Hedmarken är Lindas smultronställe i Slottsskogen

Hej Linda! Berätta om din roll på Slottsskogen!

– Jag är zoolog, vilket är en ganska bred roll, men i stora drag går den ut på att främja biologisk mångfald. Det gör vi genom olika arbetssätt, och jag jobbar mycket med djurparkens uppdrag kring art- och rasbevarande, utbildning och forskning, men också med naturvårdande åtgärder för att förbättra lokalt för arter i naturparken.

– En sak som vi gör är att ta hand om träd som är viktiga för andra arter, till exempel ekarna där 1 750 olika arter har sin livsmiljö, men också sådant som att se till att pollinatörer, fladdermöss och dammarnas vattenlevande djur har föda och boplatser. Den lokala naturparken är en viktig del av arbetet där vi försöker främja miljöer för djur och växter.

Foto: Christina Petersson

Vilket är ditt smultronställe och varför har du valt det?

– Hedmarken ovanför Hålekärrsbacken, det är ett ganska orört område i den norra delen av Slottsskogen, nära Ödledammen och Observatoriet. Där skiljer sig naturen från övriga parken eftersom den ligger högre och därför också blir torrare. Här växer en del tall, bärris och ljung och området är så kallad ljunghedmark. Där är det lite mysigt och undanskymt och inte så mycket folk.

Lindas favoritdjur ljungsandbiet är beroende av speciella växter för pollen, till exempel ljung. Foto: Christina Petersson

Lite som en hemlig skog?

– Ja, det är skogigt och många av träden är låga och knotiga och ser ganska häftiga ut. Det är lite som en sagomiljö. Dessutom doftar det väldigt gott där tack vare tallen. I några svackor växer det bärris och på en solig dag lyser solen väldigt fint in på många ställen. Där finns också många stigar som väcker nyfikenhet. Den här ytan är också väldigt viktig för några pollinatörer.  

Slottsskogen är ju känd för sina många djur också – har du något favoritdjur?

– Ljungsandbiet är min favorit. Det biet har vi enbart hittat i hedmarken och den är helt beroende av ljungen som växer där och behöver sand att göra sina bon i. Ljungsandbiet tillhör specialister, som en del pollinatörer är. Det betyder att de är beroende av speciella växter för pollen, till exempel ljung. De är också mer känsliga än generalisterna som till exempel räven som kan äta lite vad som helst och kan bo lite var som helst. Specialister värnar vi extra mycket om, eftersom de också är oerhört viktiga för vår biologiska mångfald.

Har du något annat tips till Slottsskogens besökare?

– Jag smyger gärna runt på alla stigar i skog och mark och undviker de folktätaste gräsmattorna. En väg som inte är en stig utan en väldigt välbesökt väg som jag alltid går när jag kommer till Slottsskogen är vägen från hållplats Botaniska och uppför säldammsbacken. Där finns ett vattensystem med dammar och vattenfall som oavsett väder alltid är så himla fint. Det är en sån där plats som jag kan gå förbi hur många gånger som helst och inte tröttna.

På hedmarken är många av träden låga och knotiga och ser ganska häftiga ut. Det är lite som en sagomiljö. Dessutom doftar det väldigt gott där tack vare tallen berättar Linda Thelin. Foto: Christina Petersson