De är levande bevis på att vänskap är gränslös. Judiska Nicole Horvath och muslimen Fatima Rahman, båda 18 år, är kompisar sedan flera år tillbaka.
– Fördomar har bara den som själv mår dåligt, säger Fatima.
Mötet med tjejerna sker under en av de där härliga vinterdagarna i januari. Slottsskogen är vackert inbäddad i snö, och både Fatima och Nicole är ordentligt påpälsade. De har mycket att prata med varandra om innan intervjun sätter igång.
– Det är för att vi inte hinner träffas så ofta numera. Skolan tar mycket tid, och så bor vi inte så nära varandra som tidigare, förklarar Fatima.
Annorlunda var det när de två lärde känna varandra i Tynneredsskolan i årskurs sex. De gick i varsin klass, men trots det fann de varandra snabbt och umgicks intensivt på rasterna.
– Nästan genast fick jag veta att Nicole var judisk, men jag hade ju egentligen ingen aning om vad det innebar. I vilket fall som helst så var det inget som bekymrade mig det minsta, berättar Fatima.
Ensam om att vara jude
Nicole var ensam på hela skolan om att vara judisk, medan andelen elever med muslimsk eller annan invandrarbakgrund var rätt stor, berättar hon.
– Jag fick höra ett och annat om att jag var konstig som var jude. Men barn i den åldern kan ju inte särskilt mycket om sådana saker, så det var egentligen inget som jag brydde mig om.
Vänskapen mellan de två tjejerna växte sig varm och okomplicerad. Alla i omgivningen gillade dock inte det som pågick. En del personer i Fatimas bekantskapskrets, liksom hon med rötter i Palestina, reagerade negativt.
– När de fick höra att jag var kamrat med en jude fick jag höra kommentarer som: ”Nej, men hur vågar du.” Det hade förstås att göra med konflikten mellan Israel och Palestina. Själv tyckte jag bara att det var löjligt. Varför skulle jag vara rädd för Nicole bara för att ett krig pågick långt borta?
Nicole håller med.
– Det som har hänt och händer mellan de två länderna är fruktansvärt och väldigt tråkigt. Men det har ju ingenting att göra med judar och muslimer som bor här i Sverige.
Under senare år har det förekommit rapporter om antisemitism bland elever med muslimsk bakgrund. Både Fatima och Nicole känner till detta.
– Hatet och fördomarna beror på kriget, det är jag säker på. Men för tillfället är det inget som jag märker i min skola, säger Fatima, som läser tredje året på medieprogrammet på Munkebäcksgymnasiet.
– Jag tror också att kriget är den direkta orsaken till just de här fördomarna. Men judarnas historia spelar kanske in lite grann också. Vi har liksom ett bagage som vi bär med oss sedan länge, säger Nicole, som går i trean på handelsprogrammet med idrottsinriktning på Asperogymnasiet.
Typiska fördomar
Vi kommer in på fördomar som folk i allmänhet har om både judar och muslimer.
– Det vanligaste man får höra om judar är nog att de är snåla, rika och bara bryr sig om pengar. Men det är verkligen bara fördomar. Jag känner massor av judar som absolut inte är rika, säger Nicole.
– Typiska fördomar mot muslimer är att de är terrorister, självmordsbombare och kriminella, säger Fatima med ett skratt innan hon utvecklar:
– Visst finns det väl någon muslim i min bekantskapskrets som har begått brott. Men de allra flesta är tvärtom väldigt religiösa, generösa och snälla.
Hur kommer det sig då att dessa och andra fördomar slår rot? Nicole för sin del tror att bilden av den snåle, rike juden har att göra med det judiska folkets historia.
Krig och flykt
– Det beror förmodligen på att det alltid har varit ett folk på flykt. Och det enda man kan ta med sig då är den kunskap och utbildning som man har skaffat sig.
Fatima återkommer till konflikten i Mellanöstern i sin förklaring om fördomar mot muslimer som våldsamma terrorister.
– Soldaterna på bägge sidor gör grymma saker. Men det borde inte ha något att göra med hur vi bedömer varandra i vårt land långt här uppe i norr.
I grund och botten beror fördomar på något slags dåligt självförtroende, hävdar båda två.
– Jag tror att man tar till fördomar om man har behov att anklaga någon annan, eller hitta syndabockar, istället för att kanske söka bristerna hos sig själv, säger Nicole.
Fatima är inne på samma linje.
– Om man själv mår bra har man ingen anledning att gå omkring med fördomar.
Deras recept för att förebygga fördomar är att blanda etniska grupper tidigt i skolan.
– Skolor med bara svenskar eller bara invandrarelever är inte bra. Då kan man skapa sig bilder av hur andra är som inte stämmer med verkligheten, säger Fatima.
Nicole nickar och säger:
– Att jag lärde känna Fatima så tidigt kan säkert ha påverkat mig så att jag inte har fördomar mot muslimer. Möten med människor från andra kulturer är det viktigaste.
Johan Bergsten