Göteborgs ungdomsvård fick vitryskt besök

– ”Socialtjänsten verkar göra allt här i Sverige!” sa en av besökarna, som förklarade att något liknande inte finns i Vitryssland. Där ligger allt arbete med barn och unga under utbildningsministeriet, som också hade en representant med på studiebesöket. På den frågan svarade jag: ”Nej, men socialtjänstlagen finns för att tillgodose barns behov av skydd och omsorg!”, säger Ulrika Torgersson på Ungdomsenheten Stöd när hon berättar om det vitryska studiebesök som hon nyligen var med och tog hand om här i Göteborg.

Tuff bild av vitryska förhållanden
– Det var ett väldigt givande möte, även för oss. Vi ska absolut inte slå oss för bröstet och påstå att vi inte har något mer att lära, för det har vi definitivt, men det är intressant att på det här sättet få upp ögonen för hur långt Sveriges sociala välfärd har kommit. Det blir som en bekräftelse på att det inte är självklart, säger Ulrika Torgersson.

Initiativet till studiebesöket kom från den lilla hjälporganisationen World without borders, som med Erikshjälpens ekonomiska stöd försöker utveckla arbetet med de barn och ungdomar som av olika anledningar placerats på institution i Vitryssland.

– Det var en tuff bild av förhållandena i Vitryssland som vi fick beskrivna för oss. Ett exempel var att barn med fysiska eller psykiska funktionsvariationer placeras på institution, utan någon vård, och får stanna där tills de fyller 18 år. Därefter flyttas de till ålderdomshem, där de får stanna resten av livet. ”Där slutar de att vara människor”, som våra besökare uttryckte det, säger Emma Petersson, som var med och visade studiebesökarna vilka metoder som finns i Sverige för att arbeta med barn och unga, bland annat hos kommunala Ungdomstjänst och Mini-Maria.

Människosyn skiljer sig mellan länderna
Skillnaderna mellan svensk och vitrysk omsorg för ungdomar med missbruk eller ”problem med lagen” är också stora. I Vitryssland hamnar alla som är mellan 11 och 18 år gamla på institution under hårda förhållanden, i syfte att de ska straffas och ”förstå att de begått ett brott”, medan vi i Sverige fokuserar på att ungdomarna ska förmås att ändra sin livsstil, ta ansvar, ställa tillrätta och gå vidare.

– Vår ambition är ju att ungdomar som har hamnat snett ska få hjälp att ta sig ifrån destruktiva sammanhang och istället komma in och förankras i det ”vanliga” samhället. All forskning visar att sådan typ av normalisering är helt avgörande för att bryta negativa mönster och sedan 2007 har vi därför en lag om ungdomstjänst utan lön för unga som begått brott. Glädjande nog finns det en stor och god vilja bland många företag att hjälpa till och erbjuda praktikplatser, säger Ulrika Torgersson.

Delegationen som deltog i studiebesöket arbetade alla på olika institutioner eller på utbildningsministeriet för att förändra attityder och utveckla arbetet med utsatta ungdomar. Ett stort utvecklingsområde var att arbeta med att ungdomarna skulle få en bra situation efter institutionsplacering, och där väckte de svenska metoderna stort intresse. I besökarnas frågor kunde värdarna läsa ut vilka skillnader det är i kultur och människosyn mellan de båda länderna.

Krävs en attitydförändring
Under vistelsen i Sverige besökte delegationen bland annat flera ungdomsinstitutioner i Västsverige och en kommunal socialtjänst. Vid veckans slut var gästerna eniga om att det som krävs allra mest i Vitryssland är en attitydförändring kring utsatta ungdomar, och att det kommer att ta tid.

– De har såklart en uppförsbacke att jobba i, men de verkade också ha bra och rimliga ambitionsnivåer. Det går ju inte att reformera hela Vitryssland direkt, utan attityder är något som förändras över tid. Man får ju komma ihåg att vår egen socialtjänstlag också har tagit tid att utveckla, för även om vårt samhälle inte sett ut som Vitrysslands gör idag så har många av våra värderingar förändrats sedan till exempel 1960- och -70-talen, säger Ulrika Torgersson, som själv blivit inspirerad av mötet.

– Det känns ju fantastiskt att vi har fått vara med och bidra till att ge de här eldsjälarna mod och energi att vilja åka hem och förändra vården av barn och unga till det bättre. Jag skulle själv kunna tänka mig att åka till Vitryssland på studiebesök för att följa deras fortsatta arbete, säger Ulrika Torgersson.