Hannah brinner för att hjälpa personer med psykisk ohälsa

Att inte klara av att gå ut, isolera sig, prova projekt och program utan att komma vidare ger ingen vidare självkänsla. Att leva med psykisk sjukdom kan vara tärande. Men Hannah Franks ser till att de får tillbaka sin värdighet.

Hannah jobbar som handledare på Sekelhusets aktivitetshus i Nordost sedan många år. Med små, små steg ser hon och kollegorna till att stötta så att de kan få en fungerande vardag, få medmänsklighet, värdighet.

Kan vara början på en ny väg

Att våga ta steget in i ett aktivitetshus, om än bara till bänken utanför huset – det kan vara början på en ny väg, en väg utan krav.

Foto: Helena Munther

– Här finns förutsättningar att lyckas. Man kan lyckas bli någons vän eller lyckas skapa något. Det bygger självförtroende och väcker hopp om att det finns en framtid, säger Hannah Franks.

Runt 40 personer kommer hit frivilligt varje dag. Ingen insats krävs. De går till snickeriet, textilverkstan, matlagningsgruppen eller bara sitter och fikar. Syftet med aktivitetshuset är att bryta isolering, skapa förutsättningar för en meningsfull sysselsättning och att matcha personer mot arbetsmarknaden.

Tar tid att skapa fungerande vardag

Men det tar ofta lång tid att skapa en fungerande vardag. Den tiden finns inte i andra projekt och verksamheter som ibland bara ger personerna ett års chans.

– Många instanser som psykiatrin, vården och Försäkringskassan jobbar med det sjuka. Vi jobbar med det friska, vi ställer inte krav, vi utreder inte. Det är en lättnad för många att slippa dra sin historia, att bara få vara, få en gemenskap, säger Hannah Franks.

”Livet ska kännas mindre pissigt”

För en del kan aktivitetshuset vara det som får dem att stiga upp ur sängen, att orka bryta isoleringen. För där får de vara som de är.

– Mitt mål är att livet ska kännas mindre pissigt för dem som är här. ”Jag lyckades i alla fall komma hit, även om jag hade en dålig dag”, en sån känsla vill jag skapa, säger hon.

Foto: Helena Munther

Det gör hon och kollegorna genom att lyssna, möta dem som är här där de är just idag, ofta med hjälp av värme och humor.

– Det är viktigt att ha roligt, för livet är tufft för många. Skratt är ångestdämpande, spänningar släpper och endorfiner frigörs.

Humor kan vara känsligt

Humor kan dock vara känsligt. Det är skillnad på hur människor vill bli bemötta.

– Man måste se till så ingen känner sig trampad på tårna. Det är viktigt att komma ihåg om något är känsligt för någon. Ämnen som inte är känsliga för vissa är känsliga för andra. En del förstår till exempel inte ironier, då är det viktigt för mig att komma ihåg det.

Plötsligt en dag händer det något oväntat.

– Vi spelade låten Lollipop, jag började nynna och plötsligt satt vi alla och diggade och sjöng spontant. Ibland blir det så otroligt gött häng.

Det är kanske därför hon har jobbat kvar på aktivitetshus i hela tjugo år. Personalgruppen är stabil. Många vill jobba kvar länge.

”Vi gör ett viktigt jobb”

– Vi känner att vi gör skillnad. Dagligen. Vi gör ett viktigt jobb och vill jobba kvar.

Och kanske är det alla solskenshistorier de trots allt möter på som gör jobbet så meningsfullt.

– Jag vet att jag gör skillnad för människor, säger hon kort och självklart.

Hon berättar om hur stolta de blir när personer som inte trott sig kunna sy, faktiskt ser att det blir snyggt. Eller som mötet med en person med kraftig social ångest, som inte ville leva.

”Lägsta nivån har höjts”

– Jag lyckades etablera kontakt. Vi drack kaffe en gång i veckan. Vi träffades på bänkar utanför, men allt var så darrigt och ångestfyllt. Till slut kunde personen börja komma in i verksamheten utan att darra.

Visst finns den psykiska sjukdomen och ångesten kvar.

– Men en dålig dag tidigare kunde personen inte komma hemifrån. Idag kan personen ha en dålig dag och ändå komma hemifrån. Lägsta nivån har höjts. Det är en viktig skillnad, som gör att jobbet är så meningsfullt, säger Hannah Franks.