Historiens vingslag i Haga känns extra mycket en dag som denna. Kanske beror det på att ingen sol stjäl uppmärksamheten från husknutar, ojämna trottoarkanter och Hagas enkelhet.
Eller så är det frånvaron av människor som lämnar rum för stadsdelen att andas och tala för sig själv. Haga var en gång arbetarklassens stadsdel. Läget, utanför den dåvarande stadens murar, och nära kanalen passade bra för arbetare i hamnen.
Här finns största bullarna!
Café Husaren smälter gemytligt in bland antikaffärer och krimskramsbutiker längs Haga Nygata. Det ser mysigt och inbjudande ut. Har man en gång besökt caféet och ätit en Hagabulle, är det svårt att inte slinka in.
Kardemummabullarna är omtalade och lokalt kända för att vara de största i stan. Känslan vinner över förnuftet och det säger pling-pling när jag gör entré genom trädörren. Jag möts direkt av skrammel från koppar och fat, mynt som rasslar mellan händer och dovt men ändå livligt lunchsnack bland cafégästerna.
Trots att uteserveringen är standardplatsen att fika på, avstår jag från det idag då solen lyser med sin frånvaro.
Fascinerande att lyssna
Slår mig ner vid fönstret och lägger märke till att fler än jag tagit med sig block och penna. En kvinna och en man sitter och planerar en intervju över en lunch. Ett gäng studenter har samlats för att plugga och en livlig diskussion om någon lärare pågår. Luften är behagligt varm, jag myser. Doften av kaffe, kardemumma, kanel och gammal inredning blandas. Det luktar gott.
Människor kommer, de fikar och skrattar och ger sig av igen. Tänk att det kan vara så fascinerande att bara studera dem och lyssna. Få sitter kvar lika länge som jag, det är ju trots allt lunchtid. Många måste lämna lugnet och hasta iväg till arbete igen.
En paradoxal syn
Genom fönstret bjuds jag på en paradoxal syn. En modern servicebutik med färgstarka markiser och löpsedlar uppsmällda runtom på fasaden, ligger precis bredvid en vacker gammal gårdsport.
Den har säkert målats om flera gånger genom åren men nu är den röd. Kanske har den funnits där sedan 1800-talet. För en påläst historiker kan dess form och utsmyckningar säkert berätta en hel del om dess historia.
Jag nöjer mig med att fantisera kring alla människor som gått in och ut genom den. Fyra avlånga gluggar i övre delen av porten fylls ut av matta järnpinnar snurrade i ett krusigt ornamentikmönster. Den är vacker och gör sig bra i miljön.
Stanna inte för länge
Tekoppen är urdrucken för länge sedan och de starka intrycken börjar avta. En sån här plats ska man inte stanna på för länge. Då finns risk att den magiska atmosfären bleknar och tappar sin charm. Därför ger jag mig av, med en varm känsla av Haga i kroppen.
Hagafakta
- 1667 gav Drottning Kristina order om att planlägga Haga, som blev Göteborgs första förstad. Placeringen kom att bli utanför stadsmurarna. Drottningen krävde att invånarna underkastade sig en så kallad rubbning. Det innebar att husen kunde behöva röjas vid krigsfara. Detta inträffade också en gång på 1690-talet, då 34 gårdar revs trots protester.
- I början var Haga en stadsdel där förmögna göteborgare hade sommarhus. Men den kom sedan att domineras av arbetarklassen. Läget var passande för dem som hade arbete i anknytning till hamnen.
- Göteborgs första folkskolan upprättades i Haga. Kulturliv, som teater och biografer har sina rötter här. Hagaborna ansågs förr ofta besvärliga, då det fanns gott om krogar och nattlivet var vilt.
- Från 1600-talet har Haga byggts ut och förändrats, och likaså människorna som bor här. Idag betraktas Haga inte som ett rackarställe. Men det ligger fortfarande en bohemisk prägel över stadsdelen – gammal arkitektur, landshövdingshus och antikaffärer.
Under vinjetten ”Mitt Göteborg” skriver elever från Munkebäcks- gymnasiets och Studiums medie- och kommunikationsutbildningar.
Dessa skribenter har stor frihet vad gäller ämnesval och upplägg på artiklarna. Materialet är fristående från nättidningen Vårt Göteborgs nyhetsinnehåll.