Den här artikeln publicerades 2002-09-07 och kan ha hunnit bli inaktuell.
Christels intresse för levande och döda djur fanns med från hennes allra första besök på Naturhistoriska museet. Som barn bodde hon på Nordostpassagen och tillbringade mycket av sin fritid ritandes och målandes på museet.
En konservator har ingen rätlinjig och självklar utbildning. Ett starkt djurintresse, observationsförmåga med sinne för detaljer och en inte ringa konstnärlig begåvning är absoluta förutsättningar.
Ritade muskler
Christel varvade praktiken som konservatorselev med konststudier. Hon lärde sig i första hand att rita muskler. Anatomistudier och mycket krokiteckning parad med praktik på museer i Helsingfors, Vänersborg och Stockholm ledde till en anställning på Zoologiska museet i Lund. Efter tio år i Lund blev Christel konservator på Naturhistoriska museet i Göteborg.
Till museets nyförvärv hör ett litet treveckors ryafår, som Christel åtagit sig att montera. Det skall lånas ut till Röhsska museet, som i höst visar utställningar om ryaull, ryor och ryafår. Lammet var förskjutet av sin mor och skulle inte ha överlevt.
Direkt från frysen
Christel vill helst ha ”sina” djur direkt från frysen där de legat med en gång efter det livet flytt. Först skall skinnet flås av, rengöras och tvättas. Väl färdigmonterat fluffas pälsen upp med en vanlig hårfläkt. Ett viktigt moment för ryalammet, som är berömt för sin lockiga, glansiga ull. På en ståltrådsställning skulpteras så djurkroppen fram. Materialet är träull. Huvudet är ett kapitel för sig, där gjuter man av ”ansiktet” i gips och sedan modelleras det fram ungefär på det sätt som en skulptör arbetar. Ögonen beställs från en firma i Uddevalla.
”Läser in” djuret
– Det är viktigt att ”läsa in” djuret. Jag försöker se djur av samma sort i levande livet eller på film, jag fotograferar och tittar i böcker. Större djur än lodjur åtar jag mig inte, då krävs en annan teknik.
– Vanliga småfåglar och exotiska djur har vi men svenska lantrasdjur är det ont om i samlingarna. Ryalammet är ett välkommet tillskott. Det mest spännande jag varit med om hittills var att flå en björn i Helsingfors.
Drömmen är att få montera en s.k. röd panda, släkt med den svartvita men mycket mindre.
– Den har ett så charmigt utseende, säger Christel.
Mycket av en konservators tid går åt till att vårda samlingarna och renovera utlåningsdjur och de som används i skolundervisningen. Förutom huvuduppgiften som konservator består jobbet i att svara på allmänhetens frågor, ta emot inkommande döda och skadade djur, ofta fåglar etc.