Göteborgsdelegation i Kočani för att ge ytterligare stöd

Den 16 mars 2025 bröt det ut en brand på ett diskotek i staden Kočani i Nordmakedonien. 63 unga personer omkom och runt 200 skadades. Eftersom Göteborg har liknande erfarenheter från Backabranden reste en delegation från staden till Kočani i somras för att dela sina erfarenheter. Vid ettårsdagen för branden bjöds en mindre del av delegationen in på nytt.

– Svenska ambassaden ville att vi skulle hålla ett föredrag om mod kopplat till moral i den lokal som upprättades av organisationen Support Kočani efter branden. Det skulle också uppmuntra människor i Kočani till att nominera sig själva eller andra till priset Young courage award som delas ut av Raoul Wallenberg academy, säger Eleonor Artfors, enhetschef inom fritid på socialförvaltningen Hisingen.

Invånare uttryckte tacksamhet

Vid tidpunkten för diskoteksbranden i Göteborg jobbade Eleonor Artfors som fritidsledare i Backa och hon har stor erfarenhet av det arbete som följde efter katastrofen. Hon var med vid första resan till Kočani i somras och deltog även nu i mars tillsammans med Lars Lilled, dåvarande samordnare för de stödcentrum som inrättades efter branden 1998, Per-Anders Lindfeldt, insatsledare vid Räddningstjänsten Storgöteborg samt Parash Lama, överlevare från branden i Göteborg.

Delegationen var också inbjudna av Kočanis kommun för att delta i en minnesceremoni för ettårsdagen. Där fick de tillsammans med svenska ambassaden även motta ett tacksamhetspris från Kočanis kommun samt från en anhörigförening.

– Nordmakedoniens premiärminister var också på plats, men Kočanis invånare tycker inte att han har gjort någonting och de är inte imponerade av regeringens agerande. Däremot var de väldigt tacksamma för att vi var där. De kommer fram på gatan och kramar oss, säger Eleonor Artfors.

Möte med mycket känslor

Vid Göteborgsdelegationens första besök anordnades ett möte med anhöriga, politiker och tjänstemän i Kočani där de fick ställa frågor.

– Då var det nog för tätt inpå händelsen. Därför anordnades nu ett nytt möte med utvalda anhöriga och familjer som haft mycket psykologkontakt och uttryckt en önskan om att få träffa oss, säger Eleonor Artfors.

Det var många som ville vara med på mötet och deltagarna frågade bland annat vad Göteborgs Stad och Sveriges regering gjorde i samband med Backabranden, de undrade hur de ska kunna överleva när deras barn dött och en kvinna ville veta om hon var en dålig mamma för att hon låtit sin son, som avled i branden, spela trummor i det band som spelade på nattklubben.

– Alla bara satt där och grät och vi fick försöka förhålla oss till det. Vi var inte där för att trösta, det är det andra som gör. Vi var där för att samtala som medmänniskor och för att vi har erfarenhet och kompetens kopplat till brand, kris och traumahantering. De tyckte att samtalet hjälpte dem enormt och att de fick med sig verktyg att använda sig av framåt, säger Eleonor Artfors.

Besök från Nordmakedonien

I Kočani finns en grupp med anhöriga, kommunpersonal och psykologer som gärna vill komma till Göteborg för att få inspiration till hur de kan jobba framåt. I Nordmakedonien finns ingen socialtjänst eller fritidsverksamhet och de vill veta hur de kan förändra sitt arbete.

– De här ungdomarna fortsätter att må dåligt och det kan leda till missbruk, ännu mer ohälsa och i värsta fall självmord. För att förhindra det behövs det personer som arbetar med det här. Vi hoppas kunna bidra med de insikterna så att de kan bygga upp en verksamhet från ett kommunalt eller statligt perspektiv, säger Eleonor Artfors.

Samtal om finansiering

Nordmakedonierna hoppas kunna komma till Göteborg i höst, men först behövs finansiering. Eventuellt kan den lösas med hjälp av bidrag från EU. Eleonor Artfors har också initierat ett samtal med kommunstyrelsens och kommunfullmäktiges ordförande i Göteborg om hur arbetet i Göteborg kan fortsätta.

– Liknande händelser kommer att inträffa och vi får sedan många år tillbaka frågor, som från Kočani, om att hjälpa till och dela vår erfarenhet. Det har exempelvis hänt vid skjutningarna i Örebro och Trollhättan och vid dådet på Utøya. Det ska vara en självklarhet att vi då kan hjälpa till och därför måste man diskutera hur finansieringen av det ska se ut, säger Eleonor Artfors.