Prisad film om folkmord ska inspirera till samtal om grupptryck
Snart får 7.000 gymnasieelever en gratischans att se den prisbelönta filmen Hotel Rwanda, om folkmordet 1994 då en miljon människor miste livet. Vad kan en sån film lära ungdomar i Göteborg?
– Människovärde och medkänsla. Och att våga stå emot grupptrycket, när nåt håller på att gå fel, säger Thomas Borne, lärare på Angeredsgymnasiet.
Han är en av många gymnasielärare som anmält klasser till visningarna av Hotel Rwanda på biografen Draken 18–22 september.
– Att inspirera eleverna att våga agera mot övergrepp, även i det lilla i vardagen, är viktigt för mig, säger Thomas Borne, som undervisar i samhällskunskap och historia.
– Efter filmen kan man diskutera vilka mekanismer som ligger bakom att människor kan begå såna här vidriga övergrepp. Och hur nära det kan vara från en fungerande demokratisk stat till en icke-fungerande när samhällsystemet utsätts för påfrestningar och kollapsar.
Vill inspirera till nyfikenhet
Folkmordet i Rwanda var organiserat av den styrande hutu-majoriteten mot de rivaliserande tutsierna. FN och resten av världen tittade åt annat håll, medan en miljon människor dödades på ett par månader.
I filmen ser man hur människor eggas till våld av en hutu-styrd radiostation, som dirigerar folkmassorna och hetsar dem mot tutsierna, som kallas ”kackerlackor”.
Thomas Borne har på nära håll sett hur propaganda kan förgifta unga människor. Det var när han i början på 90-talet jobbade på Ryaskolan på Hisingen, med många flyktingar från det sönderfallande Jugoslavien.
– Inför inbördeskriget åkte de hem till sina respektive delstater och när de kom tillbaka var de fulla av propaganda. Även en svensk kille som var där i åtta veckor med en serbisk kompis, var lika proppfull med serbisk propaganda om hur bosniser begick rituella mord och våldtog serbiska flickor.
Visningarna av Hotel Rwanda ordnas av Levande historia i Göteborg, som funnits i åtta år. Insatserna görs på uppdrag av kommunstyrelsen och är landets enda kommunala satsning i sitt slag.
– Göteborg är en stad med många kulturer och religioner. Levande historia ska ge stöd till dialog och ge stimulans för människor att vara nyfikna på varandra, säger Lennart Engström, Levande historias ende anställde, som håller till på stadskansliet vid Gustaf Adolfs Torg.
Härifrån ger han stöd och inspiration till lärare, låter göra intervjuer, filmer och böcker kring förintelsen, kriget på Balkan och FN:s mänskliga rättigheter. En storsatsning är utställningen ”Gud har 99 namn” om de sex världsreligionerna som visas i Gårda åtminstone till våren 2007.
Det mesta av informationen går via hemsidan, som allt fler hittar till.
– Vi har haft över 300.000 besök sedan hemsidan startade hösten 2002, säger Lennart Engström.
Föreläsningar för gymnasieklasser
I höst ordnar Levande historia också föreläsningar med författaren Eva F Dahlgren, som skrivit boken ”Farfar var rasbiolog”. Gymnasieklasser har fyra tillfällen till aulaföreläsningar, där Eva F Dahlgren talar om värdering av människor, från 30-talets skallmätningar till dagens genteknik.
Men först alltså Hotel Rwanda. Lennart Engström minns massakrerna i Rwanda, som utspelade sig samtidigt som kriget på Balkan.
– Man hörde att det var ett stamkrig mellan hutuer och tutiser, men det kändes väldigt avlägset. Folkmordet kunde ske utan att världen brydde sig, vi såg inte vad som hände.
– Ändå var det så planerat, hutuerna hade i god tid importerat massor av machetes från Kina som skulle användas för att ha ihjäl tutsier.
I filmen skildras hur en hotelldirektör som själv är hutu, räddar 1.200 tutsier till livet.
– På den punkten liknar filmen Schindlers List, en person som inte är från den förföljda gruppen agerar som räddande ängel. En människa som inte kan låta bli att bry sig och som inte gör skillnad på folk och folk.
– När man ser filmen förstår man att fördomar om någon annan kan driva oss så långt att vi till slut inte ser att han är en av oss utan kan slå ihjäl honom med klubbor, yxor och machetes, säger Lennart Engström.
– Jag hoppas att diskussionerna efter filmen handlar om människovärdet, att alla människor är olika, men att vi alla är lika mycket värda.
Mats Fahlgren