sjukvården som stödpersoner.
– Ja, det kan bli ensamt under flera timmars väntan på en akutmottagning. Nu har jag därför träffat folk från arbetsförmedlingen för ett projekt för att ge vårdtagarna hjälp, sällskap och stöd, säger Irene.
Snart är det inte längre tid att berätta om allt arbete, under eftermiddagen ska det bli allsång med allt förberedelsearbete som det medför och dessutom är det lunchdags när Vårt Göteborg hälsar på och maten måste vara klar när de första gästerna kommer.
– Jag ska hålla på så länge jag bara orkar. Jag kommer aldrig att kunna lägga av frivilligt, det finns för mycket att göra helt enkelt. Men det vore onekligen lättare om de ekonomiska förutsättningarna vore lite bättre. Vi skulle behöva sponsorer som tror på att satsa på människor, säger ”Moder Teresa”.