Zinco hade ett ganska långt hundliv bakom sig när han hösten 2008 började bekanta sig med matte Angela Greeks arbetsplats Gläntan – ett gruppboende för sex personer med demenshandikapp.
”Välbefinnandet har ökat”
Zinco fann sig snabbt tillrätta och blev uppskattad av både boende och personal. En utvärdering av det ettåriga projektet visar nu att fördelarna är så många och tydliga att Zinco kommit till Gläntan för att stanna.
– Vi har bara positiva erfarenheter, säger Inger Kjellgren-Fredriksson som är enhetschef på Svartedalens äldrecentrum:
– Våra mätningar visar att välbefinnandet har ökat. Oro och ängslan minskar när Zinco finns i närheten. Man blir tryggare. Dessutom är det mycket lättare att motivera de äldre att gå ut för en promenad – alla vet ju att en hund måste rastas emellanåt.
Låter sig villigt klappas
Tolvåriga Zinco är en stor och trygg colliehund som gärna kommer och sätter sig bredvid när någon vill prata med honom. Villigt låter han sig klappas av den som har tid och lust. När någon boende mått dåligt har personalen noterat hur Zinco visat särskilt stor omtanke och uppmärksamhet.
Men får han någon lön?
– Nja, han har nog blivit lite bortskämd med godis, skrattar Marianne Dagerot som är anhörigkonsulent inom äldreomsorgen.
Följer mattes arbetstider
Innan Zinco kom in på Gläntan förankrades hans närvaro hos anhöriga till de boende, och Kennelklubben kollade att Zinco var pålitlig med nya människor.
Hans arbetstider följer mattes, och Marianne Dagerot tror att det bara är bra att Zinco har ett eget hem utanför Gläntan:
– Han kan behöva få lugn och ro emellanåt.
Ser gärna ny hund när Zinco går i pension
När Zinco en dag faller för åldersstrecket är Inger Kjellgren-Fredriksson redan klar över att hon gärna ser en ny fyrfota vän på Gläntan.
– Då vill jag hitta en ny hund. Och nu har vi rutinerna.
Att Gläntan fått en pälsklädd medarbetare innebär förstås också att gruppboendet endast fungerar för personal och boende som inte är allergiska.