Verktyget som utvecklats i Göteborg kallas UIV, uppföljning av insatser för vuxna. Det är en databas som fungerar som stöd för handläggarna på socialkontoren när de söker den insats som kan ge bäst resultat för varje enskild missbrukare.
Stort intresse från andra kommuner
Marco Fredin på stadskansliet har lett arbetet med att ta fram UIV. På onsdagen träffar han representanter för andra kommuner från olika delar av landet för att utbyta erfarenheter.
– Så vitt jag vet är vi unika med det här i Göteborg. Det finns ett stort intresse från andra kommuner, säger Marco Fredin.
Arbetet med UIV började våren 2008, då det visat sig finnas stora skillnader i missbruksvården mellan stadsdelarna och det saknades uppföljning av olika insatser.
”Var det rätt insats?”
Samarbetet mellan forskare, enhetscheferna för socialtjänstens vuxenenheter och it-experter har resulterat i databasen som samtliga stadsdelar nu använder. Varje vårdinsats som varat mer än sju dagar, inom institutionsvården, familjevården eller öppenvården, utvärderas.
– Handläggaren sitter ner tillsammans med klienten efter genomförd insats och svarar på 40 frågor, om hur tjänsten har utförts och på vilket sätt den har förändrat förutsättningarna för klienten att hantera sitt missbruk. Gav det nåt, var det rätt insats? Varje utvärdering förs in i databasen, säger Marco Fredin.
Den rymmer idag 200 utvärderade insatser och är användbar på flera olika sätt.
Värderar varje vårdgivare
– Utifrån databasen kan vi göra mönsteranalyser, alltså se vilka insatser som ter sig verkningsfulla för klienter med en viss typ av missbruksprofil.
Till exempel kan den enskilde socialsekreteraren som har att fatta beslut om insats för en 25-årig amfetaminmissbrukare i databasen se vilken vård andra handläggare erbjudit personer i samma ålder med liknande problem, och om det hjälpt.
– Systemet är också ett stöd i upphandlingar, eftersom det värderar varje vårdgivare. Man kan se hur bra, eller mindre bra, respektive vårdgivare är.
Viktigt med återkoppling
UIV kan även användas för att skapa mål för verksamheten som går att följa upp. I en stadsdel kan man till exempel sträva efter att minst 80 procent av klienterna ska tycka att vårdinsatsen förbättrat deras situation.
Marco Fredin tror dessutom att det är bra för personalen att få återkoppling på sin arbetsinsats.
– Ser man till exempel att 80 procent av ens klienter tycker att de fått bättre förutsättningar att hantera sitt missbruk så ökar meningsfullheten i arbetet.
En lärande organisation
Sist men inte minst kan verktyget stärka allmänhetens förtroende för verksamheten.
– Att de vet att vi jobbar utifrån en kunskapsbas, och inte ad hoc enbart utifrån den enskilde handläggarens erfarenhet.
Missbrukarvården kostar Göteborgs Stad 190 miljoner kronor varje år. Till det kommer kostnaden på 380 miljoner kronor för boendeinsatser, där en stor del är kopplad till personer med missbruksproblem.