Pehr Osbeck, skeppspräst ombord på Ostindiefararen Prins Carl gör följande notering angående kinesernas tedrickande när han 1751 befinner sig i Canton:
”Te dricka chineserna alltid utan såcker och mjölk, merendels här i staden af det färska Hånams eller Canton teet, som smaker andra intet särdeles wäl. De bruka ingen tekanna utan allena sin tekettel innesluten uti en träbytta , at wärman så mycket bättre må qwarhållas; men de fattigare hade allenast en träbytta, utan någon mässings- eller kopparkittel.”
Många olika sorter
1805 den 18 maj och ”följande dagar” hölls en offentlig auktion på lasten från Ostindiefararen Fredrica som hade återvänt från Canton. De som var intresserade att övervara auktionen kunde läsa om vad som bjöds ut, i en på tyska språket tryckt lista över varuutbudet.
Enligt denna tryckta ”Notice”, som inleds med tesortimentet, som skulle auktioneras ut, så framgår det att det var sex olika teer såväl svart som grönt te: ”Congo”, ”Soatchoun”, ”Peckoe”, och det gröna ”Singlo” för att nämna några.
Teet packades i träkistor som kläddes invändigt med tenn och fint papper, och sedan surrades kistorna med snören.
Svårt få hem levande buskar
Carl von Linné var oerhört angelägen om att få levande tebuskar till Sverige. Flera försök gjordes också att forsla hem teplantor med Ostindiska Kompaniets fartyg. Linné såg förmodligen teet som en nyttoväxt och ville därför försöka att odla te i sin botaniska trädgård till gagn och nytta för landet.
Den som till slut lyckades var Carl Gustaf Ekeberg, kapten ombord på Ostindiefararen Finland 1763. Ekeberg underrättade brevledes Linné om att han medförde tebuskar, frösorter, rötter och en låda med insekter.
Linné inleder sitt brev till Ekeberg:
”Ädel och högaktad Herr Capiten aldrig har jag blivit så alternerad af något bref som af Herr Capitenens af den 13:de sistlidne, för hvilket jag ödmjukast tacka.
Flera försök att få hem levande tebuskar hade tidigare misslyckats. Linné fortsätter längre fram i brevet:
”Men lefvande theträd?” ”Är det möjligt!”
Måste fortfarande importeras
Linné fruktade att träden inte skulle klara färden till Uppsala:
”Jag är gammal, men voro jag viss på att det voro äkta theträd, jag vågade gå till Götheborg och bära dem själf i famnen till Upsala och är det rätta theträdet så beder jag Herr Capitenen för guds skull, för fädernelandets kärlek, för naturvetenskapens skull, för alt hvad heligt och i världen namnkunnigt är, haf om dem den alldra ömaste omsorg och jag fruktar att de är Cassine, som nog liknar the till blader och utgifvas i Holländska Botaniska för Theträn.”
Linné fick så småningom de efterlängtade thebuskarna till sin botaniska trädgård, men han lyckades inte att få dem att föröka sig i det kärva svenska klimatet – så vi fortsätter att importera denna njutbara dryck.
Te som fanns i burken som visas på bilden ovan. Foto: Göteborgs Sjöfartsmuseum
Läs om fler föremål i museernas ostindiska samlingar >>
Läs mer om den ostindiska handeln:
Svenska Ostindiska kompaniet var störst i Europa på porslin