Se flygbilder på Götheborg i Nelson Mandela Bay >>
Kapten Peter Kaaling verkar inte särskilt orolig inför Kinaresans längsta etapp. Han var den som seglade Götheborg på provturen mellan Göteborg och Stockholm. Nu tog han över befälet i Kapstaden. Och hon har inte bjudit på några obehag över Atlanten.
Tar vinden bra
– Hon har, vad jag förstått, skött sig bra, säger han.
Han berättar att Götheborg faktisk överraskat med sin sjöduglighet. Man kan till exempel kryssa bättre tack vare den tidstypiska konstruktionen med lösa rår – masternas tvärgående bommar som seglen är fästade vid. Man kan ”trixa” mer med dem, som Peter uttrycker det.
– Man upptäcker hur bra det fungerar: det här är tillämpad marinarkeologi, säger han entusiastiskt.
– Många belackare sa i början av projektet att hon skulle gå trögt i vattnet, berättar Andreas Berne, en av de tre styrmän som ingår kapten Kaalings besättning.
– Hon var bättre både fartmässigt och när det gäller förmågan att ta vind, fortsätter han.
Till sjöss är hans uppgift bland annat att navigera, bestämma segelsättning och om seglen ska trimmas. Nu sitter han framför en dator.
Längtar efter ”inre tystnad”
– Jag inventerar städmaterial, dasspapper och sånt…
Han tycker det är kul att det har varit så stort intresse för båten i Mandela Bay.
– Men det har varit tuffa, långa dagar. Den där trudelutten som går på kanondäck är man ju rätt trött på.
Han syftar på fanfaren från sjösättningsfilmen som rullar hela tiden allmänheten är på besök ombord. Det verkar som han längtar efter att få komma ut på Indiska oceanen och få uppleva det han kallar ”en inre tystnad”.
– Det infinner sig en sorts lugn ute på sjön. Man kör bara på och då kan det gå två veckor, tre veckor eller fem veckor, och det spelar ingen roll. Man hamnar i en rofylld stämning.
Efter en allmänhetens dag med kanske 3.500 besökare är det lätt unna besättningen det. Det har varit 20.000 besökare när bara en och en halv dags öppet återstår.
– Det ska bli så jädra skönt att komma härifrån, tycker Oscar Pihl, från Östhammar, som tillhör manskapet.
Han tycker att besökarna har varit trevliga och intresserade, och att mottagandet har varit bra, men nu vill han ut på sjön.
Han berättar att det har varit mycket folk från fiskebåtarna i Fiskhamnen intill, och att han talat med många gamla sjöbjörnar som gärna berättat om sina liv. En av dem var väldigt intresserad av riggen – utan att vara särskilt imponerad.
– ”På min tid var det minsann riktiga grejor” sa han, säger Oscar. ”Men det här är riktiga grejor” sa jag. Han trodde att det var vajer och inte hampa. Han såg ut som han var 100 år…
Oscar gick på Götheborg i Kapstaden. Varför valde han den här etappen?
– Det var den som var längst och häftigast, säger han.
”Det kommer att bli slitningar”
Anna Stöllman från Göteborg tycker att mottagandet Mandela Bay har varit enormt.
– Det har varit jätteroligt! Alla har varit så jättetrevliga. 
Varför ville hon segla med Götheborg?
– Man möter nya människor och det är spännande att se hur man fungerar i gruppen. Men det blir inget glassande den här resan.
Nej, med en vatten- och lufttemperatur på 15-16 grader utefter 38:e breddgraden, som man planerar att följa till Australiens sydkust, kan vakterna kännas nog så kylslagna efter soldagarna i hamn.
– Det blir tufft, en svår etapp, säger kapten Kaaling, Det kommer att blir slitningar, men det gäller att inte bara segla utan att hitta på andra grejer, som kurser, mys och pys och spex.
Efter att ha varit kapten på barkskeppet Gunilla, den seglande gymnasieskolan, borde han veta.
– Det är bra att vi äter tillsammans på kanondäck, säger han också. Då upptäcker man om någon har behov av att prata.
En som i alla fall nog inte klagar på temperaturen under den kommande etappen är förstekocken Magnus Andersson. Han brukar ha över 30 grader nere i kabyssen – skeppsköket.
Frukten hålls färsk på kanondäck
Under uppehållet i hamn har han sett till att proviantera inför resan. Han har fyllt ett kylrum på åtta kvadratmeter, en frys på 13 och några ståkylar med mat till den 78 man starka besättningen. 
Det är inte mycket om man jämför med moderna fartyg, så han har fått ersätta till exempel mejerivarorna med torrmjölk, torrgrädde och äggpulver. Mycket frystorkat blir det också. Hans föregångare fram till Kapstaden gjorde dock en erfarenhet som Magnus tänker ta vara på.
– På kanondäck, där luften kan strömma fritt, ska vi hänga upp nät där vi ska förvara färsk frukt och grönsaker.
Ett ton har han beställt. Och det gäller att planera för konsumtionen: köper han 60 kilo tomater blir det 20 kilo röda, 20 kilo halvgröna och 20 kilo gröna, för att de inte ska bli dåliga.
Dykinspektion väntar i Fremantle
– Sedan får man ju göra mycket inläggningar för att besättningen ska få i sig tillräckligt med salt.
Han berättar också att de syrar sin egen yoghurt på torrmjölken och att de ska sätta groddar i båtens nedre regioner där det blir som varmast. Men att odla kryddväxter har de fått ge upp.
– De var bara i vägen eller blåste sönder. 
Med fulla förråd kastar Götheborg förtöjningarna i Port Elizabeths hamn. Men lite lättare är hon ändå. Man har gjort sig av en del ballast: 15-20 av de 350 ton bly som hjälpt till att hålla båten stabil. Det var helt enkelt lite för mycket. I övrigt har det bara varit normalt underhåll under detta uppehåll.
– Fast det var ju skönt att kunna ligga för ankar i sex dygn här utanför och jobba undan, menar kapten Kaaling och berättar att det blir större underhåll i Fremantle då man ska göra dykinspektion.
I Fremantle kommer Götheborg att få låna barken Endeavours kajplats. Hon är en replik på upptäcktsresanden James Cooks skepp från andra hälften av 1700-talet med samma namn.
Tyvärr befinner sig Endeavour i andra vatten, men den stiftelse som genomförde bygget kommer att välkomna Götheborg i hamn.
Götheborg utanför Nelson Mandela Bay i Sydafrika.