1. Öppningsceremoni. Tal och flaggor hör till, men invigningen på Olympiastadion som slutade långt efter midnatt var i längsta laget.
2. Mixed Zone är journalisternas eget slagfält där de slåss om intervjuer med stjärnorna efter loppen. När Klüft passerade var det trångt som på en mellandagsrea.
3. Medialäktaren är ett lugnare ställe. Under ett specialbyggt tak satt alla journalister och bevakade tävlingarna. Runt 6.000 publikplatser gick åt för att bygga 1.000 journalistplatser.
4. Prisnivån i Finland är högre än i Sverige. Att flera hotell höjt priserna lagom till VM liksom att kaffe och macka var dyrt på arenan var något som pressen skrev hem om.
5. Publiken i Helsingfors är idrottsintresserad och sportslig. Hejade gärna på svenskar och applåderade åt alla som lyckades bra. Satt tålmodigt kvar, även i hällregn.
6. Spårvagnarna i Helsingfors är minst lika bra som de i Göteborg. VM-biljetten eller ackrediteringsbrickan gällde som färdbevis.
7. Bussar för media och VIP gick oftare än det behövdes, dygnet runt. Dessutom gick det 13 gråa VM-Toyotabilar på dussinet. Om man inte ville promenera.
8. Elakast under VM var Aftonbladets krönikör Lasse Anrell som inte hittade något positivt att säga om Helsingfors. ”Var som helst på jorden är bättre”
9. Svar på tal fick han i Hufvudstadsbladet: ”Åk hem Lasse Gnäll!”
10. Varje damernas. Jo, samtliga svenska medaljer och satta världsrekord under VM (stavhopp och spjut) var det damerna som stod för.