Målningen skildrar Stora Torget – sedermera Gustaf Adolfs torg – en torgdag och är daterad den 1 april 1830. Tack vare en donation kunde Stadsmuseet för fyra år sedan köpa tavlan, och den har nu sin plats i den nya basutställningen ”Folk i rörelse”, om 1800-talets Göteborg. Torget är avtecknat från öster.
Torghandel från bondkärror
I fonden känner man igen rådhuset, ritat av Nicodemus Tessin. Därintill ligger kommendantshuset, som på 1930-talet fick ge plats åt rådhustillbyggnaden av Asplund. Här residerade översten för Göta artilleriregemente.
Det Wenngrenska huset, där postkontoret länge var inrymt, och stadshuset till höger är tämligen oförändrade. Målningen ger även en fin vy av Stora Hamnkanalen västerut mot Lilla Torget, med sina välvda, öppningsbara broar. Den jämna raden av empirhus i sten, uppförda efter de svåra bränderna i början av seklet, avslutas till vänster med Frimurarlogens välbekanta fasad.
Särskilt tilltalande är den detaljrika skildringen av folklivet. Torghandeln sker delvis från bondkärror mitt på torget, andra försäljare håller till längs Östra Hamnkanalen. Från torget leder en trappa ned till kanalen, där båtar med lantmannaprodukter ligger förtöjda. Till höger skymtar ett brunnshus för vatten från Kallebäcks källa.
Styrande tillsattes av kungen
Framför stadshuset står högvakten som fick husera där tillsammans med stadssoldaterna, polisens föregångare. Varje dag inför vaktavlösningen klockan 12 kom artillerister tågande till musik från kasernen nedanför Lilla Otterhällan.
På Larsmässemarknaden i augusti var kommersen särskilt livlig. Rödfärgade marknadsstånd sattes upp för handlare från när och fjärran. Då pågick också ”folkmarknaden” på Lejonbron: pigor och drängar från Göteborgs omland kom hit för att låta sig kontrakteras på nya jobb inför Mickelsmäss den 29 september, då deras årstjänst löpte ut.
Sedan 1600-talet har Stora Torget varit centrum för stadens styrelse. På Prytz tid utgjordes den av magistraten med borgmästare och rådmän, tillsatta av kungen, och med borgerskapets äldste – 24 betrodda borgare – som rådgivare.
Störande ”slavmarknad”
Sammanträdena hölls i rådhuset. Först med kommunallagarna 1862 och tillsättandet av stadsfullmäktige genom allmänna val blev stadens styrelse mer självständig i förhållande till staten.
Sedan nya salutorg tillkommit efter befästningsverkens rivning kunde Stora Torget befrias från torghandeln och bli ett representativt torg i de styrandes smak. Ett steg på vägen var uppförandet av börshuset som invigdes med kunglig pompa 1849.
Gustaf Adolfsstatyn av den göteborgsfödde skulptören Bengt Erland Fogelberg, rest 1854, blev kronan på verket.
Att folkmarknaden vid Larsmäss utsåg statyn till sin reklampelare och flockades vid dess fot tyckte borgerskapet dock var störande: den hade för mycket av slavmarknad över sig och förvisades 1878 med polisens hjälp till S:t Eriks torg vid Lilla Bommen.
